Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serie - Serie-inversionsproblemet - Serieman - Serieskjutning - Serifos - Serimeter - Serimner (Isl. Sæhrimnir) - Serinagur - Seringapatam - Serio l. serioso - Serioso - Seriös - Serlachius. 1. Johan S. - Serlachius. 2. Karl S. - Serlio, Sebastino - Sermione. Se Gardasjön - Sermon - Seron - Seroux d'Agincourt, Jean Baptiste Louis Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfvas särskilda metoder för att uttrycka den
under explicit form. Stundom är lagen helt och hållet
obekant, så att endast ett visst antal termer äro
angifna, och den allmänna termen bestämmes då genom
en interpolationsformel (jfr Interpolation). Hvad
summeringen angår, så finnes härför ingen allmän
metod; i vissa fall kan med fördel integralkalkylen
eller omvända differenskalkylen användas, men i
många andra fall behöfvas olika specialmetoder,
och ett stort antal serier trotsar alla försök till
exakt summation. Stundom sker derför summeringen
approximativt, t. ex. genom transformation af en
serie till en annan med snabbare konvergens.
Äfven för utvecklingen af funktioner i serier användas
ofta specialmetoder; bland allmänna formler må
särskildt nämnas Taylors serie. Inom funktionsteorien
spela dylika utvecklingar af funktioner i serier
en hufvudsaklig rol, och enligt Weierstrass’ teori
framställes en funktion ytterst under formen af en
konvergent potens-serie (jfr Matematik, sp. 1090).
Teorien för serier är så godt som uteslutande af
modernt ursprung. Geometriska och aritmetiska serier
samt qvadrattalsserien behandlades redan af Euklides
och Archimedes, och en eller annan enklare serie
undersöktes af senare grekiska, indiska och arabiska
författare, men först mot slutet af 1600-talet började
denna teori erhålla någon större utveckling, särskildt
i sammanhang med differentialkalkylens upptäckt och
fortbildning. Under 1700-talet framställdes allmänna
formler för serieutveckling af Taylor. Maclaurin,
Lagrange och Laplace samt för seriesummering af
Euler. Först något senare började konvergensvilkoren
närmare undersökas, särskildt af Cauchy. Under
1800-talet hafva andra vigtiga bidrag till läran om
serier blifvit lemnade bl. a. af Fourier, Dirichlet
och Malmsten. I våra dagar har teorien på grund af
dess nära sammanhang med funktionsteorien blifvit
föremål för ännu mera djupgående undersökningar. –
2. Geol. Inom geologien förstås med serie dels
den närmaste stratigrafiska enheten under system,
omfattande flere etager (t. ex. öfre kritserien), i
motsats till grupp, som då betecknar sammanfattningen
af flere system (t. ex. paleozoiska gruppen); dels
tvärtom den mera omfattande enheten, då grupp blir
den mindre; hvilket senare beteckningssätt torde vara
det lämpligaste. 1. G. E. 2. B. L-n.
Serie-inversionsproblemet, matem., problemet att,
då en storhet, y, är uttryckt i en serie stigande
digniteter af en annan storhet, x, tvärtom uttrycka
x på samma sätt i en serie digniteter af y. Jfr
Kombinatoriska skolan.
Serieman. Se Ormstorkslägtet.
Serieskjutning, krigsv. Se Inskjuta, sp. 704.
Serifos. Se Serfo.
Serimeter (af Grek. ser, siden, och metron,
mått), sidenmätare, ett instrument, hvarmed siden
pröfvas till sin elasticitet och fasthet. Den är
merendels konstruerad efter samma princip som en
fjäderdynamometer (se Dynamometer).
Serimner (Isl. Saehrimnir), Nord. mytol., en galt, som
hvarje dag kokas och uppätes af enhärjarna (se
d. o.) i Valhall, men dock är åter hel hvarje afton.
Th. W.
Serinagur. Se Srinagar.
Seringapatam, stad i indo-britiska staten
Maisur (Mysore), på en ö i Kaverifloden. 11,734
innev. (1881). S., fordom hufvudstad i riket Maisur,
räknade på Tippo Saibs tid (1782–99) 150,000 innev.
och var bekant för sin starka, ännu bibehållna
fästning, hvars belägring engelsmännen tre gånger
förgäfves företogo. Det eröfrades af dem 1799. Haidar
Ali och Tippo Saib hvila i ett af den senare på ön
uppfördt mausoleum.
Serio l. serioso, Ital., musikt., allvarligt. – Opera
serie, den tragiska, stora operan, i motsats till
den komiska, opera buffa. A. L.
Serioso, musikt. Se Serio.
Seriös (Fr. sérieux), allvarsam, allvarlig, vigtig.
Serlachius. 1. Johan S., prest, lärd, född 1685 i
Särklaks i Nyland (deraf namnet), blef 1681 prestvigd
i Upsala, 1682 magister i Åbo och 1684 lektor i
Viborg. Efter att som kyrkoherde i Keksholm 1710 och i
Helsingfors 1713 hafva blifvit fördrifven af ryssarna,
flydde han till Sverige och erhöll 1715 Östra Husby
pastorat i Linköpings stift. Död 1729. S. egde en
omfattande lärdom. Skrifter: Oratio de solis globi
structura (1676), De ministris sacrorum apud veteres
(1682) m. m. – 2. Karl S., vitterhetsidkare, född
omkr. 1693, vistades någon tid i Göteborg, sedan i
Hamburg och slutligen i Stockholm, der han uppehöll
sig som »hofrättsadvokat». Död 1754 l. 1755. Han utgaf
några medelmåttiga diktsamlingar i den lohensteinska
skolans stil.
Serlio, Sebastiano, italiensk arkitekt och
konsthistoriker, född 1480 i Bologna, trädde i tjenst
hos franske konungen Frans I (1515–47) och byggde
en del af slottet i Fontainebleau. Mest bekant är
han dock som författare i arkitektur. Hans samlade
arbeten, utgifna under titeln Tutte le opere di
architettura (1584; flere uppl.), innehålla en mängd
teckningar af antika monument Död 1552.
Sermione [-åne]. Se Gardasjön.
Sermon (Fr. sermon, Lat. sermo), tal, liktal,
predikan.
Seron (förvrängning af Sp. zurrón), mindre skinnsäck,
särskildt den af oxhud bestående inpackning, hvari
kinabark merendels utskeppas.
Seroux d’Agincourt [sörou d’asjängkour], Jean
Baptiste Louis Georges, fransk konsthistoriker
och tecknare, född 1730 i Beauvais, samlade som
generalförpaktare under Ludvig XV (1715–74)
en betydlig förmögenhet och egnade sig derefter
hufvudsakligen åt konststudier. Bosatt i Rom sedan
1779, utarbetade han en förträfflig fortsättning af
Winckelmanns konsthistoria, Histoire de l’art par les
monuments, depuis sa décadence au 5:e siècle jusqu’
à son renouvellement au 15:e (6 bd, 1809–23, 325
kopparstick), en Recueil de fragments de sculpture
antique en terre cuite (1814) m. fl. verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
