Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saljan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får namn af bramsalning l. öfverbramsalning,
beroende vid hvilken stångs fot hon sitter; de
yttersta ändarna af tvärträna, genom hvilka vanten
gå, kallas salningshorn. Om Lång- och tvärsalning
se Mast. Å smärre fartyg och ångbåtar nyttjas
vanligtvis salning i st. f. märs vid märsstångens fot.
R. N.
Salo, stad i italienska prov. Brescia, vid
Garda-sjön och foten af Monte San Bartolommeo. 4,984
innev. (1887). Läder-, glas-, olivolje- och
trådfabriker. Betydande handel med sydfrukter. Vid
S. besegrade Bonaparte d. 3 Aug. 1796 den österrikiske
generalen Quosdenovitj. Utanför staden ligger Isola
di garda (dei Frati), med härliga trädgårdar.
Salo (F. Saloinen). 1 (Saloisten pitäjä),
Kapellförsamling i Uleåborgs län, Finland, utgör
tillsammans med Brahestads stads- och landsförsamling
samt Vihanti kapell Brahestads och Salo
pastorat. 1,354 innev. (1887), finsktalande. Före
1690, då kapellförsamlingen upprättades, utgjorde
samma område jämte nuv. Brahestads landsförsamling
en kyrkosocken, som jämte Kemi var den äldsta i
norra Österbotten. Salo kallades särskildt en i
socknen belägen, vida bekant hamn och marknadsplats,
der P. Brahe 1649 grundlade en stad, hvilken först
kallades Salo stad och från 1652 Brahestad. – 2
(Salon kauppala) Köping i Uskela socken, Åbo och
Björneborgs län, förut en gammal marknadsplats
för Åbo stads borgare, på Aminne gårds egor. –
3. Domsaga i Uleåborgs län, fördelad i 3 tingslag
samt omfattande Salo, Pyhäjoki, Oulais, Haapavesi,
Kalajoki, Alavieska, Ylivieska och Sievi socknar med
Salo, Vihanti, Merijärvi och Kautio kapell. Areal
4,633 qvkm. 33,308 innev. (1887). – 4. Härad i
ofvannämnda län, bestående af 6 länsmansdistrikt
samt omfattande nyssnämnda socknar och kapell,
utom Haapavesi, äfvensom Siikajoki, Karlö,
Paavola och Frantsila socknar med Revolaks
kapell. Areal 5,432 qvkm. 39,961 innev. (1887).
A. G. F.
Salol (Salicylsyrefenyleter), kem. farmak., ett
färglöst och nästan smaklöst, kristalliniskt pulver,
som uppstår, om salicylsyra uppvärmes med fenol och
fosforoxyklorid. Det har angenäm lukt, löses lätt i
alkohol och eter, men knappast i vatten och smälter
vid 40°. Salol begagnas i medicinen med fördel mot
akut rheumatism och mot sockersjuka.
1. Saloman, Siegfried, tonsättare, violinist, född
d. 2 Okt. 1816 i Tönder (Schleswig), väckte i sitt
tolfte år uppseende på konserter, fick derefter i
Köpenhamn undervisning af Fröhlich och Hartmann
samt erhöll 1838 ett treårigt regeringsstipendium,
hvilket satte honom i stånd att fortsätta sina
studier för Schneider i Dessau och Lipinski i
Dresden. Återkommen till Köpenhamn 1843, höll han
föreläsningar i musikteori och skref åtskilliga
kompositioner, bl. a. operorna Tordenskjold (1844)
och Diamantkorset (1847). Den sistnämnda, som gafs
ej endast i Köpenhamn, utan äfvren i åtskilliga tyska
städer, betecknades af kritiken som en af de förnämsta
på sin tid samt utmärker sig för komisk friskhet,
stor melodirikedom och synnerligen
omsorgsfull faktur. 1850 blef S. af Liszt inbjuden
att anföra sin opera Das Corps der Rache i
Weimar. S. å. gift med den berömda svenska sångerskan
Henriette Nissen (se Nissen-Saloman), gjorde han
tillsammans med henne konstresor i Skandinavien,
Tyskland, Ryssland, ända till Konstantinopel. En
längre tid var han derefter bosatt i Petersburg,
men efter sin makas död, 1879, slog han sig ned
i Stockholm. Sedan dess har han i den svenska
hufvudstaden utgifvit eller framfört åtskilliga
kompositioner: orkestermålningen Lägerlif, operorna
Karpaternas ros (1881, skrifven för Moskva 1867)
och Diamantkorset (1886, med ovanlig framgång), flere
sånger m. m. Flere operor af S. hafva tills vidare
stannat i manuskript. A. L.
2. Saloman, Geskel,
målare, den förres broder, född i Tönder (Schleswig)
d. 1 Apr. 1821, blef 1834 elev vid konstakademien
i Köpenhamn, der han vann flere belöningar, samt
studerade särskildt hos Lund och Eckersberg. Bland
hans tidigare arbeten märkas i synnerhet: Ett
parti l’hombre (1845), Overskou (1848), porträtt
af T. Müller (1849), grefve Sponneck (s. å.),
Skrifundervisning (1850) m. fl. Hösten 1850 for
han af en tillfällig anledning till Göteborg, men
fick der så mycket beställningar, att han omsider
blef fullt bofast. 1854 besökte han Paris och
målade hos Couture, och 1860–61 gjorde han studier
i Algeriet. 1862 grundlade han i Göteborg en enskild
tecknings- och målningsskola samt organiserade museets
ritskola, hvilken han sedan förestod till 1871. År
1868 kallades han till ledamot af Konstakademien, och
1869 arbetade han flitigt i den komité, som förberedde
den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, med
hvilken utställning, hufvudsakligen på hans initiativ,
det första skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet
förbands. I Göteborg fullbordade S. en högst betydlig
mängd taflor och porträtt, bland hvilka företrädesvis
må nämnas: Nyheter från Krim (1855), Väfverska i
bohuslänska skärgården (1857, Nationalmuseum, erhöll
mention å salongen i Paris), Utvandrare (1868) och
Hönsoffringen i Alger (1866). 1871 flyttade han till
Stockholm, blef 1874 vice professor vid Konstakademien
och erhöll 1876 det k. porträttmålarearvodet,
med undervisningsskyldighet. Äfven under detta
skede af sin konstnärsbana har S. utfört ej få
målningar: Meditation (1871, Nationalmuseum),
En syatelier (1873), Segrarnas hemkomst (1882,
silfverbröllopsgåfva till Oskar II), Gustaf Vasa i
Vesterås (1886), porträtt af G. Lagerbielke (1877,
första kammarens sessionsrum), B. von Platen,
Edv. Bergh, S. Lagerberg m. fl. Åtskilliga bland dem
finnas återgifna i litografi af honom sjelf. S. har
en säregen ställning i vår nyare konst, derigenom att
hans utbildning väsentligen påverkats af den danska
skolan under Eckersbergs tid. Hans kompositioner
äro i allmänhet väl genomtänkta och överskådligt
ordnade. I utförandet röjes mycken sorgfällighet och
ett noggrant detaljstudium, men någon gång tillika
en viss svaghet i karakteristiken. Färgen är lugn och
jämn, utan betydligare styrka eller djerfhet. I sina
många porträtt har S. lemnat särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
