Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spinnegods ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innebär, att han förnimmer delvis under denna, delvis
under andra modi. Ju fullkomligare, ju iner adeqyat
en menniska förnimmer, desto mer liknar hon i detta
afseende Gud, desto mindre äro de inskränkningar, som
följa af hennes egenskap att vara ej Gud sjelf, utan
en modus af honom. Med frihetens förnekande försvinner
all tanke på ansvar och förpligtelse. Hvad menniskan
gör, det måste hon göra, ty det följer af Guds eget
väsende, och, om vi stundom föreställa oss saken
annorlunda, så har detta sin förklaring deruti att vi
ej känna de motiv, som faktiskt leda vår vilja. Hvarje
menniska följer med nödvändighet sin grunddrift, den
att bibehålla sig sjelf i sitt bestämda vara. Hvad som
befordrar detta kalla vi godt. Men i den meningen
kan menniskan nå en större eller mindre andlig
fullkomlighet att hon vinner ett rikare innehåll af
adeqvata idéer, att hennes lif blir ett fullständigare
uttryck för substansens, att hon lär sig se allt med
substansens ögon. Insigt i alltings nödvändighet blir
en följd häraf, och derigenom vinner menniskan ro och
resignation samt öfvergår sålunda från träldomens till
frihetens ståndpunkt. Denna frihet är en frihet från
alla sådana affekter eller inadeqvata idéer, hvilka
störande ingripa i vårt lif. Grundaffekterna äro sorg
(tristitia) och glädje (laetitia). Den förra är alltid
för menniskan ett ondt, när denna innebär negation
af lit och frihet. Så äro ångern och hatet hämningar
af lifvet, beroende derpå att menniskan, som ej
fullt fattat alltings nödvändighet, föreställer sig,
att hon sjelf och andra vore tillräkneliga för sina
gerningar. Laetitia åter är god, eller ett uttryck
för fullkomlighet, såvidt den står tillsammans med
det helas harmoni. Den högsta fullkomligheten är
en ren och affektfri kärlek till Gud, alstrande
lugn och resignation under nödvändigheten. – I sin
statslära anslöt S. sig i mycket till Hobbes. Med
denne vill han härleda statens rätt ur dess makt,
ty en hvar har rätt till det, hvartill han har makt;
har staten större rätt än individen, så har han det
derför att han har större makt. Men makten har för S.
ej fullt samma betydelse som för Hobbes, den är ej
af honom fattad på det afgjordt sinliga sätt, som
Hobbes tänkte sig den. I den affektfrihet, i hvilken
S. sett vår andliga fullkomlighet, ser han ock den
högsta makt, och detta inverkar fördelaktigt jämväl
på hans statslära. Så blir äfven statens ändamål
ej uteslutande eller ens i första rummet vår yttre
frihet och lugn, utan framförallt den inre, moraliska
friheten. Äfvenså var han ej en så afgjord anhängare
af den absoluta monarkien som Hobbes, utan lutade
i viss mån åt det republikanska statsskicket. –
Slutligen är S. märkvärdig äfven derför att han på
bibelforskningens område i viss mån lade grunden
till den egentligen historiska metoden. I sin
religionslära är han på visst sätt en föregångare till
den teologiska rationalismen och skattar åt tendensen
att såsom de s. k. naturliga religionslärarna reducera
religionen till några mycket enkla sanningar. Dock
har han här, med afseende fäst vid mängdens behof,
bibehållit mycket, som ej väl stämmer öfverens med
hans filosofiska system. L. H. Å.
Spion (Ital. spione, Fornhögt. spëha, Sv. spejare),
krigsv., kallas i allmänhet hvarje person,
som under vistelse i fiendens land eller bland
hans trupper söker skaffa underrättelser, hvilka
meddelas hans egen armés öfverbefäl. Före eller
straxt i början af ett fälttåg kunna spionerna
göra ganska god tjenst, genom uppgifter om den
fientliga arméns sammansättning, förläggning,
utrustning, sinnesstämning m. m. Under ett rörligt
fälttåg komma deras meddelanden oftast för sent,
men kunna stundom vara af nytta. Spioneri har enligt
alla tiders folkrätt varit belagdt med dödsstraff
och är det ännu. Förr hängdes en upptäckt spion
utan ransakning; nu anser man undersökning inför
krigs- eller ståndrätt erforderlig, och kunna dervid
mildrande omständigheter förskona från dödsstraff,
hvilket eljest följer genom skjutning (arkebusering).
C. O. N.
Spira. Se Hjelm 4 och Riksregalier.
Spiraea L., bot., ett artrikt slägte af örter och
buskar, bildande typen för en särskild grupp, Spiraeae
Juss., inom nat. fam. Senticosae L. (kl. Icosandria
L.). Slägtet har 2 svenska arter, som äro örter med
mångårig jordstam, parbladigt delade blad och en mängd
små, hvita blommor i starkt förgrenade knippen. De
många utländska arterna äro mestadels buskar
med oftast hela blad och blommorna hvita l. röda,
samlade i rika spiror eller i knippen. Blomfodret är
djupt 5–7-klufvet, kronbladen 5–7, ståndarna många,
frukten bestående af 5–12 kransställda, kapsellika
karpeller, som äro fria sinsemellan och från fodret,
två–flerfröiga, öppnande sig längs inre kanten. De
flesta arterna äro utbredda öfver nordliga Asien,
Japan, Kina, norra Amerika samt ett tiotal i
Europas mellersta och något sydligare land, mest
i bergstrakterna. Af dessa odlas ett stort antal
med mångtaliga varieteter i våra trädgårdar för
det prydliga bladverket och de vackra blommorna. En
bland de praktfullaste är S. ariaefolia, med stora
plymlikt hängande pyramidaliska knippen af en otalig
mängd små, hvita blommor. Förvildad finnes i Sverige
S. salicifolia, med ljusröda blommor i små axliknande
spiror. S. Filipendula L., »brudbröd» (med många
andra namn i folkspråket), har rottrådarna här och der
uppsvällda till små knölar (»bröd», »svinbröd» etc.);
den är allmän på ängsbackar. S. Ulmaria L. (»mjödört»,
»elggräs» m. m.) växer å fuktig mark. Dess blad hafva
en honingsliknande lukt och hafva användts till att
gnida insidan af bikupor och bikupsbottnar för att
göra bostaden behaglig för bina. Dessa båda arter
hafva äfven användts såsom urindrifvande o. s. v.
O. T. S.
Spiral (af Lat. spira, kringla, ring), matem.,
kallas i allmänhet hvarje kroklinie, som gör ett
oändligt antal vindningar omkring en fast punkt,
den s. k. polen; den skäres således i ett oändligt
antal punkter af hvarje genom polen gående rät
linie. Den enklaste spiralen uppkommer, om en rät
linie med likformig hastighet roterar omkring en af
sina punkter, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
