Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snitseljagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snok, zool. Se Snokslägtet.
Snokar, Colubridae, zool., familj, tillhörande
ordningen ormar (Ophidia) inom kräldjursklassen. Det
lilla, aflånga hufvudet är tydligt afsatt från den
långsträckta, smala kroppen; stjerten är lång och
spetsig. Snokarna tillhöra de icke-giftiga ormarna
samt hafva en mängd tänder på käkarna och gombenen,
men ej några förlängda griptänder. Tydlig hakfåra
finnes. De undre stjertsköldarna äro ordnade i
två rader. Snokarna äro spridda öfver hela jorden;
omkring 250 arter äro kända. Jfr Jättesnokarna.
L-e.
Snok-slägtet, Coluber, zool., tillhör familjen
snokar (Colubridae), ordningen ormar (Ophidia) inom
kräldjursklassen. Rörande slägtets allmänna karakterer
se Snokar. I Sverige förekomma två arter: vanliga
snoken (C. natrix) är ofvan svart, under svartblå
samt har en hvit eller gul fläck på hvardera sidan af
nacken. Ryggfjällen äro lansettlika, kölade. Längden
är ända till 120 cm. Arten förekommer i hela Europa,
utom i högsta norden, samt i norra Afrika och vestra
Asien; i Sverige är den utbredd öfver hela landet. Den
vistas på låglända och sumpiga ställen. Som denna
snok särdeles tycker om värme, kryper han ej sällan
in i stallar eller bebodda hus i skogstrakter. Han
vistas gerna i vatten och simmar skickligt. Han
gifver ifrån sig en frän, myskartad lukt, som blir
stark i synnerhet om han retas. Redan i Okt. eller
Nov. lägger sig snoken i vinterqvarter, i hål och
gångar under löfhögar, trädrötter m. m. vanligen så
djupt, att frosten ej räcker honom. Hans föda består
af smärre djur ur nästan alla klasser. I Juli och
Aug. lägger honan 15–30, af ett pergamentartadt,
hvitaktigt skal omgifna ägg på varma ställen, ofta i
gödselhögar. – Släta snoken (C. laevis) är brunaktig
med i två rader ställda svartaktiga fläckar längs
ryggen, under röd eller gulaktig. Ryggfjällen äro
ovala, utan köl. Längden är 65–80 cm. Släta snoken
är vanlig i mellersta Europa och förekommer, ehuru
mindre allmänt än den föregående, på många ställen
i södra och mellersta Sverige. Olikt vanliga snoken
vistas han hälst på höglända, torra, klippfulla,
med buskar och ljung bevuxna ställen. Han förvexlas
ofta med huggormen, från hvilken han dock äfven
till det yttre lätt skiljer sig derigenom att
ryggbandet hos den senare är ett, sammanhängande och
sicksackformigt. Äggen nå inom moderdjurets kropp en
sådan utveckling, att ungarna lemnat äggskalen före
födseln, eller ock sker detta omedelbart efter det
äggen blifvit lagda. L-e.
Snökort, blåeld, bot., folknamn på Echium vulgare
L., en högväxt, sträfhårig ört, hörande till
nat. fam. Boragineae Adans., kl. Pentandria
L. Stjelken delar sig upptill i tättsittande korta
sidoax, som bilda ett långt, sammansatt ax med
en mängd nästan trattlikt klockformiga, klart blå
blomkronor, hvilkas bräm är snedskuret 5-flikigt,
närmande sig läppformen. På torra backar och i åkrar
är denna ört tämligen ofta förekommande. Roten
och örten voro förr använda mot ormbett.
O. T. S.
Snor-gersen. Se Gers-slägtet.
Snorres edda (Snorra-edda). Se Edda 2.
Snorrestad. Se Snårestad.
Snorre Sturlasson, det gamla Islands mest frejdade
häfdatecknare, tillhörde den mäktiga och talrika
Sturlungaätten. Han föddes 1178 och uppfostrades hos
den ansedde höfdingen Jon Loptsson, en sonson af
Sämund den vise. Hos sin fosterfader fick han ett
godt och, som det synes, väl begagnadt tillfälle
att tillegna sig all den tidens bokliga lärdom,
särskildt att blifva förtrogen med Islands och Norges
gamla skaldskap och sagohäfder. Redan vid tjugo års
ålder gjorde S. ett rikt gifte och blef derigenom
en af landets mäktigaste höfdingar, så att han kunde
möta vid alltinget i spetsen för 800–900 beväpnade
män. S. var flere gånger lagsagoman (lögsögumaðr),
under åtskilliga år öfverträffades han i rikedom och
anseende af ingen i landet. Naturligtvis blef han
invecklad i de blodiga tvister, som vid den tiden
söndrade Sturlungaätten, och han låg ständigt i strid
med både fränder och andra om gods och arf, godord
o. d. S. visade vid dessa tvister ett alltför stort
begär efter penningar och ära samt skydde icke att
använda list och ränker för att nå sitt mål; man bör
dock vid bedömandet af hans handlingar komma i håg,
att han vid detta sitt beteende visar sig som ett
barn af sin tid. År 1218 kom S. första gången till
Norge, der han blef väl mottagen af Skule jarl och den
unge konungen Håkan Håkansson, hvars handgångne man
han blef. En del af år 1219 vistades han i Sverige,
hos Vestgötalagmannen Eskil, och förvärfvade sig
säkerligen då den noggranna kännedom om Sverige
och svenska förhållanden, som mångenstädes spåras
i hans skrifter. År 1220 for han tillbaka till
Island, sedan han lofvat norske konungen att verka
för landets underkastelse under Norge; men, då han
intet gjorde för sakens förverkligande, blef han
misstänkt af de herskande i Norge, och hans fiender
på Island begagnade sig af detta förhållande för att
bringa honom i förderf. Efter oupphörliga tvister i
hemlandet måste S. för andra gången begifva sig till
Norge, år 1237, men kom i onåd hos konung Håkan,
mot hvars förbud han lemnade Norge och återvände
till Island. Dit anländ, råkade han i strid med sin
måg Gissur Thorvaldsson, som nu blef hans värste
fiende. Konung Håkan sände bud till Gissur att
antingen dräpa eller tillfångataga S.; och på Gissurs
anstiftan blef S. i sitt hem öfverfallen och dräpt
d. 22 Sept. 1241. Om Snorres utmärkta förtjenster
som sagoskrifvare och skald samt såsom samlare och
författare af en fornnordisk poetik se Edda (den
yngre), Fornnordiska literaturen och Heimskringla,
hvilket är den vanliga benämningen på Snorres
Konungasagor. Th. W.
Snotra, Nord. mytol., en af åsynjorna, berömd för
sitt förstånd och sina vackra låter. Derför kallades
på isländska en bildad och förståndig qvinna eller
sven för snotr.
Snowdon [snådön], berg i engelska grefskapet
Caernarvon (norra Wales). Höjd 1,094 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
