Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sive ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eufrat. Silkes- och sädesodling. Boskapsskötsel. –
2. Stad och hufvudort i nämnda vilajet, på en
högslätt vid Kisil-Irmak. Omkr. 40,000 innev. Liflig
transitohandel. S., det forna Sebasteia, anlades i
början af vår tidräkning, var under bysantinskt välde
säte för en metropolit, men eröfrades af seldsjukerna
i slutet af 11:te årh. och af Timur 1401.
Sive l. Seu (förkortadt s.), Lat., eller.
Sivers, Peter von, rysk amiral, f. 1674 i Stade i
Holstein, trädde 1704 i rysk tjenst efter att förut
hafva tjenat i den danska och den franska flottan
samt avancerade till högsta amirals-värdigheten. Död
d. 1740. S. organiserade det ryska sjöväsendet samt
byggde fästningen Kronstadt, som skyddar inloppet
till ryska hufvudstaden.
Sivers, Henrik Jakob, prest, författare, föddes i
Lybeck d. 8 April 1709, blef 1728 docent i Rostock och
kallades 1735 till kompastor vid Tyska församlingen
i Norrköping. Han blef kyrkoherde i Tryserum och
Hannäs 1746, kontraktsprost 1750 och teologie doktor
i Greifswald 1756. Död d. 8 Aug. 1758. S. egde en
ytterst omfattande lärdom, utgaf flere teologiska,
historiska, naturhistoriska och vittra skrifter,
deribland Vesterviks stads historia och beskrifning
(1758), samt underhöll en vidlyftig brefvexling med
samtidens lärda notabiliteter.
Si vis pacem, para bellum, Lat. ordspr., »om du vill
freden, så rusta dig för kriget.»
Six-principle-baptists, Eng. Se Baptist, sp. 1534.
Six-termometer, fys. och meteor., ett af en engelsman,
Six, uppfunnet instrument, som visar både den högsta
och den lägsta temperaturen (jfr Maximi-termometer
och Minimi-termometer). Detsamma utgöres af
en sprittermometer, hvars rör är hopböjdt till
tvänne parallella skänglar. Vid böjningen i midten
är spriten afbruten af en qvicksilfverpelare, som
räcker ett stycke upp i båda skänglarna. På ändarna
af denna qvicksilfverpelare hvila korta, i emalj
insmälta stålstycken, hvilka fjädra mot rörets inre
vägg. När temperaturen stiger och spriten i kulan
utvidgar sig och drifver fram qvicksilfverpelaren,
skjuter denna den ena stålbiten framför sig i röret,
der den qvarligger vid temperaturens sänkning,
medan den andra af qvicksilfrets andra ände då föres
närmare kulan. Läget af de båda stålstyckena afläses
på en skala anbragt utanpå röret, och deraf erhålles
temperaturens stigning eller sjunkande från den tid,
då instrumentet senast inställdes. Inställningen
sker utifrån med en magnet, som lägges an mot rörets
yttervägg och sakta föres fram eller tillbaka,
medförande den inuti röret liggande stålbiten, till
dess denne tangerar qvicksilfverpelarens närmaste
ände. – Sixtermometern har mest varit använd i
England. Casella har inneslutit den i en metallhylsa
och gifvit den en lämplig form för uppmätning af
hafsvattnets temperatur på olika djup. R. R.
Sixtinska kapellet kallas ett kapell i
Vatikanpalatset i Rom, hvilket år 1473, under Sixtus
IV, uppfördes af Baccio Pintelli. Det smyckades af
Vanucci, Signorelli. Botticelli
och Ghirlandajo med fresker, men alla dessa
öfverglänstes af de mäktiga bilder, hvarmed
Michelangelo sedermera täckte kapellets tak och
altarvägg. I takets midtparti framställde han
skapelsehistorien samt i hvalfvets lägre delar
och lunetter profeter och sibyllor. Detta till idé
och utförande enastående mästerverk fullbordades
1508–12. Omkr. 30 år senare målade Michelangelo på
altarväggen den jättelika, af väldig patos besjälade
»Yttersta domen». Ehuru svärtade af rök, locka dessa
fresker årligen massor af beundrande åskådare. I
Sixtinska kapellet plägar påfven sjelf officiera under
påskveckan, hvarvid storartad kyrkomusik utföres.
Sixtinska madonnan. Se Rafael, sp. 656.
Sixtus. Fem påfvar hafva burit detta namn. –
1. S. I (Xystus) var enligt traditionen biskop i Rom
från omkr. 119 till omkr. 128, då han halshöggs. Han
dyrkas som helgon af romersk-katolska kyrkan. –
2. S. II blef biskop i Rom 257, men led martyrdöden
följande år. Han återknöt förbindelsen mellan öster-
och vesterlandets kyrkor, hvilken afbrutits genom
tvister om kättaredopet. – 3. S. III, biskop i Rom
432–440, sände Patricius som missionär till Irland. –
4. S. IV hette egentligen Francesco della Rovere och
föddes 1414 nära Savona. På grund af ett af modern
gifvet löfte ingick han i franciskan-orden, blef
dess general och 1467 kardinal. Påfve 1471, efter Paul
II:s död, gjorde han sig tili ledare för ett kraftigt
motstånd mot turkarna. I öfrigt använde han sin makt
till att utvidga sin familjs besittningar och var den
förste påfve, som i politiken lät leda sig af ohöljd
nepotism. Med Florens låg han i ett tvåårigt krig,
som ökade förvirringen i Italien. Varm vän af konst
och vetenskap, lät han uppföra Sixtinska kapellet
m. fl. praktbyggnader samt återupprätta Vatikanens
bibliotek. Död 1484. – 5. S. V hette egentligen
Felice Peretti och föddes af fattiga föräldrar d. 13
Dec. 1521, i Grottamarina i Mark Ancona. Berättelsen
att han i sin ungdom varit svinherde är dock icke
sann. Medlem af franciskan-orden, gjorde han sig
tidigt bemärkt som en lärd man och utmärkt predikant
samt blef efter hvartannat professor i Rimini,
generalinqvisitor i Venezia och franciskanernas
generalprokurator. Efter att 1565 tillika med en
påflig legat hafva företagit en resa till spanska
hofvet, utnämndes han 1570 till kardinal, hvarvid
han antog namnet Montalto. Men då han af den nye
påfven, Gregorius XIII, var ogerna sedd, drog han
sig tillbaka till sin villa på esquilinska kullen
och återuppträdde först sedan han 1585 blifvit vald
till dennes efterträdare. Enligt några lär han, för
att genomdrifva sitt val, bland kardinalerna hafva
utspridt det ryktet att han vore ytterst svag och
sjuklig. Om så var, blefvo desse snart varse sitt
misstag, ty S. var både till kropp och själ en af de
kraftigaste påfvar, som suttit på S:t Peters stol. Med
hänsynslös energi rensade han kyrkostaten från
röfvareband, fyllde sin skattkammare genom förordnande
af nya pålagor och försäljning af ämbeten samt vidtog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
