Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöra. Det första stora steget i denna riktning togs
1833, då England frigaf slafvarna i sina kolonier,
mot en ersättning till slafegarna af 20 mill. pd
st. I dem af Nord-Amerikas Förenta stater, som ej
drefvo plantageodling, hade slafveriets upphäfvande
följt omedelbart efter befrielsekriget; men inom
de egentliga sydstaterna mötte denna åtgärd ett
förtvifladt motstånd, som fyller unionens historia
ända till 1861, då tvisten måste slitas med svärdet,
i det fruktansvärda borgerliga krig, som efter fyra år
ändades med slafvarnas fullständiga befrielse. På de
Vestindiska öarna ha de europeiska kolonialmakterna
efter hand följt Englands föredöme. Äfven på Cuba
och Puerto Rico har slafveriet efter de inre strider,
som följde på 1868 års spanska revolution, småningom
upphört. I de republiker, som uppstått ur spillrorna
af det spanska väldet i Amerika, är slafveriet
öfverallt afskaffadt. I Brasilien, der det längst
fortlefde, beslöts dess afskaffande 1888. Ett slags
ersättning för slafveriet sökte de forne slafegarna
en tid i handeln med kulier (se d. o.).
Hos flertalet af de folk, som ligga utanför den
europeiska civilisationens område, fortlefver ännu
slafveriet under mildare eller strängare former. I
Kina och Indien lefver en stor del af de lägre
klasserna i en ställning, föga eller intet skild från
slafvens; och inom det muhammedanska Asien och Afrika
har handeln med negerslafvar till och med skjutit
ny fart, sedan vägen till Amerika blifvit stängd
för densamma. De europeiska makternas vaksamhet och
kraftiga ansträngningar torde dock inom en ej alltför
aflägsen framtid göra ett slut på denna handel såväl
som på slafveriet sjelf. E. Sn.
Slag. 1. Fältslag, krigsv., kallas den blodiga
sammanstötningen af tvänne mot hvarandra kämpande
arméer (slag i mindre omfattning, t. ex. mellan
enskilda delar af arméer, benämnas strid, träffning,
skärmytsling o. s. v.). Om den ena af de båda
stridande parterna inväntar den andra med afsigt
att upptaga strid, uppstår en planlagd strid
(»bataille rangée»); träffa de under rörelserna
oförberedt på hvarandra, uppkommer ett oförberedt
slag (renkontreslag). I det planlagda slaget
känner hvardera parten alltid åtminstone något så
när fiendens ställning, hvarigenom åtgärder för
striden på förhand kunna vidtagas; i det oförberedda
slaget kommer allt plötsligt, befälhafvarna måste
snabbt uppfatta, besluta och utföra. Ännu under
den napoleonska tiden upptogos de flesta slag
såsom planlagda; sedermera hafva de oförberedda
tagit öfverhand (under Augusti och September 1870
utkämpades endast två planlagda slag, Gravelotte och
Sedan). Slagets mål är att bryta fiendens krafter,
så att han blir oförmögen till vidare motstånd. Vid
anfall kan slaget utföras antingen omfattande
mot den ena eller båda af fiendens flyglar eller
genombrytande mot hans midt, allt under det vissa
trupper sysselsätta honom på de delar af fronten, mot
hvilka hufvudanfallet icke rigtas. Med nutidens stora
truppmassor afbrytes slaget vanligen af mörkret,
och ofta kan man först under natten öfverskåda dess
utgång. Stanna båda parterna på
slagfältet för att följande dag förnya slaget, kan man
tala om ett oafgjordt slag. Eljest är slagfältets
behållande eller intagandet af fiendens ställning
vanligen det synbara tecknet af segern. Slagfältet,
den plats, der slaget utkämpas, bör väljas så,
att det passar för ens styrka och för de vapen man
företrädesvis eger, och så, att återtågsvägen är
tryggad. Det sätt, på hvilket trupperna uppställas
till striden, kallas slagordning. Förr var denna
af stor vigt, då det gällde att sammanhålla långa,
obrutna linier; nu åter har grupperingen i stort
ersatt slagordningens vigt. Slagordningens front
benämnes slaglinie. Om slagordningen under olika
tider se Fotfolk.
2. Fys. Elektriska slag. Då en laddflaska
(se d. o.) eller ett elektriskt batteri urladdas,
strömmar det på den positiva beläggningen befintliga
eteröfverskottet öfver på den negativa, hvars
brist på eter sålunda ersattes. Man kan anse,
att denna strömning försiggår på det sätt att
eteröfverskottet på den positiva beläggningen
till följd af sin elasticitet eller tension,
så att säga, skjuter framför sig ledningens
(urladdarens) normala etermassa, så att en del
deraf går öfver på och neutraliserar den negativa
beläggningen. Den ögonblickliga eterström, som
dervid uppstår i ledaren, kan, om etermassan är
stor, vara mycket kraftig i sina verkningar och
kallas derför elektriskt slag. Ett elektriskt slag
uppstår äfven, då en konduktör, ett åskmoln eller i
allmänhet en laddad ledare urladdas. Äfven i kroppar,
laddade genom influens (se d. o.), uppstår ett
urladdningsslag, när den influenserande kroppen
urladdas; ett exempel härpå lemnar det elektriska
bakslaget (se d. o.). Urladdningsslaget skiljer sig
från en galvanisk ström endast deruti att det är
ett ögonblickligt fenomen;i båda är det eter, som
strömmar. Urladdningsslagets verkningar äro derför
äfven likartade med den galvaniska strömmens. Båda
alstra i enlighet med Joules lag värme i ledningen
(urladdaren); båda framkalla på en galvanometer
utslag, hvilka äro proportionella mot hela den
etermängd, som framgår genom galvanometern,
och sändes urladdningsströmmen genom en spiral,
blir en stålstaf i dess inre magnetisk. Men då den
galvaniska strömmen kan liknas vid vattnet i en lugnt
framflytande flod, är urladdningsströmmen att förlikna
med det våldsamma vattenflöde, som ögonblickligen
uppstår, då vattnet spränger en högt liggande sjös
fördämningar, och deraf framgår någon olikhet i deras
verkningar. Afbrytes ledningen af en oledande kropp,
upphör den galvaniska strömmen, en damm sättes för
densamma, men urladdningsslaget genombryter och
spränger den oledande kroppen. Urladdningsslaget kan
följaktligen åstadkomma kraftiga mekaniska verkningar,
bland hvilka den elektriska gnistan (se d. o.),
som uppstår, då slaget går genom luft eller någon
annan gas, är den märkligaste. Till följd af slagets
korta varaktighet är dess kemiska verkningar högst
obetydliga; det kan ej åstadkomma någon nämnvärd
elektrolys; men dess fysiologiska verkningar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
