Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöbeslå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1875–77), Bidrag till Nya elementarskolans historia
(1878 och 1886) m. m.
Sjöbeslå, sjöv. Se Beslå.
Sjöbeväring, sjöv., den del af landets värnpliktiga
befolkning, som under värnpligtstiden tillhör
k. flottan (se vidare Beväring). Mellan 1837 och
1887 öfvades sjöbeväringen till lands, men från
och med sistnämnda år öfvas den ombord å flottans
fartyg, förankrade i Stockholms och Karlskrona
skärgårdar. Enligt värnpligtslagen af d. 5 Juni 1885
skall sjöbeväringen bestå af 1:o) de värnpligtige,
som äro inskrifna vid rikets sjömanshus, 2:o)
lotsar och lotslärlingar. Dessutom skall, till
det antal konungen anser erforderligt, i flottan
inskrifvas äfven andra yrkesmän, som kunna anses
vara för flottan behöfliga. Den, som är inskrifven
vid sjömanshus, men förhyrd för längre resa, kan få
uppskof med beväringsskyldighetens fullgörande. Från
all öfning i fredstid äro lotsar och lotslärlingar
befriade äfvensom de, hvilka före ingången af det år,
under hvilket de fylla 21 år, varit minst 4 år vid
sjömanshus inskrifna och derunder minst 12 månader
haft anställning i utrikes sjöfart. L. H.
Sjöbjörnar, zool. Se Själdjur.
Sjöblad, gammal frälseslägt, bördig från Södermanland,
upphöjd i friherrligt stånd 1687, utdöd 1862. –
1. Peder Kristersson S., krigare, utmärkte sig 1566
genom sitt tappra försvar af Sunnerbo härad mot danske
fältherren Rantzau och deltog 1598 på hertig Karls
sida i slaget vid Stångebro. Använd i flere civila och
militära värf, ådagalade han alltid stor trohet och
nit. Död i början af 1600-talet, vid öfver hundra års
ålder. – 2. Nils Pedersson S., krigare, den förres
son, född omkr. 1519, blef, nittio år gammal, år 1609
utnämnd till ståthållare på Kalmar slott och 1610 på
Kronoberg. Försvarande Sunnerbo härad mot danskarna,
tillfångatogs han af dessa 1612, men frigafs mot en
ansenlig lösen. Enligt flere uppgifter afled han ej
förrän 1646 och hade då varit gift i 90 år. – 3. Erik
Karlsson S., friherre, sjömilitär, den förres sonsons
son, född 1647 i Halmstad, utnämndes till amiral
och amiralitetsråd 1676. Under Karl XI:s danska krig
anförde han Göteborgseskadern, men blef 1677 vid Möen
slagen af Juel och tillfångatagen. Utvexlad 1679,
blef han 1683 landshöfding i Blekinge län och 1700
guvernör i Bohus län. På grund af der föröfvade
försnillningar dömdes han sedermera från lif, ära
och gods, men benådades till lifvet 1718 och frigafs
följande år. Död 1725.
Sjöblåsan, zool. Se Rörmaneter.
Sjöbohm, Fredrik, nautisk författare, född 1753 i
Karlskrona, tog 1773 sjöofficersexamen och avancerade
sedan, så att han 1812 utnämndes till öfverste
inom örlogsflottan. I sina yngre år tjenstgjorde
han dessutom på handelsfartyg, der han genomgick
alla graderna från matros till kapten och sålunda
förskaffade sig en stor skicklighet i yrket. Under
kriget med Ryssland 1788–90 deltog han i striderna vid
Hogland och Öland samt i reträtten från Viborgs redd,
hvarunder han blef tillfångatagen. 1825
flyttades han öfver till den då upprättade
expektansstaten. Död 1829. S. författade åtskilliga
läroböcker och afhandlingar i sjövetenskapen, bl.
a. ett arbete om Navigationen (1795, jämte tabeller).
Sjöborg, Nils Henrik, universitetslärare,
fornforskare, föddes i Högestads prestgård i Skåne
d. 6 Febr. 1767. Efter studier vid Lunds universitet,
sedan 1783, erhöll han 1787 den filosofiska graden
och kallades 1790 till docent i historia. För
antikvariska studier företog han 1791 en resa till
fots i norra Tyskland, och under fleråriga vidsträckta
resor inom fäderneslandet fortsatte han de studier
på fornforskningens område, som han redan i ungdomen
ifrigt omfattat. 1796 blef han adjunkt i historia
i Lund, och 1797 utgaf han sin Inledning till
kännedomen om fäderneslandets antiqviteter. Utnämnd
till professor i samma ämne 1799, blef han snart
en af Sveriges verksammaste universitetslärare samt
förstod att samla kring sig en stor lärjungeskara och
af den bilda en skola, till hvilken flere sedermera
förtjente män inom fornforskningens och topografiens
områden räknade sig, såsom Lindfors, Liljegren,
S. P. Bexell, A. Ahlqvist m. fl. Dessutom förvärfvade
han sig anspråk på erkännande såsom stiftare af Lunds
universitets historiska museum, hvars första samlingar
till en betydlig del skänktes af honom sjelf. Till
kännedomen om de svenska landskapens historia
bidrog S. genom följande arbeten: Blekings historia
och beskrifning (1792–93), Samlingar till Skånes
historia och beskrifning (h. 1 1801, h. 2 1802, h. 3
1814) samt Beskrifning öfver Malmöhus län, 1 h. Malmö
stad (1812). Stor förtjenst inlade han äfven såsom
den der i nyare tider först vände uppmärksamheten på
vigten af fornminnens skyddande mot förstörelse.
Sedan S. 1816 erhållit såsom professor
tjenstfrihet för lifstiden, vistades han dels
på antiqvariska resor inom Sverige och äfven i
Norge, dels och vanligast i Stockholm, sysselsatt
med utgifvandet af sitt stora verk, Samlingar
för nordens fornälskare (del. 1 1822, del. 2 1824,
del. 3 1830), och varmt nitälskande för uppbyggandet
af ett nationalmuseum. Han afled vidl Stockholm d. 1
Juli 1838. Sedan 1798 var han medlem af Musikaliska
akademien. Såsom vetenskapsman torde hans förtjenst
hufvudsakligen legat deri att han utstakade vägen
för andra, för grundligare och djupsinnigare
undersökningar mera danade forskare. A. U. B.
Sjöborrar, Echinoideae (af Grek. echinus, igelkott),
zool., tredje klassen af tagghudingarna,
Echinodermata. Kroppen är klotrund, hjertlik eller
skiflik, utan utskjutande armar, samt omsluten af
ett fast skal, ett slags skelett, sammansatt af
rörliga kalkskifvor, som bära rörliga, kortare eller
längre taggar. Mun- ochi analöppning finnas alltid
samt ambulakralfötter, som äro både andningsorgan
och rörelseorgan. Klassen omfattar en mängd slägten
och familjer, hvilka sammanföras under 3 ordningar:
1) Regularia, regelbundna sjöborrar, med central
mun och tuggapparat med tänder; vanligen central,
sällan något utstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
