Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silkesodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samfärdselns utveckling och befolkningens tillväxt åter
börjat tilltaga i betydenhet. Det är öfvervägande
lekfiske och idkas nu under samma tid på året
som fordom såsom kustfiske i Öresund och södra
Kattegatt, men fångsten afsättes färsk till
förbrukning i trakten, och saltning eger rum endast
till husbehof. Skånska fiskare hafva med framgång
öfverfört sitt fiskesätt till norra Halland (1883) och
skärgården utanför Göteborg (1887). Samma fiskesätt
användes äfven af danska fiskare i Öresund, Stora
Bält och södra Kattegatt. Svenska och danska fiskares
sillfångst i Öresund lär under goda år belöpa sig
till omkr. 50,000 tunnor. Den skånska formen för
sillfiskebedriften är förmånlig för de fiskande,
men erbjuder ingen likhet med de stora skotska och
holländska sillfiskenas, utom deri att fångsten sker
med garn.
Det bohuslänska sillfisket är, för såvidt det
är ymnigt, semisekulärt-periodiskt, sålunda att
stor hafssill i ofantliga massor årligen besöker
Bohusbukten och norra Kattegatt under regelbundet
återkommande fiskeperioder af omkr. 30–60 års
längd, hvarefter sådan sill under en mellanperiod af
60–70 års längd uteblifver från samma hafstrakt,
af hvilka perioder en af sillförekomst och en
af silluteblifvande tillsammans synas i medeltal
upptaga en tid af omkring 111 år. De bohuslänska
sillfiskeperioderna synas alternera med sådana vid
Norges vestkust och i sydöstra Nordsjön. Korta och
föga bestämda uppgifter i de norska historiska
urkunderna antyda, att rikt sillfiske egt rum
i Bohus län under början af 11:te, 12:te och
13:de århundradena och att under den senaste af
dessa fiskeperioder Gullholmen, Marstrand och
Öckeröarna blifvit bebyggda. Under förra hälften
af 14:de årh. var likaledes rikt sillfiske,
uti hvilket hansestäderna erhöllo rätt att emot
afgift deltaga, men hvilket sannolikt afbröts af
digerdöden. Omkr. midten af 15:de årh. var likaledes
rikt sillfiske, med anledning hvaraf hansestäderna
utverkade sig förnyelse af sina privilegier från
föregående fiskeperioden. Vid midten af 16:de
årh. finner man åter hafssillen vid bohuslänska kusten
och då gifvande upphof åt ett bortåt fyrtioårigt
ofantligt rikt fiske, om hvilket man eger rätt
många uppgifter. Det besöktes äfven af utländingar,
af hvilka åtminstone lybeckarna äfven deltogo i
sjelfva fångsten, hvilken var reglerad genom en rätt
utförlig lagstiftning, och för deltagande hvari afgift
erlades till kronan. Fisket bedrefs med sättgarn,
och fångsten torkades (i rök) eller gälades
och saltades. Fiskarenas antal var mycket stort,
och fångsten uppgick under goda år till åtminstone
600,000 tunnor. Straxt efter midten af 17:de årh. gick
hafssillen å nyo till, men fisket blef till följd af
politiska förhållanden mindre betydande. Åren 1747
och 1748 begynte den längsta och mest bekanta af de
bohuslänska sillfiskeperioderna. Fisket började i
norra skärgården, emellan Strömstad och Kungshamn,
med fångst af jämförelsevis tarflig sill, men redan
1752 började fisket slå till äfven så långt söderut
som i Göteborgsskärgården, och sillens beskaffenhet
blef bättre, på samma gång
söm fisket började allt tidigare på hösten ända
till 1762, då första fångsten erhölls redan vid
midten af Augusti; men derefter började sillen
allt senare ingå i skärgården, så att den 1760
erhölls först i Oktober, 1778 först i November och
emot slutet af perioden först fram i December eller
emot jultiden, då den erhållna sillen återigen blef
af sämre beskaffenhet. Fångsten ökades småningom
och uppgick 1755 till närmare 75,000 tunnor, 1760
redan till mycket öfver 200,000 tnr, vid midten
af 1780-talet till omkring 1 million tunnor och ett
årtionde derefter, då fisket nådde sitt maximum, till
omkring 1 3/4 million tnr, hvarefter fångstmyckenheten
började aftaga. Enligt tryckta offentliga handlingar
funnos 1787 i bohuslänska skärgården 336 salterier,
429 trankokerier med tillsammans 1,812 kittlar, hvilka
i hvarje sjudning kunde förbruka 13,662 tnr färsk sill
eller 40,986. tnr om dygnet, 358 stora vadar, 2,100
sillförarebåtar o. s. v. Hufvudplatserna för fisket,
som hufvudsakligen bedrefs med vadar, men särskildt
i början af perioden till en del äfven med garn,
funnos liksom under de föregående fiskeperioderna
uti mellersta delen af skärgården, der ock de flesta
s. k. verken för sillens beredning till handelsvaror
voro belägna. Under fiskets bästa tid saltades
årligen från 200,000 till 400,000 tnr, rökades
från 3,000 till 7,000 tnr och kokades från 30,000
till 60,000 fat tran. Perioden upphörde med vintern
1808–09, hvarefter skärgårdens befolkning nedsjönk i
fattigdom. Under vintern 1877–78 började sillen, efter
att redan hösten 1875 hafva förnummits af fiskarena å
bankarna vester om Skagen, åter att gå till uti Bohus
läns norra skärgård, men drog sig derefter sydligare,
så att den med vintern 1881–82 kunde tagas så sydligt
som vid Marstrand och vintern 1882–83 t. o. m. i
Hisings-skärgården, der dock fångsten flere vintrar
var jämförelsevis föga betydlig. Hufvudplatsen för
fisket har under de senare åren varit mellersta delen
af skärgården och särskildt Orust och Tjörn, i hvilken
trakt fångsten äfven plägat taga sin början. Fisket
inomskärs började 1878 och 1879 först vid jultiden,
1881 i November och 1887 i Oktober samt har i afseende
på fångstens både beskaffenhet och storlek gått mycket
framåt. Det obetydliga fisket utomskärs i September
månad är lekfiske, men det rika fisket inomskärs under
senhösten och vintern hufvudsakligen ganefiske samt
bedrifves dels med olika slags vadar, dels med garn
(sättgarn). Dessa fisken lemnade tillsammans under
hösten 1887 och vintern 1887–88 enligt de offentliga
uppgifterna 1,269,233 hektoliter (846,155 metriska
måltunnor) sill, af hvilken 1,075,460 hl. erhållits
med vadar, 190,996 hl. med sättgarn och 2,777 hl. med
drifgarn. Vadarna voro 267 till antalet och sköttes af
2,943 man, garnen åter 7,175, skötta af 2,919 man. Af
den inomskärs erhållna fångsten saltades 121,683 tnr,
exporterades färsk från Göteborg 16,598,203 kg. och
från Marstrand 12,622,900 kg., afsändes färsk med
jernvägarna inåt landet från Göteborg 15,750,810
kg. o. s. v. Af den exporterade färska sillen
gingo tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
