Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kokongerna lemnas orörda under minst 7 dagar. Derefter
löstagas de kokonger, som icke skola användas till
produktion af ägg till kläckning för nästkommande
generation af silkesmaskar. De till fortplantning
afsedda kokongerna förflyttas till ett halfmörkt rum
med en temperatur mellan + 18° och + 22° C. eller något
deröfver. Der läggas de på ett passande underlag,
t. ex. flätverk af vide, och lemnas ostörda. Efter
knappa 3 veckors puppstadium uttränga de fullt
utvecklade fjärilarna – mulbärsspinnarna eller
»silkesspinnarna» – ur kokongerna. Honorna äro något
större än hannarna och hafva tjockare bakkropp. Deras
längd är 21 mm. och vingbredd 43 mm. Vingarna äro
afrundade och breda, de bakre grågulhvita. Ribborna
(vingnerverna) samt 2 tvärband jämte en halfmånformig
fläck på framvingarna hafva mer eller mindre tydlig
rostbrun färg. Vid midten af bakvingens innerkant
finnes en svart fläck; ögonen och kamtänderna å
antennerna äro äfven svarta. Kroppen och de ullhåriga
benen samt antennskaften äro gulaktigt hvita. De
nykläckta hannarna uppsöka genast honorna för att
para sig. De förenade paren flyttar man straxt helt
försigtigt till en med lärft öfverspänd ram och bär
dem in i ett rymligt, men fullkomligt mörkt rum. Efter
6 timmar bortplockas hannarna, och honorna flyttas
till en ramställning, öfverspänd med mjukt ylletyg,
hvarpå lappar af tunnt bomullstyg eller papper äro
fästa. Under de närmaste 36–40 timmarna lägga sedan
honorna å dessa lappar de flesta af sina ägg, hvilkas
antal för hvarje hona vexlar mellan omkring 400 och
1,000. Äggen ändra under de första 15–20 dagarna
sin färg från gul till gråaktig. De tagas då ur
kläckningsrummet och förvaras sedan under vintern i
ett torrt och svalt rum, der temperaturen ej får nedgå
under fryspunkten, men icke häller öfverstiga + 12°
C., till nästa sommar, då ny larvuppfödning skall ega
rum. Silkesspinnarens hela lifslängd är begränsad
till 5–6 veckor. – Öfriga puppor, af hvilka silke
skall erhållas, dödas i het luft (omkr. + 90°)
i t. ex. en bakugn och säljas så snart som möjligt
till sidenfabrikerna, der silket »upphasplas»,
sedan man sorterat tillsammans kokonger af lika
färg. Upphasplingen af kokongernas silkestrådar
sker under det att hylsorna ligga i varmt vatten, som
delvis löser limmet, hvilket sammanklibbar trådarna,
hvarefter dessa skiljas från hvarandra. Längden af
en kokongtråd uppgifves högst olika, från 38–40
m. till inemot 1,000 m. (1 km.), naturligtvis
beroende på kokongernas storlek och tjocklek. Vid
upphärflingen låter man flere enkla kokongtrådar (från
3 till 10, ja för gröfre silke ända till 20) klibba
tillsamman, hvilka genom det qvarvarande limmet fast
förenas till likasom en tråd. Sådant silke kallas
råsilke (Fr. grège, Ital. grezza). Af detta silke
beredas sedan genom sammantvinning, »moulinage»
(af Fr. moulin, qvarn), på s. k. silkesmöl (möl =
qvarn) flere slag af silke för sidenväfveriernas
och handelns behof. Till ränning i sidenväfnader
begagnas organsinsilke, som erhålles genom stark
sammantvinning af 2–3
trådar af råsilke, hållande 3–8 kokongtrådar, och
sedermera sammantvinning i motsatt riktning af 2,
sällan 3, sådana tvinnade trådar. Tramsilke
(Trama) användes till inslag (väft) i sidentyger,
till snören m. m.; det erhålles genom enkel tvinning
af 2–3 råsilketrådar. Marabutsilke är tvinnadt
silke af bländande hvit färg. Pel-silke (Pelo)
erhålles af sämre kokonger, af hvilkas trådar
8–10 eller flere sammantvinnas. Sådant silke
begagnas mest till öfverspinning med guld- eller
silfvertråd. Gröfre och finare sysilke (Cusirino)
består af ända till 24 trådar, sammantvinnade
i flere omgångar åt olika håll. Sticksilke och
kordongsilke kallas ett tjockt silke af flere trådar,
som i förra slaget äro löst och i det senare hårdt
sammantvinnade. Flatsilke eller plattsilke består
af löst tvinnadt råsilke; öfriga handelssorter
förbigås här, utom florettsilke, som utgöres af de
trådar, hvarmed kokongen är fäst vid spjäl- eller
ris-ställningar. Dessutom beredes af kokongernas
innersta lager och af det yttre samt af det affall,
som uppkommer vid framställningen af silkets olika
handelsslag, s. k. filosellsilke, bestående af helt
korta trådar, hvilka häcklas och kammas samt spinnas
samman på samma sätt som bomull. Detta silkeslag,
som är mycket billigt, användes till möbeltyger,
sammet och band m. m. Det silke, som erhålles
af en medelgod kokong, väger omkr. 0,15 gr. Till
hvarje kg. silke åtgå sålunda omkr. 6,600 kokonger,
eller enligt annan beräkning: af 10–16 kg. kokonger
fås 1 kg. råsilke. Detta i det hela ringa utbyte i
förening med de dryga kostnaderna för inrättandet af
magnanerierna jämte svårigheterna vid silkesmaskarnas
uppfödande samt risken att hela odlingen misslyckas
är orsaken till, att silke är dyrbarare än andra
spånadsämnen. Silkesodlaren har äfven att kämpa
mot sjukdomar, som angripa silkesmasken. Den
svåraste bland dessa är la muscardine, stelsjukan
eller svampsjukan, som orsakas af en parasitsvamp,
Botrytis bassiana, hvars sporer inkomma i larverna
och der utveckla en väfnad af svamptrådar, som göra
larven stel och snart döda honom, hvarefter hans kropp
blir öfverdragen liksom med ett mögellager. Men sedan
Pasteur uppfunnit lämpliga desinfektionsåtgärder, som
förstöra svampen och dess sporer, har silkesodlingen
blifvit skyddad mot denna fiende. En annan svår
fiende är fläcksjukan, la pebrine, som härrör från
en bakterie, bestående af små runda korn, efter
upptäckaren benämnda »Cornalias kroppar», hvilka
uppträda redan i äggen. Ett med mikroskopets tillhjelp
gjordt urval af ägg, fria från cornaliaparasiten,
är det enda skyddsmedlet mot denna härjande sjukdom,
hvilken tillsammans med svampsjukan under 1860-
och 1870-talen bragte Italiens och Frankrikes
silkesodlare förluster i milliarder. Andra sjukdomar,
såsom gulsot och kokongröta, äro mindre skadliga.
Med full säkerhet känner man ej silkesmaskens
ursprungliga hemland. En kinesisk sägen förlägger
dock detta till mellersta Kina och berättar, att en
drottning Siling-chi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
