Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättegångsbalken ... - Rättspligt, en förbindelse eller skyldighet, som motsvarar en annans rättighet och hänför sig till denna - Rättsstatistik är den gren af statistiken, som omfattar rättsväsendet - Rättssubjekt, filos., jur., den, som eger eller kan ega rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ega t. ex. den atmosferiska luften, ehuru väl alla
hafva rätt till henne. L. H. Å.
Rättspligt, en förbindelse eller skyldighet,
som motsvarar en annans rättighet och hänför sig
till denna. I likhet med rättigheterna äro ock
rättspligterna dels moraliska, dels juridiska. Såsom
menniskans hela moraliska lif från en viss sida sedt
är hennes moraliska rättighet, så kan man ock säga,
att alla mina pligter mot andra såsom moraliska
väsenden äro mina rättspligter mot dem. Helt och
hållet sammanfalla dock ej båda. Rättspligterna utgöra
åtminstone en särskild sida i det sedliga lifvet,
tänkt i dess förhållande till andra menniskor, den
sidan nämligen, som ålägger mig att respektera andras
fria yttre verksamhet, och man betecknar med skäl
företrädesvis som rättspligt just de pligter, i hvilka
den sidan på mer märkbart sätt framträder. Juridisk
rättspligt är allt, som ålägges mig af statens
lag. För öfrigt kan såväl den moraliska som den
juridiska rättspligten vara antingen öfvervägande
negativ eller öfvervägande positiv. I förra fallet
innebär den skyldighet att låta en annan ostördt få
utöfva sin rättighet, i det senare att det förpligtade
subjektet med hänsyn till denna rättighet har vissa
prestationer att utgöra för att sätta rättssubjektet
i tillfälle att utöfva den. I hvarje fall hänför
sig dock skilnaden mer till den yttre sidan af
förbindelsen än till dess innersta grund – aktningen
för andras rätt, som i båda fallen förblifver
väsentligen densamma. På det juridiska området
framträder den nämnda skilnaden såsom en skilnad
emellan förbindelsen att respektera andras realrätt
(t. ex. deras egendom) och skyldigheten att åt dem
fullgöra vissa särskilda prestationer, som ej af hvar
och en rättsligen kunna utfordras (t. ex. att betala
sin skuld till fordringsegare). Sådana förbindelser
äro hvad man kallar obligationer (se d. o.) och
kunna uppkomma antingen genom öfverenskommelse
(kontrakt, obligationes e contractu) eller genom
statens lag, som gifver bestämmelser för särskilda
menskliga förhållanden (t. ex. omyndiga barns rätt
till underhåll och uppfostran af sina föräldrar).
L. H. Å.
Rättsstatistik är den gren af statistiken,
som omfattar rättsväsendet. Den sammanför inom
vissa grupper föremålen för lagskipningen och
har till ändamål såväl att tjena såsom underlag
för lagstiftningen som att vara en mätare af ett
folks materiella och sedliga ståndpunkt. Skipandet
af civilrätten gifver material till den civila
rättsstatistiken, af straffrätten till den
kriminella. Om ock för Sverige föreligga för äldre
tider spridda bidrag till en rättsstatistik,
är det först fr. o. m. år 1830 början gjordes
till en mera ordnad statistisk redogörelse. Sedan
1857 ingår »Rättsväsendet» såsom litt. B i serien
»Bidrag till Sveriges officiela statistik». Denna
rättsstatistiska redogörelse, som årligen utgifves af
Justitiedepartementets statistiska byrå, är delad
i två afdelningar, af hvilka den förra innehåller
»arbetsredogörelser och uppgifter från domstolar och
andra embetsmyndigheter». Och i det den bl. a. äfven
omfattar konkurs- och urarfva- samt skiftes-
och exekutionsärenden, uppgifter om inteckningar och lagfart
äfvensom om genom skiljobref upplösta äktenskap
och trolofningar, framställer denna afdelning den
civila rättsstatistiken. Den andra afdelningen,
som innehåller »uppgifter angående förbrytelser samt
derför anklagade och sakfällda personer», omfattar
den kriminella statistiken. Nära härtill sluter sig
statistiken om fångvården, hvarom Fångvårdsstyrelsen
afgifver berättelse. – Under de sista årtiondena
hafva såväl i utlandet som i Sverige allvarliga och
med framgång krönta bemödanden gjorts att anordna
och förbättra rättsstatistiken. Norge utgifver
i särskilda publikationer »Den civile retspleie»
och »Kriminalstatistik», likaså Danmark »Den civile
retspleje» och »Den kriminelleretspleje». Likartade
redogörelser torde snart vara att förvänta från
Finland, för hvilket land i detta ämne ännu förefinnas
endast ofullständiga bidrag i de af prokuratorn
afgifna ämbetsberättelserna och i Fångvårdsstyrelsens
berättelse. – Det finnes knappast någon gren af
statistiken, inom hvilken misstag så lätt kunna
begås som inom rättsstatistiken, om dess siffror
användas till internationella jämförelser. Då inom
hvarje särskildt land slutsatser af dessa siffror
endast med yttersta varsamhet kunna dragas – ty
genom en ändrad lagstiftning eller ändrad gruppering
erhålla talen för samma data ett ändradt värde –,
så äro i fråga om folkens materiella eller sedliga
tillstånd sådana jämförelser mellan de olika staterna
med olika lagstiftning och i statistiken ingalunda
likartad arbetsmetod i de flesta fall allför ofta
vilseledande. I den svenska rättsstatistiken
grupperas numera förbrytelserna i a) gröfre
brott (Fr. crimes), b) ringare brott (délits)
och c) förseelser (contraventions). I Norge är
grupperingen: justitssager (crimes och délits) och
politisager (contraventions), i Danmark: forbrydelser
(crimes och délits) och offenlige politiforseelser
(contraventions). Dock motsvara dessa grupper
icke hvarandra. Så t. ex. rubriceras hos oss en
lagöfverträdelse, som icke kan straffas svårare
än med 100 kronors böter, såsom en förseelse,
medan den hos våra grannar, der äfven urbota
bestraffning ådömes, blir en »justitssag» eller en
»forbrydelse». Om nu alla sakfällda i ett land,
de må hafva straffats för grofva brott eller
små förseelser mot ordningsstadgar, summeras
tillsammans, och om summan af dessa förbrytare i
det ena landet jämföres med summan af förbrytare i
det andra, blir följden lätt den att det sedliga
tillståndet visar sig stå högst i det land,
der offentlig ordning gör sig minst gällande.
K. S.
Rättssubjekt, filos., jur., den, som eger eller
kan ega rättigheter. Enligt romersk rätt var denna
egenskap väsentligen fäst vid en viss ställning i
samhället, ursprungligen, åtminstone i det hela, vid
egenskapen att vara pater familias (se d. o.) och
framgent åtminstone vid status libertatis. Slafvar
voro för det romerska åskådningssättet väsentligen
rättslösa, om än en alltför grym behandling af dem
sedermera förbjöds. I viss mening kan detsamma,
hvad angår den romerska rättens äldre skeden, sägas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
