Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sminkhvitt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smith, Sir William Sidney, engelsk amiral, f. 1764
i London, inträdde tidigt i den engelska marinen
och hade redan, vid 18 års ålder, under amerikanska
frihetskriget, avancerat till fregattkapten. 1790–92
var han i svensk tjenst, deltog derunder med stor
utmärkelse i sjöslaget i Svensksund 1790, och derefter
hade han någon tid tjenst på den turkiska flottan. Vid
utbrottet af kriget mellan England och Frankrike 1793
fick han ett underbefäl på den flotta, som blockerade
Toulon, och när engelsmännen d. 18 Dec. s. å. måste
utrymma den intagna staden, utförde han lyckligt det
farliga värfvet att antända de på redden liggande
franska skeppen. 1795 företog han med sin fregatt
en rekognosceringstur in i sjelfva hamnen vid Brest
samt lyckades genom denna djerfva bedrift skaffa sin
chef en noggran kännedom om den franska flottans
styrka. Följande år råkade han vid Havre i fransk
fångenskap. Undkommen ur fängelset 1798, skickades han
som sändebud till Konstantinopel, för att förmå Porten
till ett fördrag, hvars ändamål utgjorde fransmännens
fördrifvande ur Egypten. 1799 jagade han bort den vid
Syriens kust förankrade franska flottiljen och bidrog
i väsentlig mån dertill att Napoleon måste upphäfva
belägringen af S:t Jean d’Acre. S. å. slöt han med
Kléber den öfverenskommelsen att de i Egypten varande
franska trupperna skulle på engelska fartyg öfverföras
till Europa, men amiralen lord Keith ville ej gifva
sitt medgifvande till denna kloka åtgärd. 1805 utnämnd
till konteramiral, fick han uppdraget att skydda först
Sicilien och sedan Portugal, hvarifrån han 1807 förde
den af fransmännen fördrifna prinsen-regenten öfver
till Brasilien. Sedan föll han i onåd och lefde mest
i Paris. 1821 blef han amiral, men återvände snart
till Paris. Död derstädes 1840. Se John Barrow,
»Life of admiral Sir W. S. Smith» (1848).
Smith, William, engelsk geolog, »engelska geologiens
fader», född 1769, död 1839, var byggmästare och
»landsurveyor» samt genomreste i denna egenskap en
stor del af England. Derunder ej allenast studerade
han bergarterna, utan fäste ock vigt vid de i
desamma förekommande fossilen och sammanförde just
på grund af dessa senare en stor del af Englands
bergarter till ett stratigrafisk-geologiskt system
samt visade, att de bergarter, som innesluta
samma fossil, måste anses tillhöra samma period af
jordens utvecklingshistoria. S. använde således den
paleontologiska principen för bergarternas erkännande
såsom synkronistiska. Hans vigtigaste skrifter äro
Strata identified by organized fossils (1816–19)
och Stratigraphical system of organized fossils
(1817). Bland hans öfriga arbeten märkas geologiska
kartor öfver 21 engelska grefskap. Hans systerson
och medhjelpare, den framstående geologen professor
J. Phillips i Oxford, utgaf 1844 hans biografi,
»Life of W. Smith». B. L-n.
Smith, Sydney, engelsk satiriker och politiker,
f. 1771 i Woodford i Essex, hade efter 1798
presterliga befattningar på olika ställen, tills han
1831 utnämndes till kanonikus vid S:t
Pauls-kyrkan i London. Död 1845. S. anses som en af
Englands ypperste stilister. Han är märkligast genom
sina politiska flygskrifter, i hvilka han städse
med fin qvickhet och slående dialektik försvarade
reformer i frisinnad riktning. Vidare utgaf han
predikningar, föreläsningar i moralfilosofi (hållna
1804–06, tryckta 1850) m. m. Hans samlade skrifter
(1843) hafva upplefvat flere upplagor. En biografi
offentliggjordes af hans dotter, lady Holland (1855,
ny uppl. 1874). Se dessutom Duykinck, »The wit and
wisdom of Sidney Smith» (1856).
Smith. 1. James S., engelsk skald, f. 1775, d. 1839
som tjensteman vid »board of ordnance», blef ryktbar
genom en af honom författad, ypperlig samling parodier
öfver samtidens förnämste engelske skalder, Byron,
Wordsworth, Southey, Cobbett och Coleridge. Denna
samling, tillika med några af brodern Horace skrifna
parodier öfver Scott, Moore, Monk Lewis, Fitzgerald
och Johnson, utgafs under titeln The rejected
addresses (1812, ny uppl. 1875) samt erhöll en för
den tiden exempellös afsättning. En liknande samling,
Horace in London, utkom året efteråt. – 2. Horace S.,
engelsk skriftställare, den förres broder, f. 1779,
d. 1849 som börsmäklare, författade med framgång,
utom de ofvannämnda parodierna, åtskilliga historiska
romaner i Walter Scotts anda.
Smith, Christen, norsk botaniker, född vid Drammen
d. 17 Okt. 1785, blef student i Köpenhamn 1801 och
sedan medicine licentiat. Efter att hafva företagit en
mängd naturvetenkapliga resor i Norge utnämndes han
1814 sti professor i botanik i Kristiania, men reste
s. å. till England, hvarifrån han 1815 ledsagade
Leopold von Buch på dennes resa till Kanariska
öarna. 1816 deltog han i en engelsk expedition till
Kongo, men dog redan d. 22 Sept. s. å. på kusten af
Kongo. Hans dagbok på denna resa utkom i London 1818
samt i Kristiania 1819 och 1889 (utg. F. Kiær). Y. N.
Smith, Andrew, engelsk läkare och naturforskare,
f. 1797, d. 1872 som f. d. öfverfältläkare inom
den engelska armén, gjorde sig berömd genom ett
zoologiskt arbete, Illustrations of the zoology
of South-Africa (1838–47).
Smith, Joseph, mormonismens stiftare. Se Mormoner.
Smith, Kaspar Vilhelm, dansk filolog, född
d. 16 Juni 1811 i Köpenhamn, tog 1840 filologisk
ämbetsexamen och studerade 1841–45 slaviska språk i
Berlin, Krakov, Wien och Pest. 1847 blef han adjunkt
vid den lärda skolan i Roskilde, hvarest han skref en
ypperlig öfversigt öfver Holbergs levnet og populære
skrifter (1858), och 1859, efter att hafva tagit
doktorsgraden, blef han docent i slaviska språk vid
Köpenhamns universitet. Död d. 4 Sept. 1881. Utom en
polsk grammatik (på tyska 1845, öfversatt på ryska
1863) samt några lärda afhandlingar om de slaviska och
litaviska språkens grammatiker (1857–59 och 1875),
utgaf S. i öfversättning »Nestors russiske Krönike»
(1869), med en utförlig kommentar, som kastade
ljus öfver Rysslands äldsta historia och varägernas
invandring. Efter hans död utkom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
