Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwerin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommenterade upplagor af grekiska författare: Isaios,
Plutarchos, Aischylos och Herodotos samt af romaren
Cicero. Ett urval af hans smärre skrifter utgafs i
4 bd, 1856–71.
Schön, Martin, tysk målare. Se Schongauer.
1. Schönbeck, Karl Gustaf, läkare, vitter
författare, född d. 26 Febr. 1786 i Lund, var sonson
af den 1744 aflidne kontraktsprosten Kaspar
Schönbeck, hvilken författat en i k. biblioteket
befintlig, beaktansvärd historisk-topografisk
beskrifning öfver Luggude härad i Skåne. Han
blef 1802 student och 1812 docent i matematik, men
slog derefter om och egnade sig åt det medicinska
studiet samt blef 1818 medicine doktor, 1819
universitetsadjunkt i obstetrik, 1822 stadsläkare
i Lund och 1824 förste lasarettsläkare derstädes.
1835 utnämndes han till förste stadsläkare
i Göteborg och erhöll 1842 professors titel.
Död d. 28 April 1859. Som praktiserande läkare
åtnjöt S. på sin tid ett mycket stort anseende.
Han utmärkte sig äfven som skald »och sjöng mer
än en gång, vid sidan af Tegnér på Lundagård,
tillfällighetsstycken, vittnande om poetiskt sinne,
liflig känsla och lätt versifikation». Om hans
dotter, gift Pfeiffer, se Pfeiffer.
2. Schönbeck, Henrik Olof, prest, riksdagsman,
den föregåendes kusin, född i Malmö d. 28
April 1810, blef 1824 student i Lund och 1829 filos.
doktor, efter att längre tider hafva idkat studier
äfven vid Köpenhamns universitet. Han kallades
1831 till docent i estetik samt utnämndes
1840, efter att 1838 hafva undergått prest- och
pastoralexamen, till kyrkoherde i Hesslunda och
1858 i Qvistofta pastorat, bägge i Lunds stift.
Under en resa i Tyskland 1846 öfvervar han det
fria kyrkomötet i Neustadt. 1862–66 var han
folkskoleinspektör i Kristianstads och Blekinge län
och 1867 i vissa delar af Malmöhus län. Under
1856–58 års riksdag fullmäktig i presteståndet,
blef han 1865 af Lunds stifts kyrkoherdar
utsedd till statsrevisor och erhöll under åren
1881–84 samma uppdrag af riksdagens Andra kammare.
I Första kammaren representerade han 1875–88
Malmöhus län och tillhörde derunder riksdagens
venster. Bland skrifter, som han utgifvit,
märkas: Biskop Vilhelm Faxes historia, jämte
bidrag till Lunds domkapitels karakteristik (I.
1848, suppl. s. å.), Memorialer, föredragne i
presteståndet 1856 (1856), Personal- och kulturbilder
(I. 1878), Regleringen af biskopslönerna (1883)
och Regleringen af presterskapets lön i tolf
pastorat (1885). Dessutom har S. skrifvit en mängd
tidningsartiklar, företrädesvis i politiska ämnen.
Schönbein, Christian Friedrich, tysk kemist, född
1799 i Metzingen i Würtemberg, utnämndes 1828 till
professor i Basel, der han äfven blef hedersborgare
och medlem af stora rådet. Död 1868. Genom flere
vigtiga upptäckter gjorde S. sig ett berömdt
namn i kemiens historia. Sålunda upptäckte han
ozon 1849 samt nitrosaccharin, kollodium och
nitrofibrin l. bomullskrut 1846. Vidare fann han,
att salpetersyrad ammoniak uppkommer vid
förbränningsprocesser. Resultaten af sina forskningar
framlade han i tidskrifter och samlingsverk.
Schönberg. 1. Stad i nordvestra
Mähren, vid Hohenstadt–Zöptau- och
Sternberg–Grulich-banorna. 8,562
innev. (1880). Betydande linneindustri. –
2. Hufvudstad i det till Mecklenburg-Strelitz
hörande furstendömet Ratzeburg, vid
Lybeck–Strasburg-banan. 2,960 innev. (1880).
1. Schönberg, Anders, d. ä., jägare, född 1689 i
Stockholm, blef 1721 öfverjägmästare i Gestrikland,
Helsingland och Herjedalen, till belöning derför
att han, som kapten vid det s. k. bergsregementet,
genom kraftfullt gjorda anordningar 1719 räddat
de inre delarna af Upland och Vestmanland från
de landstigne ryssarnas hemsökelser. Han tog
afsked från tjensten 1737 och dog 1759 som
tit. hofjägmästare. Som riksdagsman, från 1719 till
1738, arbetade S. ifrigt för de svenska slöjdernas
förkofran. De anteckningar, som han förde angående
sina jagter – han anställde en mängd jagter
för konung Fredriks nöje –, äro värdefulla som
kulturbilder.
2. Schönberg, Anders, d. y., häfdatecknare,
den föregåendes son, föddes d. 6 Okt. 1737
på Aspenäs gård i Upland. Efter att
hafva studerat i Upsala ingick han 1754 som
auskultant i Svea hofrätt, men öfvergick sedan
till kanslikollegium samt utnämndes redan 1761
till rikshistoriograf, efter att hafva väckt
stor uppmärksamhet som författare. 1773 fick han
jämväl befattningen som riksheraldiker och erhöll
1776 fullmakt som kansliråd. 1767 kallades han
till ledamot af Vetenskapsakademien och 1786 af
Vitterhets- historie- och antiqvitetsakademien.
Han dog d. 6 April 1811 på sin gård Åsberg i
Gestrikland, der han tillbragt sina sista år.
S. spelade en icke obetydlig rol som riksdagsman under
frihetstidens sista årtionde och Gustaf III:s hela
regeringstid. Mest berömd har han dock blifvit
som historisk forskare och innehar som sådan
ett mycket framstående rum bland våra häfdatecknare,
såväl genom grundligheten i sin forskning som
ock genom den klara öfverblicken i framställningen
och manligheten i stil. Tryckningen af hans
förnämsta arbete, Historiska bref om det svenska
regeringssättet i äldre och nyare tider, hvaraf
början utgafs 1777–78, måste afbrytas på grund
af konungens missnöje med de frisinnade åsigter, som
deri framträdde, samt utgafs ej fullständigt förrän
1849–51, af A. I. Arwidsson. Ett annat arbete,
Bref af Menalcas (1759), en samling estetiska,
filosofiska och politiska uppsatser, var på sin
tid mycket läst. Bland S:s öfriga många skrifter,
hvilka numera ega endast historiskt intresse,
må nämnas: Utkast om grunderna i allmänhet till
näringars uppkomst och förfall uti borgerliga
samhällen (1767) och Kort utdrag af Carl XI:s
historia (1785–90, i »Historisk almanach»).
Schönberg, Gustav Friedrich, tysk nationalekonom, född
i Stettin 1839, blef 1868 professor i nationalekonomi i Basel, 1870 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
