Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sollohub ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under religionskrigen (1562–98) och genom
hugenotternas emigration (1685). Ännu i dag utgöres
1/4 af landet af ofruktbara hedar och träsk,
för hvilkas torrläggande man dock numera vidtagit
betydande åtgärder. Får- och hästskötsel samt odling
af vin och bokhvete äro de vigtigaste näringarna.
Soloklavér, musikt. Se Manualer.
Sololá, stad och departementshufvudort i
central-amerikanska republiken Guatemala, n. om sjön
Atitlan. Omkr. 15,000 innev. Åkerbruk. Tillverkning
af lergods och väfnader.
Solon, det forna Athens store lagstiftare, föddes
omkr. år 640 f. Kr. och härstammade från nelidernas
gamla konungahus. Sina landsmäns tacksamhet
och förtroende hade han tillfälle vinna genom
återeröfringen af Salamis, genom sin medverkan till
Athens kraftiga uppträdande i det heliga kriget mot
Krisa (se Heliga krig) och genom utplånandet af den
Kylonska blodskulden (se Kylon). Såsom arkont för
året 594 f. Kr. fick han det svåra uppdraget att
i egenskap af lagstiftare med vidsträckt fullmakt
nyordna hela statsskicket. Det attiska samhället
var sedan längre tid tillbaka sönderslitet af svåra
strider mellan det aristokratiska partiet eller
evpatriderna, hvilka tillika voro i besittning
af nästan all jordegendom, och det lägre folket,
som saknade politiska rättigheter och dessutom
hölls i ekonomiskt beroende af evpatriderna, på
grund af de stränga skuldfordringslagarna, enligt
hvilka en gäldenär, som ej kunde tillfredsställa sin
fordringsegare, var såsom slaf hemfallen åt dennes
godtycke. För dessa djupt rotade missförhållanden,
hvilka Drakons lagstiftning synes mera tjenat att
fastställa än att afhjelpa, var S. kallad att råda
bot. Hans första åtgärd var att undanrödja det värsta
ekonomiska eländet, genom att reducera myntfoten
och upphäfva den lag, som gaf fordringsegaren rätt
öfver gäldenärens person. Till grund för sin nya
statsförfattning lade S. med frångående af den förut
gällande bördsprincipen en på förmögenhetstaxering
(timema) hvilande (timokratisk) klassindelning. Den
första klassen utgjordes af pentakosiomedimnerna,
eller de förmögnaste medborgarna, hvilkas af
jordegendom inflytande årsinkomst motsvarade ett
värde af minst 500 medimner säd. Den andra klassen,
hos hvilken förutsattes en inkomst af minst 300
medimner, kallades riddare (hippeis), emedan de
ansågos tillräckligt förmögna att på egen bekostnad
göra krigstjenst till häst. Den tredje klassen,
med en inkomst af 150 medimner (enligt annan uppgift
200), kallades zeugiter (zevgitai, af zevgos, spann),
emedan de för skötandet af sitt jordbruk behöfde ett
spann dragare. I den fjerde klassen sammanfattades
under benämningen »daglönare» (thetes), alla de,
hvilkas årliga inkomst ej uppgick till sistnämnda
belopp. I förhållande till taxeringsbeloppen
voro äfven medborgarnas såväl skyldigheter som
rättigheter bestämda. Sålunda kunde statens högsta
öfverhetspersoner, de nio arkonterna, väljas endast
ur pentakosiomedimnernas klass, men till alla andra
ämbeten voro män ur de tre högsta klasserna utan
åtskilnad valbara. Å andra
sidan voro medborgarna inom dessa klasser förbundna
till personlig krigstjenst på egen bekostnad
äfvensom att i förhållande till sin förmögenhet
vidkännas öfriga pålagor. Den fjerde klassen
deremot var utesluten från alla statsämbeten, men
äfven fri från såväl skatter som krigstjenst eller
åtminstone från den betungande hoplittjensten i full
rustning. I folkförsamlingen och såsom bisittare
vid domstolarna kunde alla medborgare utan afseende
på förmögenhet deltaga i statens angelägenheter.
Denna författningsreform, huru genomgripande den
än var, medförde icke någon våldsam omstörtning af
samhällsskicket. De högsta statsämbetena torde tills
vidare hafva stannat hos de evpatridiska slägterna,
då de öfrige medborgarna väl sällan innehade
den föreskrifna förmögenhetsgraden. I allmänhet
är det ett genomgående drag i S:s lagstiftning att
med minsta möjliga rubbning i det bestående öppna
utvägar för en af nya tidsförhållanden påkallad
utveckling. Den egentliga regeringsmakten
öfverlemnade S. åt det af honom nybildade rådet
(bule), efter ledamöternas antal vanligen kalladt
»de fyra hundrades råd». Vid sidan af detta,
eller i vissa fall måhända öfver detsamma, stod den
af honom ombildade areopagen (se d. o.).
Af stor betydelse var äfven inrättningen af
folkdomstolarna, eller heliaia (se d.
o. och Heliaster), hvilken åtminstone i sina
grunddrag torde vara att tillskrifva S.,
ehuru den store lagstiftaren väl svårligen
beräknat den ultrademokratiska utveckling,
hvartill denna institution skulle blifva det
förnämsta häftyget. Den stora grundtanken i S:s af
den ädlaste humanitet genomträngda lagstiftning var
att med hvarandra försona samhällets stridiga
krafter och sammansmälta dem till en sund och
lifskraftig organism. Sjelf yttrade han
om sina lagars värde, att de voro väl icke de
bästa, som kunde skrifvas, men dock de bästa,
som hade någon utsigt att vinna bifall hos hans
landsmän. För öfrigt var han långt ifrån att vilja
för all framtid binda staten vid dessa lagar och
säges till och med hafva meddelat föreskrifter
angående deras författningsenliga ombildning.
För att skydda dem mot otidiga ändringsförsök,
innan deras värde hunnit pröfvas, skall han dock
hafva låtit rådet och arkonterna svärja att bibehålla
dem oförändrade i 10 år (enligt en annan uppgift
i 100 år). Solons lagar upptecknades dels på
fyrkantiga, vridbara träpelare (axones), dels
på stenpelare (kyrbeis). Dessa urkunder äro
längesedan försvunna, och vår kännedom om
deras innehåll är hemtad från senare författare,
i synnerhet de attiske talarna. Dessa källor måste
dock begagnas med försigtighet, emedan vördnaden
för den store lagstiftaren gjorde, att man
gerna ville betrakta Athens hela lagstiftning
såsom solonsk, utan afseende på att många lagar
bevisligen tillkommit långt efter S:s tid. Om hans
senare lefnadsöden, hans vidsträckta resor, under
hvilka han besökt äfven konung Kroisos i Lydien
(se Kresus), hans beslutsamma, men fruktlösa
uppträdande mot Peisistratos (se d. o.), hvilken under
Solons frånvaro banat sig väg till envåldsmakten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
