Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slatoust ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östlig och sydlig. Till de vestslaviska språken höra:
1. Tsjechiskan (böhmiskan), delad i a) egentliga
tsjechiskan med mähriskan och b) slovakiskan (i
Ungern); 2. Sorbiska, lausitziska, lausitz-serbiska
eller wendiska (i Lausitz), delad i a) högsorbiska och
b) lågsorbiska; 3. Polska eller »lechiska», delad i
a) egentliga polskan, b) kassubiskan och c)
den utdöda polabiskan (se d. o.). Till öst-
och sydslaviska språken höra: 1. Ryska, delad i a)
storryskan med hvitryskan och
b) lillryskan; 2. Bulgariska med den blott som
liturgiskt språk fortlevande kyrkoslaviskan
(se d. o.), den ålderdomligaste af alla slaviska
dialekter, hvilken dock af några anses stå närmare
slovenskan; 3. Serbiska eller »illyriska», delad i
a) den egentliga serbiskan med kroatiskan och
b) slovenskan (i Kärnten och Krain). De båda
grenarna skilja sig hufvudsakligen i följande
punkter. I de i allmänhet mer ålderdomliga öst-
och sydslaviska språken: 1. behålla tj och dj mer
palatalt uttal, nämligen i Serb. som muljerade
tj, dj, t. ex. svetja, ljus, medja, gräns,
i R. som ts, dz (z), svetsa, meza samt i Bulgar.
och Kyrkoslav. med omflyttning st, zd, svesda,
mezda, i Vestslav. deremot mer dentalt som ts,
ds (z), t. ex. P. swieca (c = ts), sniedza; 2.
öfvergå pj, bj, nj, vj med inskjutet l till plj, blj
o. s. v. mot Vestslav, pj, bj o. s. v.; t. ex. R.,
Serb. zemlja, jord, P. ziemia; 3. bortfalla t,
d framför l, t. ex. R. pal, han föll, plel, han
flätade, P. padl, pletl; 4. är accenten rörlig, medan
den i Vestslav, blifvit fast, i Tsjech. och Slovak.
på första stafvelsen, i P. på penultima
(men i Kassub. och Polab. rörlig). Vid de
särskilda slaviska språkens historiska utveckling
märkes, att nasalvokalerna a, e qvarstå i Kyrkoslav.
och »Lechiskan», men i de andra språken öfvergår a
till u (i Sloven. till öppet ô) och e till ja (je) n.
om Donau och e s. derom, liksom ock y (hårdt
i) qvarstår n. om denna flod, men
öfvergår till i s. derom, samt att i och u i ordslutet
bortfalla i alla språk, ehuru de i några qvarstå i
skrift, men ini ord antaga de, i synnerhet vid r,
l, många vexlande former (ir, il återgå i Tsjech.,
Serb. och Sloven. till sonantiska r, l), hvilka
jämte de likaledes mångskiftande representanterna
för Fornslav. e utgöra vigtiga skiljemärken
för de särskilda slaviska språken. I formelt
hänseende ega dessa en rikare nominalböjning
än germanska språken, med sju kasus, tre numeri –
dock hafva dualformerna småningom gått förlorade i
de flesta språken – och dubbel böjning af adjektivet
(obestämd och bestämd). Deremot saknas artikel; endast
nybulgariskan har utbildat en bestämd artikel med
ett demonstrativt suffix (-t, -tù, -to, plur. -te,
-ta). Pronomen reflex., Fornslav. se sig, svoj sin,
R. sja, svoj o. s. v., nyttjas äfven, då subjektet
är 1:sta l. 2:dra pers., och motsvara då vårt »mig,
dig, min, din» etc. Verbet egde ursprungligen (som i
Kyrkoslav.): imperativ (egentligen en optativform),
presens, två aorister (enkelt och sammansatt) och hade
nybildat ett imperfekt genom sammansättning med -jachu
(ide. *esom, jag var), men de moderna språken hafva
till största delen
förlorat aoristerna och imperfektet och i deras
ställe utbildat ett perf. af particip på l med eller
utan hjelpverbet »vara». Passivet bildas vanligast
af aktivet med vidhängdt oföränderligt reflexiv se
(sja etc.). Det mest karakteristiska vid den slaviska
konjugationen är, att hvarje verb enligt regeln
eger tvänne »arter», egentligen tvänne hvarandra
kompletterande verb, hvaraf det ena, »imperfektiva
arten», betecknar handlingen som oafslutad, det
andra, »perfektiva arten», ofta bildadt af den
förra genom sammansättning med en preposition,
betecknar handlingen som afslutad. Presens af den
perfektiva arten bildar vanligen verbets futurum. –
De vestslaviska språken och slovenskan skrifvas
med latinskt alfabet, men efter det slaviska
ljudsystemet modifieradt på olika sätt i de olika
språken. Kyrkoslaviskan skrifves med det cyrilliska
alfabetet, ryskan med eget på det cyrilliska grundadt
alfabet, och de bägge sydslaviska språken serbiskan
(med kroatiskan) och bulgariskan dels med latinskt,
dels med egna på det ryska grundade slaviska
alfabet. I latinska alfabet för slaviska språk
betyder c: ts; ch: tyskt ch; c, P. cz: Eng. ch; s,
P. sz: franskt ch; z: lent s; z, P. z: franskt j;
r, P. rz ungef. som z med r-vibrering. Muljering
utmärkes i polskan dels med i efter kons., dels med
akut öfver kons., i Serb. med j, i Tsjech. med [hake] öfver
kons., t. ex. ni, n; nj; n; dock betyder i Sydslav.
c muljeradt t, ej som i polskan muljeradt ts. Akut
accent öfver vokalen betecknar i Tsjech. lång vokal,
men i polskan (é, ó) ett uttal af i (l. y) och
u. Sorbiska (vendiska) är det enda slaviska språk
som nyttjar tysk frakturstil. Det vetenskapliga
studiet af de slaviska språken började i slutet
af förra årh. med Dobrovski, Kopitar och Sjafarik
(se dessa ord) och fortsattes sedan i vårt årh. af
Miklosich, Danicic, Schleicher o. a. De förnämste nu
lefvande »slavister» torde vara Jagié och Leskien. Vid
alla Europas större universitet finnas professurer
inrättade för detta studium. I Sverige gafs 1886 ett
årligt anslag af 2,500 kr. till Upsala universitet
»för upprätthållande af undervisningen i slaviska
språk», och 1890 har riksdagen beviljat anslag till
en e. o. professur i detta ämne. – Jfr Miklosich,
»Vergleich. gramm. der slav. sprachen» (4 bd,
1852–74); »Etymolog. wörterbuch d. slav. sprachen», 1886;
Sjafarik, »Geschichte d. slav. sprache und literatur»
(1869); Jagié, »Archiv für slav. philologie»
(sedan 1875). H. A.
Slavjansk, stad i ryska guvemementet Charkov,
vid Torez’ utflöde i Donez. 15,409 innev. (1883). I
närheten ligga flere källor och sjöar, innehållande
salt, hvarför handeln med denna produkt är särdeles
liflig.
Slavobaltisk. Se Lituslavisk.
Slavofiler (af folknamnet slaver och Grek. filos,
vän), vän af slaverna, benämning på ett nationelt
ryskt parti. Se Panslavism.
Slavolettisk. Se Lituslavisk.
Slavoman (af folknamnet slaver och Grek. mania, vurm,
raseri), person, som vurmar för de slaviska folkens
öfverherrskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
