Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rundhult (se Hult), en gemensam benämning på ett fartygs master, bogspröt, stänger, rår, gafflar och bommar - Rundkyrka - Rundmaskar l. trindmaskar, Nemathelminthes, zool. - Rundmunnar, Cyclostomi, zool. - Rundmunsnäcka, Cyclostoma Lam., zool. - Rundmålning. Se Panorama - Rundning, fonet. Se Labialisering - Rundskrift, ett slags upprättstående skrifstil med starkt rundade och synnerligen breda penndrag - Rundskrifvelse. Se Cirkulär - Rundstaf, en inom arkitekturen och konstslöjden använd list - Rundtörn, sjöv., ett slag med ett tåg e. dyl. rundt om ett föremål - 1. Runeberg, Efraim Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rundhult (se Hult), en gemensam benämning på ett
fartygs master, bogspröt, stänger, rår, gafflar och bommar.
J. G. B.
Rundkyrka. Rundkyrkor äro uppförda å en cirkelrund
eller reguliert polygon grundplan samt ofta försedda
med ett tillbygdt utsprång mot ö. för koret samt ett
annat mot v. såsom förhall. Stundom äro utsprången
fyra, ställda i kors. Efter förebilden af antika
rundbyggnader, Pantheon m. fl., uppfördes
rundkyrkor mycket tidigt både i Italien (Rom,
Ravenna), der de dock utgöra undantag från den typiska
långsträckta basilikeformen, och i österlandet
(Bysans m. fl. orter), der de kunna sägas bilda
utgångspunkt för hela kyrkobyggnadssystemet. Den
vesterländska medeltidskonsten har, särskildt från
det romanska skedet, att uppvisa ett ej ringa antal
rundkyrkor, hvilka dock äfven här utgöra undantag
från den vanliga typen. Påverkade af antiken,
hyste renaissancens arkitekter en viss förkärlek
för rundkyrkan eller öfver hufvud för de centrala
anordningarna, och denna kärlek bibehöll sig äfven
under följande århundraden. Både Italien, Frankrike
och Tyskland hafva till följd häraf att uppvisa
mångfaldiga och till en del ganska storartade prof på
detta slags byggnader alltifrån 1500-talet fram till
våra dagar. Äfven i Sverige förekomma ej få rundkyrkor
eller dermed jämförliga byggnader, t. ex. från
medeltiden Helgeandskyrkan i Visby samt bland
mindre landskyrkor Solna, Bromma och Munsö i Upland,
Vårdsberg i Östergötland samt Voxtorp och Hagby i
Kalmar län. Från den nyare tiden härstamma rundkyrkor
i Stockholm och Karlskrona. Kyrkobyggnader af denna
typ hafva uppförts till och med på allra senaste tid (Malmö).
Rundmaskar l. trindmaskar, Nemathelminthes,
zool., utgöra en särskild klass bland maskarna
(Vermes). Rundmaskarna hafva cylindrisk, rörformig
eller trådlik kropp utan leder, men ofta ringlad,
försedd med papiller och en beväpning af hakar i den
främre änden. Könen äro åtskilda. Hithörande djur
indelas i 2 ordningar: Acanthocephali, rörformiga rundmaskar,
utan mun och tarmkanal samt med utskjutbart
tryne, besatt med hakar, och Nematodes (se d. o.).
Till den förra ordningen hör slägtet
Echinorhynchus, hvars olika arter lefva som inhysingar
i tarmkanalen hos änder, i flere sötvattensfiskar,
i grodor och i svin. De genomlefva sitt
embryonala stadium i åtskilliga lägre djur,
såsom Gammarus pulex och Asellus aquaticus.
Till den senare ordningen höra flere af våra
vanliga intestinalmaskar, t. ex. spolmask,
änger, Strongylus, Trichocephalus och Trichina.
O. T. S.
Rundmunnar, Cyclostomi, zool., utgöra en ordning
af fiskarnas klass, i flere afseenden afvikande
från den vanliga fisktypen. Benbyggnaden är
broskartad. Ryggraden utgöres af en ryggsträng,
omgifven af en skida, men utan kotkroppar och
med kotbågarna ersatta af brosk liksom äfven refbenen.
Bröst- och bukfenor saknas alldeles äfvensom
käkar. Dessa ersättas hos en del arter af hornartade
tänder, som sitta i gomhvalfvet eller på tungan. De
afvika från alla andra ryggradsdjur derigenom att endast en
näsöppning finnes, hvilken, mot förhållandet hos
öfriga fiskar, öppnar sig inåt svalget. Huden saknar
alldeles fjäll eller hudplåtar. Hithörande former
stå i flere fall på en outvecklad ståndpunkt och äro
sannolikt af hög geologisk ålder, ehuru till följd af
deras byggnad få lemningar af dem kunnat bibehålla
sig. Man har äfven funnit hornlika tandbildningar,
påminnande om dem hos Myxine, ända upp i silurtidens
aflagringar. De nu lefvande formerna äro fåtaliga och
utgöra blott två familjer: nejonögonen och pirålarna.
R. L.
Rundmunsnäcka, Cyclostoma Lam., zool., en snäcka, som
är typen för en egen liten familj, Cyclostomidae,
inom ordningen Prosobranchia af Gastropoda (i
begränsad mening). Denna snäcka har koniskt skal,
med rundade vindningar, samt hel munsöm och
kalkartadt lock. Cyclostomidae andas luft på
samma sätt som lungsnäckorna medelst ett kärlnät
i andningshålans beklädnad. Trynet är långt och har
2 icke indragbara trefvare, vid hvilkas bas ögonen
äro belägna. De lefva å fuktiga ställen på land.
O. T. S.
Rundmålning. Se Panorama.
Rundning, fonet. Se Labialisering.
Rundskrift, ett slags upprättstående skrifstil med
starkt rundade och synnerligen breda penndrag,
framträdde i Frankrike vid början af 1500-talet
och kallades escriture ronde. Men denna rundskrift
vardt först på 1870-talet vidare utvecklad och
bragt i system af tysken F. Sönnecken, som till
grund för densamma lade enkla matematiska figurer,
gjorde formerna på en gång vackra och lättskrifna
samt för ändamålet konstruerade ett särskildt
slags bredspetsig stålpenna. Jfr Sönnecken: »Die
rundschrift» (1876; 101:sta uppl. 1887). Ex. på
rundskrift: [Nordisk Familjebok].
Rundskrifvelse. Se Cirkulär.
Rundstaf, en inom arkitekturen och konstslöjden använd
list, som i genomskärning har formen af en halfcirkel
eller del af en sådan. Visar genomskärningen mindre
än en halfcirkel, begagnas uttrycken qvartstaf,
tredjedelsstaf o. s. v. Rundstafvar nyttjas dels
som ett parti af kolonnkapitäl eller kolonnbaser,
t. ex. den joniska, den attiska, dels ingår den
jämte andra profileringar (platt, hålkäl, karnis)
i olika slag af listverk (gesimser), eller användes
den som förmedlande led mellan tvänne i rät vinkel
sammanstötande ytor. Jfr Gesims och Listverk.
Upk.
Rundtörn, sjöv., ett slag med ett tåg e. dyl. rundt
om ett föremål; den tvinning i ett fartygs tvänne
ankarkettingar, som uppkommer derigenom att
fartyget svajar 1–1 1/2 hvarf omkring sina ankare.
R. N.
1. Runeberg, Efraim Otto, landtmäteridirektör,
nationalekonom, född å Drottningholm d. 29 Juli 1722,
härstammade från en gammal bondeslägt i Runneby i
Jämtland. Han blef student i Upsala 1733, ingick 1746
som volontär vid fortifikationen och utnämndes 1750
till konduktör vid befästningsarbetena å Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
