- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
213-214

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räfsvans ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

å antikens byggnader, hvilken å långsidorna följer
takfallets nedre kant och å gaflarna stiger med
röstet upp till taknocken. Bakom rännlisten samlar
sig regnvattnet, som afledes genom hål, anbragta
för detta ändamål. Å doriska byggnader visar den en
bukig, konvex profil, å joniska eller korintiska
en ut- och insvängd, karnisformig. Såsom prydnad
användas uppstående, i målning eller relief utförda
palmetter eller blomstermönster (antemier) samt,
på bestämda afstånd, lejonmasker e. dyl. med hål
för vattenafloppet. Upk.

Rännspel, mek. Se Drillborr 2.

Rännverkssmide (T. zerrennfeuer), metallurg.,
kallades med ett gemensamt namn de fordom allmänt
brukliga s. k. direkta metoderna för framställande
af smidigt jern direkt ur jernmalmen (jfr Jern,
sp. 1122), således såväl det svenska osmundsmidet
som det utländska katalansmidet, äfvensom åtskilliga
i olika trakter af Tyskland fordom begagnade metoder
att i härd framställa smidigt jern vare sig af rika
malmer eller af färskslagg. C. A. D.

Ränta (Fr. rente, Sp. renta, Ital. rendita,
af Lat. reddere, afkasta, gifva inkomst) i
vidsträcktaste omfattning betecknar hvarje
fortfarande eller periodiskt återkommande
inkomst eller afgift af förmögenhet, i motsats
således till såväl inkomst af arbete (arbetslön i
vidsträckt bemärkelse) som tillfälliga inkomster och
afgifter af förmögenhet. Alla vigtigare hithörande
företeelser torde kunna sammanfattas under följande
hufvudgrupper: 1) afgifter af fast egendom (grundskatt
l. grundränta), 2) kapitalränta, 3) låneränta och,
som en särskild form af denna, 4) s. k. ständiga
(perpetuella) räntor.

1) Med det i jordeböckerna förekommande
ordet ränta förstås en å jord eller annan fast
egendom, i allmänhet till oföränderligt belopp, lagd
skatt, hvilken, såsom varande afsedd att träffa
den egentligen af jorden utgående afkastningen,
har karakteren af en grundskatt (Th. Rabenius:
»Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt»,
III, § 76). Räntan l. grundräntan är Sveriges
förnämsta grundskatt (om dess historia se
Grundskatt, sp. 89–90) och innefattar
dels jordeboksränta (se d. o.), äfven
kallad ordinarie ränta, dels mantalsränta
(se d. o.) l. hemmantalsränta, äfven kallad extra
ordinarie ränta
. 1885 beslöto statsmakterna,
att 30 proc. af grundskatterna (ränta och tionde)
skulle afskrifvas, hvarefter ränta och tionde
sammanslogos under den gemensamma benämningen
grundskatt. Jfr Ränteförenkling. – Öm jordränta i
nationalekonomisk betydelse se Jordränta.

2) Värdet af hvarje kapital – detta begrepp må nu
definieras såsom »sakliga produktionsmedel» (jfr
Kapital) eller såsom »af penningar bestående eller i
penningar uppskattad förvärfsförmögenhet» (Karl
Menger i Conrads »Jahrbücher», XVII) – måste,
såsom allt värde, ytterst bero på den nytta, hvars
ernående anses vara deraf afhängigt. Med andra ord:
produktionsmedlens värde bestämmes af produkternas,
en varaktig inkomstkällas penningvärde således
af de inkomster, som under en längre eller kortare följd af år
kunna deraf påräknas. Men om man jämför t. ex. å ena
sidan det nuvarande penningvärdet af ett hus, å andra
sidan totalsumman af de hyresbelopp, som sannolikt
kunna påräknas under hela tiden af husets bestånd (med
undantag af onera och nödiga underhållskostnader),
skall man finna den senare summan vara ojämförligt
större än den förra. Ett hus, som ger t. ex. 10,000
kr. netto om året och kan antagas blifva beboeligt
i 100 år, är f. n. värdt icke 1 million, utan
förmodligen omkr. 1/5 af detta belopp. Den, som
förvärfvar huset för t. ex. 200,000 kr., får således
för sig och sina rättsefterföljare under loppet af ett
århundrade en vinst motsvarande 4 gånger inköpspriset
(oafsedt husets möjliga värde efter 100 år). Det är
detta »mervärde», som bildar kapitalräntan. Om i det
anförda exemplet husets egare – för att amortera
köpeskillingen inom 100 år – afsatte och lade på
kistbottnen 2,000 kr. årligen, skulle det i huset
liggande penningkapitalet »förränta sig» med fyra för
hundradet (4 proc.); och tack vare möjligheten att
utlåna amorteringsbeloppen och å dem erhålla ränta
och ränta pä ränta (sammansatt ränta) behöfde icke
på långt när 2,000 kr. årligen afsättas, hvadan den
verkliga kapitalräntan blefve närmare 5 proc.

3) I dagligt tal betecknas oftast med ordet ränta
l. intresse den ersättning, som det åligger gäldenär
att till fordringsegare betala för tiden af ett
skuldförhållandes bestånd, oafsedt återbetalningen af
sjelfva penningkapitalet. Sådan ränta kan uppkomma
dels genom omedelbara penninglån, dels genom andra
kreditaftal (se Kredit). Den erlägges vanligen
vid kreditaftalets slut eller vid slutet af någon
viss tidrymd under aftalets bestånd, t. ex. half-
eller helårsvis, vid slutet af hvarje kalenderår
etc. Mindre ofta betalas räntan i förskott, med
undantag för vexelräntan, eller det s. k. diskontot
(se Diskont), som alltid afdrages vid vexelns
diskontering och derigenom faktiskt blir högre än
vanlig låneränta af samma nominella höjd; t. ex. 4
proc. diskonto å en tremånaders vexel på 1,000
kr. (= 10 kr.) utgör ränta efter 4,044 proc. för år
å sjelfva det för vexeln utbetalda eller erhållna
beloppet, 990 kr. – Låneräntans höjd, eller det tal,
som angifver huru mycket årligen i ränta erlägges
för ett kapital = 100 – huru många procent (%) –
kallas räntefot. Man kan skilja mellan lagbestämd och
fritt aftalad räntefot; den förra användes endast i
vissa fall, då intet särskildt aftal om räntans höjd
egt rum. Om ränteförbud och lagbestämda räntemaxima
se Ocker. Med den rena räntan förstås räntan å lån
mot fullgoda säkerheter; är säkerheten mer eller
mindre tvifvelaktig, ingår i räntan äfven en, efter
omständigheterna ytterst vexlande, riskpremie (hvilket
är en af orsakerna till att räntan i samhällen med
oordnade rättsförhållanden gemenligen är mycket
hög). Den rena räntans höjd, eller räntefoten för
säkra lån på längre tid, t. ex. prima inteckningslån
med sex månaders eller längre uppsägningstid,
är vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free