Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grekisk forntid». När S. 1779, efter att genom ett
k. bref hafva erhållit Larchevesques pension, återsåg
fäderneslandet, var det såsom Sveriges obestridt
förnämste konstnär. Utmärkelser och beställningar
nästan regnade öfver honom. Han blef sålunda 1780
professor vid målare och bildhuggareakademien
samt 1782 riddare af Vasaorden och 1795 af
Nordstjerneorden. Till en början uppdrogs åt
honom porträttering af konungen och den kungliga
familjen. Gustaf III:s byst, modellerad 1779 (i
marmor å Stockholms stora rådhussal), följdes af
hertig Karls (1781, i marmor, Nationalmuseum), Sofia
Magdalenas (1783, d:o d:o), grefvarna A. J. von
Höpkens (1781, marmor, Vetenskapsakademien) och
U. Scheffers (1783, d:o, Nationalmuseum) m. fl. 1781
i Okt. slöts med honom kontrakt om komplettering
af Gustaf II Adolfs ryttarestod, genom en grupp,
Axel Oxenstierna och historien, samt en kolossal
trofé, ett arbete som först långt senare (1796)
fulländades. Emellertid afbröts hans verksamhet,
då han 1783 åtföljde Gustaf III på dennes italienska
resa och sålunda fick tillfälle att än en gång återse
detta Rom, vid hvilket hans ungdoms och konstnärskaps
skönaste minnen voro fästa. Efter återkomsten fortfor
S. att med oförminskad ifver och framgång egna sig
åt sin konst. Bland de verk, till hvilka han hemfört
modellerna från Rom, och hvilka således i hufvudsak
kunna räknas till hans första verksamhetsperiod,
hör först minnesvården öfver Cartesius (i Adolf
Fredriks kyrka, enligt inskrift rest 1770 af Gustaf
III såsom kronprins, men troligen ej fulländad förr
än efter S:s hemkomst, dock färdig först 1784). Den
är i det hela ännu en erinran om rococon med dess
sväfvande änglafigurer, men genialisk i tanken
och särdeles utmärkt i anordningen. Gjutningen är
verkställd hos G. Meijer. Vidare märkes gruppen
Mars och Venus (modell i Nationalmuseum, i marmor,
1/3 storlek, utförd för baron De Geer på Leufsta,
nu hos grefvinnan von Platen i Stockholm). Motivet är
hemtadt från Homeros’ skildring af Venus’ deltagande
i kampen för Troja; gruppen framställer gudinnan
svimmande för Diomedes’ lansstygn och upptagen
af Mars. »Grundtanken, motsatsen mellan manlig
hjeltekraft och qvinlig svaghet, mjukhet och behag
är genomförd i båda figurernas formgifning med ett
alldeles utomordentligt mästerskap» (Lange). »Amor och
Psyke» (fulländad 1787) är ofvan omtalad. Slutligen
torde väl hit kunna föras Venus som stiger ur
badet (Nationalmuseum). Stoden, som beställdes
af G. L. Cederhielm och först 1875 kom i statens
ego, är tvifvelsutan den finaste och renaste af
mästarens qvinnofigurer, i formernas adel och kyskhet
öfverträffande Psyke och andra mindre arbeten. (Jfr
Sanders arbete »Venus som stiger ur badet», 1877). Af
alstren från S:s svenska skede böra först nämnas hans
stoder. Den föga tilltalande Venus aux belles fesses
(Nationalmuseum) beställdes af konungen 1780, med
vilkor att grefvinnan v. Höpkens drag skulle gifvas åt
den efter antikens »Venus Kalipygos» bildade figuren,
ett uppdrag, som S. endast motvilligt synes hafva
utfört. Gruppen Axel Oxenstierna och historien, fullbordad
1796 och gjuten först på Byströms föranstaltande,
blef aldrig uppsatt på sin tillämnade plats,
utan uppställdes 1832 i östra slottshvalfvet i
Stockholm. Sammanställningen af en allegorisk och
en historisk person hade icke något stötande för
S:s samtid, och behandlingen af motivet ger den
store kansleren nästan karakteren af en fader,
som dikterar för en intelligent och älskande
dotter. Kanslerens figur har något kraftigt, en smula
tungt, som bildar en verksam motsats mot den fina,
sympatiska qvinlighet, som framträder i gudinnans
gestalt. I historisk och konstnärlig betydenhet
öfverträffas dock gruppen af konung Gustaf III:s
stod vid slottsbacken, ett af mästarens yppersta
verk, bestäldt af Stockholms borgerskap, i liten
modell färdigt redan 1790, gjutet å Apelqvists
verkstad 1801 och aftäckt 1808 (jfr »Berättelse
om konung Gustaf III:s ärestod af L. Hammarsköld»,
1808). Det måste medgifvas vara »en utmärkt snillrik
tanke att föreviga minnet af Gustafs hemkomst från
kriget genom att på sjelfva landstigningsstället,
omedelbart vid slottet, resa en monumental bild, som
framställer honom, ännu med venstra handen stödd mot
den lagersmyckade skeppsstammen, framträdande för sitt
väntansfulla folk och räckande fredens olivegren mot
det» (Lange). Att S. äfven i detta verk, och denna
gång med afsigt, haft den belvederiske Apollo till
förebild, det medgaf han sjelf: tydligen var det hans
mening att låta hela det apolliska, det gudaborna
i Gustafs väsende framträda i en allmänfattlig, på
samma gång som historiskt trogen form. I lätthet,
elegans och elektriserande kraft öfverträffar verket
alla andra hufvudstadens stoder och tillhör utan fråga
sin samtids förnämsta arbeten i samma väg. Utom dessa
hufvudverk utförde S. åtskilliga dekorativa stoder
i marmor (Thalia och Melpomene, på Gripsholm, Ceres,
med fackla sökande Proserpina) och i gips (karyatid,
å Drottningholm, Svea sörjande vid Gustaf III:s byst,
dekoration vid flere k. begrafningar, änglarna med
Gustaf III:s namnchiffer öfver k. teaterns scen,
två tillbedjande änglar för altarena i Klara kyrka
och Karlstads kyrka) samt lejonen å operahusets
frontespis, huggna i sten efter S:s modell. Ett
egendomligt, ännu om rococons skulptur påminnande
verk är altartaflan i basrelief i Adolf Fredriks
kyrka, Kristi uppståndelse, det enda skulpturarbete
af religiöst innehåll, som han helt utförde. Äfven
Ehrensvärds monument å Sveaborg (ornamenten i brons)
tillhör antalet af konstnärens mer originella
arbeten. Deremot är piedestalen till Gustaf II
Adolfs ryttarestod med de å densamma anbragta fyra
medaljongerna nära befryndad med rococons skapelser
i denna väg. Sin mesta tid under senare delen af sin
lefnad egnade S. åt porträttbyster och medaljonger;
och de verk han i detta slag efterlemnat uppgå
till ett mycket stort antal, men äro också af
olika värde. Gustaf III:s drag har han flere gånger
återgifvit, säkerligen ypperst och med största likhet
i den första byst han efter återkomsten utarbetade
(se ofvan). En medaljong i marmor af densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
