Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frcs). Förbundets tillgångar uppgingo i Jan. 1889 till
82,6 mill. och skulderna till nära 40,5 mill. frcs. De
särskilda kantonerna hafva sin egen budget, de flesta
af dem hafva ock skulder, fastän obetydliga och
väl betäckta genom sina tillgångar, hufvudsakligen
domäner. Kantonernas inkomster härröra till en del
från direkta skatter på inkomst och förmögenhet,
till en större del från indirekta skatter, såsom
accis, stämpelskatt o. s. v. De flesta kommuner hafva
ganska dryga kommunalutgifter. – Edsförbundets vapen
utgöres af ett silfverkors i rödt fält (i det stora
sigillet omgifvet af kantonernas 22 vapensköldar).
Wbg.
Försvarsväsendet är grundadt på fullständigt
genomförande af milissystemet, i det endast personalen
i de högsta staberna och den s. k. instruktionskåren
äro ständigt tjenstgörande. Högsta ledningen af
armén utöfvas af militärdepartementet, hvars
chef är medlem af förbundsrådet. Under detta
departement stå 10 s. k. vapenchefer. Armén
delas i två uppbåd, fältarmén, »der auszug»,
och landvärnet, båda i det närmaste likformigt
organiserade i 8 divisioner, hvar och en uppsatt inom
en s. k. divisionskrets. En division af fältarmén
utgöres af 12 bataljoner infanteri, förenade till 4
regementen och 2 brigader, 1 skarpskyttebataljon,
3 dragonsqvadroner, förenade till 1 regemente, 1
eller 2 guidekompanier, 6 fältbatterier, förenade
till 3 regementen och 1 brigad, 1 parkdivision på 2
kolonner, 1 ingeniörbataljon och 1 trängbataljon,
utom staber och förvaltningspersonal. Härtill
komma 2 bergs- och 10 positions-batterier samt
4 fästningskompanier. Landvärnet har samma antal
truppenheter som fältarmén, men af artilleri endast
8 fält- och 15 positions-batterier; dess kavalleri
är oberidet. Trupperna uppställas af kantonerna, men
en del af specialvapnen af förbundet. Fältarméns
styrka är bestämd till 105,000 man med 288
fältkanoner, landvärnets till 95,000 man med 48
fältkanoner. Härtill kommer landstormen, hvilken
omfattar alla de tjenstedugliga män mellan 17 och 50
(officerare 55) års ålder, som ej ingått i uppbådet
eller landvärnet. Rekryteringen är grundad på allmän
värnpligt. Tjenstetiden räcker i fältarmén från
20:de till 32:dra, i landvärnet från 33:dje till
44:de lefnadsåret, något som äfven gäller en stor
del af befälet. De till krigstjenst oduglige erlägga
»värneskatt», hvaraf hälften tillfaller förbundet,
hälften kantonerna, hvilka utrusta, bekläda och
underhålla de värnpligtige. Rekrytskolan räcker
20–45 dagar, hvartill komma 10–16 dagars årliga
öfningar i kantonerna. All elementär utbildning
af såväl trupp som befäl bibringas af särskilda
instruktörer, tillhörande den 167 officerare
starka instruktionskåren. Underofficerare, som
utses bland manskapet, genomgå vid specialvapnen
en underbefälsskola under 35–42 dagar. Befordran
till officer göres af kantonstyrelserna för de af
kantonerna uppsatta truppdelarna, af förbundsrådet
för de öfriga och till högre grader. För befordran
till officer fordras genomgående af en officersskola
på 42–60 dagar samt
derefter, vid infanteriet, en skjutskola; för
befordran till högre grader fordras tjenstgöring
vid en rekrytskola och efter utnämningen till
och med öfverstelöjtnantsgraden genomgående af
en centralskola under 42 dagar (endast 14 dagar
för majorer). För inträde i generalstaben fordras
genomgående af generalstabsskolans första kurs under
70 dagar, hvarefter kaptener och majorer kunna genomgå
andra kursen om 42 dagar. Vapenchefer, divisions-
och brigadchefer äro öfverstar, regementscheferna
öfverstelöjtnanter. Befälhafvaren för en mobiliserad
armé utnämnes till general. All aflöning utgår per
tjenstgöringsdag. Beväpningen utgöres af repetergevär
och karbiner enligt Vetterlis system med 10,45
mm:s kaliber; dock tillverkas numera nya gevär af
Schmidts modell med 7,6 mm:s kaliber. Fältartilleriet
har 8 och 10 cm:s kruppska bakladdningskanoner;
positions artilleriets materiel är föråldrad och
skall utbytas mot ny. Arméns ordinarie budget
uppgår till 16–17 mill. francs. – Schweiz är i
saknad af fast försvar, utom i S:t Gotthardspassen.
C. O. N.
Historia. Långt bort i tider, dem ingen
saga mera minnes, sträcka sig det schweiziska
berglandets äldsta, först i vår tid uppdagade minnen,
pålbyarna, vid hvilkas uppförande menniskan tog sed
efter bäfvern och byggde hus till hälften på land,
till hälften i vatten. Af hvad stam det eller de
folk varit, som uppfört pålbyarna, är ännu omöjligt
att afgöra; men, då historiens ljus först faller på
dessa nejder, bebos de af keltiska stammar. Keltiska
tiguririer (möjligen från trakten af Zürich) följa
kimbrer och teutoner på deras tåg mot Rom; och en
mansålder senare innehafva helvetierna landet från
Alperna till Genève- och Bodensjöarna, efter det de
af germanska stammar blifvit utträngda från södra
Tyskland, der de en gång torde bott ända bort till
Main. Under fortsatt påtryckning af germanerna ämnade
de i Gallien söka sig nya bostäder, men möttes der
af Caesar, som gallerna kallat till hjelp. Slagna af
honom vid Bibracte (nuv. Autun), drogo deras spillror
sig tillbaka till sina fjälldalar (58 f. Kr.). Deras
land, Helvetien, var derefter en del af den
romerska provinsen Gallien, under det östliga delen
af S. räknades till det först något senare kufvade
Rhaetien. Folkvandringen gjorde dock äfven der
slut på det romerska väldet, i det alemannerna från
Rhen vid år 300 besatte landets östra delar, der de
troget bevarade germanskt språk och sed, under det
burgunderna, hvilka omkr. 450 intogo de landsdelar,
der nu franska talas, tidigt smälte samman med den
äldre befolkningen. Båda stammarna dukade likväl
snart under för de merovingiska konungarna; och från
500-talet äro frankerna herrar i landet. Kristendomen,
som redan under burgunderna vunnit insteg, varder nu
förherskande; och det sedan så berömda S:t Gallens
kloster vardt tidigt en kulturhärd, hvarifrån kristen
odling spred sig bland de högtyska stammarna. Då det
frankiska riket 843 delades mellan Ludvig den frommes
söner, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
