Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scudéry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årh. Ludwig von S. – 1. Veit Ludwig von S., berömd
statsman och lärd, född i Herzogenaurach i Öfre
Franken 1626, utnämndes 1652 af hertig Ernst den
fromme af Sachsen-Gotha till hof- och justitieråd,
1657 till president i domstolen i Jena och 1664 till
kansler hos hertig Moritz af Sachsen. Han deltog
verksamt i alla reformer inom kyrka och stat samt
utförde med framgång flere diplomatiska uppdrag. 1691
kallades han af kurfursten af Brandenburg att leda
den kommission, som fått i uppdrag att slita de
pietistiska tvistefrågorna. Död 1692. Bland hans
skrifter märkas: Deutsche fürstenstaat (1656),
Christenstaat (1685), Jus publicum romanorum (1686),
Commentarius histor. et apologet. de lutheranismo
(3 bd, 1692, riktad mot Maimbourgs »Histoire du
luthéranisme») m. fl. Jfr Schreber, »Historia vitae
Viti Ludvig von S.» (1733). – 2. Friedrich Henrich
von S., riksgrefve, österrikisk fältmarskalk och
diplomat, den förres brorson, född d. 5 Juli 1673
i Königsberg i Franken, ingick 1694 i österrikisk
krigstjenst och deltog under prins Eugènes befäl i
kriget mot turkarna. I spanska arfföljdskriget
anförde han de ansbachska dragonerna samt
utmärkte sig i slagen vid Höchstädt, Ramillies,
Oudenaarde och Malplaquet. Utnämnd till generalmajor
i kursachsisk tjenst, anförde han de sachsiska
trupperna i Flandern 1710–11, deltog som polskt
sändebud i fredsunderhandlingarna i Utrecht 1713
och eröfrade Stralsund 1715. År 1716 inträdde
han på nytt i österrikisk tjenst, kämpade som
fältmarskalklöjtnant mot turkarna 1716–17 och mot
spaniorerna på Sicilien 1718. Han blef riksgrefve
1719, fälttygmästare 1721 och genomdref i egenskap
af Österrikes ambassadör pragmatiska sanktionens
antagande af hofven i Dresden, Kassel, Braunschweig
m. fl. tyska hufvudstäder. Han lyckades äfven utverka
Preussens understöd i det polska tronföljdskriget
och slog fransmännen vid Klauzen 1735. Kort derefter
blef han, ehuru protestant, på den döende prins
Eugènes råd nämnd till österrikisk fältmarskalk
och befälhafvare i det turkiska kriget (1737–39),
men vardt, då kriget fick en olycklig vändning,
återkallad och fängslad. Frigifven af Maria Teresia,
mottog han öfverbefälet öfver bajerska hären och
förde vapnen mot Österrike i arlföljdskriget. Af
kejsar Frans I återinsattes han i sina värdigheter
och lefde derefter på sitt gods Meuselwitz till 1758,
då han fängslades af Fredrik II med anledning af en
för Preussen komprometterande brefvexling. Han lösgafs
dock redan efter ett halft år och dog på Meuselwitz
1763. Jfr Theresius von Seckendorff, »Versuch einer
lebensbeschreibung des feldmarschalls von S». (4 bd,
1792–94).
Seckomåleri (Ital. al secco), målning med vatten- eller
tempera-färger på torr kalkgrund. Se Freskomåleri.
Secondo, Ital., musikt., den andra. Jfr Sekund.
A. L.
Seetio, Lat. (af secare, skära), snitt. – Sectio
alta, kir., stensnitt (se d. o.). – Sectio aurea,
matem., gyllene snittet (se d. o.). – Sectio caesarea,
kir., kejsaresnitt (se d. o.).
Secundum artem (förkortadt S. a.), Lat., enligt
konstens regler, konstmässigt.
Sedaine [södån], Michel Jean, fransk lustspels-
och librettförfattare, född i Paris 1719, var
först murarelärling, men egnade sig efter 1752
uteslutande åt literaturen, sedan han genom en
gynnares understöd erhållit medel dertill. Mest
betydande bland hans arbeten äro hans komiska
operatexter, Le diable à quatre (1756; »Nu är hin lös
eller metamorphoserna», 1785), Rose et Colas (1764;
Clas och Lotta», 1790), Aline, reine de Golconde
(»Aline, drottning af Golconda», 1776), Richard
Coeur-de-Lion (1784; »Konung Rikhard Lejonhjerta»,
1791), Guillaume Tell (1791) m. fl. Med musik af
Grétry och Monsigny bibehöllo sig åtskilliga af dem
länge på scenen. Hans lustspel Le philosophe sans le
savoir (1765; »Duellen», 1823), La gageure imprévue
(1768; »Det oförmodade vadet», 1787) m. fl. utmärka
sig för en viss torrhet. Som författare af visor,
satiriska epistlar och en lärodikt, Le vaudeville
(1756), var han af sin samtid mycket omtyckt. S. blef
1768 ledamot af Franska akademien och dog 1797. Hans
Oeuvres dramatiques utkommo 1760 och 1776 (4 bd.);
Oeuvres choisies utgåfvos i 3 bd 1813.
Sedalia [sidälia], stad i nord-amerikanska staten
Missouri, vid flere jernvägslinier. Grundad 1860, egde
S. 9,561 innev. redan 1880. Jern- och maskinfabriker.
Sedan [söda’ng], stad i franska departementet
Ardennes, vid Maas, 10 km. från belgiska
gränsen. 16,609 innev. (1886). Betydande
klädesfabriker. Jernmanufakturer. Staden är väl byggd
samt eger ett slott, en arsenal och en minnesvård
öfver Turenne, som 1611 föddes derstädes. Omnämnd
redan 1259, upphöjdes den till furstendöme är
1400 samt tillhörde slägterna La Mark och Latour
d’Auvergne, tills den 1642 öfvergick i kronans
ego. Dess berömda protestantiska universitet upphäfdes
efter protestanternas fördrifvande 1685. Staden var
intill 1875 en fästning af andra klass. Sin förnämsta
ryktbarhet eger S. genom slaget d. 1 Sept. 1870,
hvilket till stor del afgjorde det då pågående
fransk-tyska kriget. Sedan den af marskalk Mac
Mahon anförda Châlons-armén (90,000 man stridbart
folk), vid hvilken kejsar Napoleon sjelf befann
sig, förgäfves sökt rycka mot Metz samt af den
3:dje tyska armén och den nybildade Maas-armén
trängts mot belgiska gränsen, befann den sig d. 31
Aug. 1870 på högra Maas-stranden, på de höjder,
som omgifva Sedans dalkittel, utmattad efter flere
strider och utan annan möjlighet än den att rycka in
på belgiskt område eller öfver Carignan framtränga
till Metz. Men redan innan något beslut fattats,
angreps den, uppställd mellan de s. ö. till n. om
staden belägna byarna Bazeilles, Givonne och Floing,
på morgonen d. 1 Sept. af preussarna (140,000 man),
som öfvergått floden samt anfördes af kronprinsen af
Sachsen och kronprinsen af Preussen. Sedan Mac Mahon
redan tidigt till följd af ett sår urståndsatts att
föra befälet, öfvertogs detta af general Ducrot,
som koncentrerade sina krafter på att öfver Mézières
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
