Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semirjetsjensk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hugfäst sitt minne. Genom sin rådighet vid staden Baktras
belägring hade hon intagit den assyriske, likaledes
sagolike eröfraren Ninos, som gjorde henne till sin
gemål; men sedan hon förstått röja honom ur vägen,
regerade hon sjelf på det mest lysande sätt. Hon
lade hela vestra Asien under det assyriska väldet och
gjorde äfven ett dristigt, men misslyckadt tåg till
Indien, hvarefter hon egnade sig åt fredliga värf,
uppfyllde hufvudstaden Babylon med praktbyggnader (de
hängande trädgårdarna m. m.), till dess hon omsider
skulle blifvit mördad af sin son Ninyas. Hennes
saga, som först återgifvits af Ktesias, har till
vår tid bevarats af Diodorus Siculus; men det är
ännu fullständigt omöjligt att skilja dess mytiska
från dess historiska beståndsdelar. Kilskrifterna
veta intet att förtälja om henne; en Sammarammit,
som nämnes i förbigående såsom gemål åt en assyrisk
konung på 800-talet, har ej lemnat vidare spår efter
sig. Åtskilliga af de storverk, som tillskrifvas
Semiramis, tillhöra bevisligen andra, fullt historiska
personligheter; och hon har till slut blifvit en
fullständigt mytisk sagofigur, som österns folk
tillegna alla minnesmärken, hvilkas ursprung de
ej känna. Berättelsen om tåget till Indien röjer
kännedom om Alexanders härtåg; och episoden om Baktras
eröfring pekar kanske hän till det grekisk-baktriska
riket. Den åsigt synes hafva mest skäl för sig, som
söker sagans ursprung i minnet af en mer eller mindre
tvungen förmälning mellan en drottning af Babylon
och en assyrisk eröfrare, hvarigenom striden mellan
de båda rikena för någon tid bilägges och ett stort
välde grundas. Då emellertid sagan gör Semiramis
till dotter af den syriska gudinnan Derketo, har
dermed hennes namn knutits till myten om Istar
eller Astarte, den semitiska kärleksgudinnan;
och i det drag af vild sinlighet blifvit fogade
till hennes saga, har det mytisk-erotiska elementet
deri tagit alldeles öfverhand öfver det historiska.
E. Sn.
Semirjetsjensk (R. Semi-rjetchie, »sju floder»),
provins i ryska Turkistan, begränsad i n. af
Semipalatinsk, i ö. af Kina, i s. och v. af Ferghana
och Syr-Darja. Areal 394,396 qvkm. Landet är i
s. uppfyldt af Trans-ilenska Ala-tau och Tian-sjan,
hvilkas snötäckta toppar uppnå en höjd af 3,000–4,500
m. Förgreningar af det dsungariska Ala-tau och
Tarbagatai-kedjan utbreda sig i v. och n. Stepperna,
som upptaga återstoden af provinsen, äro i allmänhet
bördiga, med undantag af området s. ö. om gränssjön
Balkasj, hvilket utgöres af sandstepper omkring
nedre Ili, som före sitt utlopp i Balkasj-sjön delar
sig i sju grenar och sålunda gifver provinsen dess
namn. I s. ligga sjöarna Issik-kul, Son-kul och
Tjatyr-kul. Klimatet är jämförelsevis mildt, men
jorden ännu föga bearbetad. Befolkningen uppgick 1887
till 671,878 personer, deraf omkr. 595,000 kirgiser
samt ett mindre antal ryssar, hufvudsakligen bosatta
i städerna, tarantsjer, kalmucker, mongoler och
dunganer. De vigtigaste näringarna äro uppfödande af
hästar, kameler och får samt åkerbruk. Hufvudort:
Vjernij.
Semiseria, Ital., musikt., »halfseriös», allvarlig
opera med enskilda komiska scener. Jfr Opera.
A. L.
Semit, afkomling af Sem, Noaks äldste son. Jfr Sem och
Semitiska språk. – Semitism, en i nyare tid införd
beteckning för judendomen, betraktad uteslutande från
etnologisk synpunkt och, som motsats till mosaism,
utan afseende på religiösa förhållanden.
Semitiska språk är det numera allmänna namnet på
en sydvestasiatisk flekterande språkstam, hvars
ursprungliga hemvist torde hafva varit Arabien
eller möjligen Babylonien. Anledningen till denna
benämning, som först infördes af Eichhorn (1787) i
st. f. det äldre namnet orientaliska språk (se d. o.),
är hemtad deraf att enligt 1 Mose b. (kap. 10) skulle
de flesta af de folk, som tala något af dessa språk,
härstamma från Noaks son Sem. De äldre hithörande
språken, arabiska, sabeiska, etiopiska, hebreiska,
arameiska och assyriska, stå hvarandra i allmänhet
så nära som exempelvis de germanska språken, så att
den gemensamma härkomsten ur ett enda längesedan
utdödt urspråk knappt kan betviflas. De vigtigaste
hufvuddrag, hvarigenom denna språkstam skiljer
sig från öfriga flekterande språk äro: 1. Rötterna
äro eller behandlas i flexion och ordafledning som
trekonsonantiga; 2. betydelsen är strängare än i andra
språk fäst vid rotens konsonanter, under det att den
variabla vokalismen tjenar till specialisering af
betydelsen i grammatiskt och lexikaliskt hänseende;
3. verbets bägge hufvudformer, perfekt och imperfekt,
motsvara icke de vesterländska språkens tempora, utan
uttrycka egentligen blott handlingens egenskap af
att vara fullbordad eller oafslutad; 4. tillvaron af
vissa språkljud, som icke återfunnits i andra språk:
de s. k. emfatiska postpalatala k, t, s (och d?),
det hesa h, och det egendomliga struphufvudsljudet
ajin. De försök, som gjorts att uppvisa en slägtskap
med de indo-europeiska och finsk-ugriska språken –
mest vetenskapligt af Delitzsch, »Studien über
indogerm.-semit. wurzelverwandtschaft» 1873,
och Anderson. »Studien zur vergl. d. indogerm. und
finnisch-ugrischen sprachen», 1879 – hafva icke ledt
till något resultat. Deremot finnes otvifvelaktigt ett
morfologiskt sammanhang mellan semitiska och hamitiska
språk (se d. o.). De öfverensstämmande hufvuddrag
man hittills funnit äro: bildning af feminin med t,
af reflexiv-passiv med t, af kausativ med s, »inre»
eller »bruten» pluralbildning (med vokalvexling) samt
gemensamhet i en stor mängd pronomen, pronominala
suffix och prefix. Gent emot detta stå dock andra
morfologiska skiljaktigheter och ett nästan alldeles
olika ordförråd. De semitiska språken delas närmast
i en nordsemitisk och en sydsemitisk gren. Till
den nordsemitiska grenen höra: 1. assyrisk-babylonska
språket, vanligen kalladt assyriskan, som föreligger i
de assyrisk-babylonska kilinskrifterna (se Kilskrift,
sp. 679 ff.); 2. arameiska språken, hvilka dela sig
i a) (syd-)vestarameiska: bibelarameiskan i
Esras och Daniels böcker (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
