Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rottesjöhö ... - Rousseau, Jean Baptiste - Rousseau, Jean Jacques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjeltedikten La campano mountado (Klockspelet; 1857),
julsånger (Li nouvè, 1865), samlade prosa-arbeten
(Lis oubreto en proso, 1864) och samlade dikter (Lis
oubreto en vers, 3:dje uppl. 1864). – Äfven R:s maka,
Roso-Anaïs R., född Gras, har framträdt med lyriska
dikter. Jfr T. Hagberg: »Den provençalska vitterhetens
återuppståndelse i det nittonde århundradet» (1873).
Rousseau [-så], Jean Baptiste, fransk odediktare,
f. i Paris 1670, son af en skomakare, fick en lärd
uppfostran, sökte och vann tidigt höga herrars
beskydd, indrogs på den diplomatiska banan och
invaldes 1701 i Académie des inscriptions. Hans
afundsamhet förstörde dock alla hans lysande
utsigter. I bitterheten öfver sitt misslyckande såsom
teaterförfattare och kandidat till Franska akademien
förföljde han nämligen i åratal andra författare
med anonyma smädevisor och dömdes slutligen för den
skull 1712 till landsflykt. Han tillbragte då några
år i Schweiz och hos prins Eugène i Wien, hvarefter
han bosatte sig i Bruxelles. En kort tids umgänge
mellan R. och Voltaire hade till följd en bitter
fiendskap mellan bägge. R. dog i Bruxelles 1741. Han
var en fåfäng och egennyttig personlighet utan
verklig själslyftning, enligt Sainte-Beuves omdöme
»den minst lyriska menniska i verlden». Man får
leta efter en kyligare retorik, en mera gjord och
uppskrufvad hänförelse, ett större missbruk med den
antika mytologien, än hans förr så berömda oden hafva
att uppvisa. Deras förtjenster äro endast formella:
vårdadt språk, öra för rytm och yttre harmoni. För
att ställa sig in hos m:me de Maintenon skref R.
religiösa oden, i hvilka han efter bästa förmåga
urvattnade bibelordet; men han var mera sig sjelf,
då han diktade lättfärdiga småpoem för de vittra
epikurékretsarna. Han skref äfven ytterst misslyckade
och barocka allegorier, hvaremot hans kantater ega
ett betydande värde. Bäst är han i sina bitande
epigram. Bland R:s teaterstycken har lustspelet
Le caté (1694) gjort lycka i Sverige i Kexels
lokalisering (»Sterbhus-kammereraren Mulpus», 1776).
För den klassisk-konservativa kritiken förblef R. »den
store» och »lyrikernas furste», tills romantikerna
störtade hans piedestal. R:s »Oeuvres» utgåfvos
samlade i 4 bd 1743 (flere uppl.), hans »Oeuvres
lyriques» 1852 (med kommentar af E. Manuel).
Rousseau [-så], Jean Jacques, fransk filosof och
författare, föddes i Genève d. 28 Juni 1712 af
en gammal protestantisk familj, som till följd
af Nantesiska ediktets upphäfvande måst fly från
Frankrike. Hans moder, en fint bildad prostdotter,
dog vid hans födelse. Fadern var en i sitt yrke
skicklig urmakare, med lifliga allmänna intressen
och literär bildning, men tyckes hafva lefvat
för dagen och försummade att skaffa sonen ordnad
undervisning. I stället läste de tillsammans romaner,
som gjorde barnets fantasi öfverspänd och hela dess
utveckling onaturligt brådmogen. När R. var åtta år,
måste fadern till följd af en duell fly från Genève,
och alltifrån den stunden kan R. sägas
hafva varit hemlös. En onkel tog dock i början
hand om honom och satte honom i helpension hos
en pastor Lambercier i Bossey, der gossen under
tvänne år åtnjöt en förståndig uppfostran och
ordentlig undervisning. Sedan anställdes han såsom
skrifbiträde hos en ämbetsman, men höll ej länge
ut dermed. Så kom han i lära hos en gravör; men
romanlektyren ingaf honom afmnak för det enformiga
yrkesarbetet, och efter tvänne år rymde han från
sin mästare samt började så vid 15 års ålder ett
sannskyldigt vagabondlif. Redan efter ett par dagar
kom han emellertid till en katolsk landtprest,
som i honom såg ett lämpligt föremål för sin kyrkas
propaganda och i sådant syfte sände honom till en
m:me de Warens, som sjelf nyligen öfvergått till
den romerska tron. Af henne skickades ynglingen
öfver Alperna till ett kloster i Turin, der han
d. 23 April 1728 öfvergick till katolicismen. Men
då hans nya trosförvandter sedermera icke gjorde
något för honom, måste han söka sitt uppehälle såsom
betjent eller page i förnäma hus. Den välvilja, som
hans olika husbondefolk visade honom, lönade han med
otack, och en gång begick han t. o. m. en stöld och
angaf derför en stackars oskyldig flicka, som på
grund deraf jagades ur tjensten. År 1729 återvände
han till m:me de Warens, som nu tänkte uppfostra
honom till landtprest och derför sände honom till
ett prestseminarium. Men med de teologiska studierna
blef intet allvar; i stället studerade R. så mycket
ifrigare musik samt försökte sig ej utan framgång
såsom musiklärare i Lausanne och Neufchâtel. Sedan
irrade han en tid omkring i Europa med en föregifven
arkimandrit från Jerusalem, vistades så i Paris
såsom guvernör för en ung schweizisk militär, men
återvände snart till m:me de Warens, som flyttat
till Chambéry. Dels der, dels på hennes landställe,
les Charmettes, tillbragte R. några år i lugn och
stillhet, hvilka han betraktade såsom sin lyckligaste
tid. M:me de Warens var nu på en gång hans »petite
maman» och hans älskarinna. Landtlifvets idylliska
poesi hänförde den svärmiske ynglingen, och derjämte
idkade han nu för första gången allvarligare studier,
företrädesvis i matematik, historia och filosofi. Men
denna lyckliga förberedelsetid tog snart ett oväntadt
slut. För att söka förbättring af sin redan svaga
helsa reste R. nämligen till Montpellier; men då han
efter några månader återvände derifrån, fann han sin
plats hos m:me de Warens upptagen af en annan. Ett
år försökte han sig såsom informator hos en familj
i Lyon, men fann sig olämplig för lärarekallet. År
1741 begaf han sig till Paris, under förhoppning att
der kunna göra lycka genom en uppfinning, som han
gjort, nämligen en ny sorts notskrift, hvari tonerna
betecknas med siffror. – R. hade nu de egentliga
ungdomsåren bakom sig, och med vistelsen i Paris
började hans mannaålders period. Han gjorde bekantskap
med den literära verlden i Seine-staden, framförallt
med Diderot. Hans uppfinning gjorde emellertid ingen
lycka; med föga framgång försökte han sig ock såsom
kompositör med operan les Muses galantes. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
