Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stotgarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget, intagits af de allierade. 1809 stormades den
af Schills friskara besatta platsen af danskar och
holländare. 1814 kom den jämte svenska Pommern till
Danmark och öfverlemnades 1815 af detta rike till
Preussen. S. bibehåller ännu sin gamla, egendomligt
utbildade författning och sitt särskilda, under de
katolske hertigarnas välde tillsatta protestantiska
konsistorium. Stadens borgmästare, syndikus och
rådsmedlemmar ega som sådana personligt adelsskåp –
ett privilegium förlänadt af Karl XII.
Stramalj, en gasartad väf, som användes till botten
vid broderier.
Strand, Karl Johan, ämbetsman, författare, född
omkr. 1728 i Lerbo i Södermanland, blef 1752
filos. magister i Upsala samt utnämndes 1759 till
kopist i riks- och antiqvitetsarkivet och 1773 till
riksarkiv-sekreterare och chef för riksarkivet. Han
kallades 1786 till ledamot af Vitt. hist. och
antiqv. akademien. Död i Stockholm 1795. S. biträdde
biskop Serenius vid utarbetandet af dennes engelska
lexikon, fortsatte von Stiernmans »Polit. ekon. och
komm. samlingar», upprättade för riksarkivet
åtskilliga memorial samt skref anonymt flere politiska
ströskrifter, bl. a. Ambetsmanna-öde i Sverige (1767).
Stranda. 1. Härad i Kalmar län, ingår i Norra Möre
och Stranda domsaga och i dessa härads fögderi samt
omfattar socknarna Ålem, Mönsterås, Döderhult,
i hvilka hvar och en ock ligger en köping. Areal
63,841 har. 14,154 innev. (1889). – 2. Kontrakt
i Kalmar stift, omfattar de tre pastoraten Ålem,
Mönsterås, Döderhult med Oskarshamns stad. Areal
63,892 har. 19,998 innev. (1889).
Stranda (F. Rannan), härad i Viborgs län,
Finland, omfattar Viborgs, S:t Johannis,
Nykyrka, Kuolemajärvi och Björkö socknar,
vid kusten af Finska viken, samt Lavaasaari,
Seitskär m. fl. öar i nämnda vik. Areal 2,962
qvkm. Befolkningen, finsk, 43,994 personer (1887).
A. G. F.
Strandbatteri l. kustbatteri. Se Batteri 2.
1. Strandberg, Olof, sångare, föddes d. 15
Febr. 1816 i socknen Langenhanshagen nära staden
Barth i Pommern. Han blef student i Upsala 1836,
men kom 1838 till Lund, och der väckte hans sällsynt
rena, romantiska och nordiskt klangfärgade tenor i
O. Lindblads qvartetter sådan uppmärksamhet att han
1842 engagerades vid k. operan i Stockholm efter att
året förut hafva debuterat såsom Max i »Friskytten»
och Jakob Friburg i »Schweiziska familjen». Under
ett fjerdedels sekel tillhörde han nämnda scen
och uppbar der de förnämsta tenorpartierna, såsom
Tamino i »Trollflöjten», Masaniello i »Den stumma»,
Ottavio i »Don Juan», George i »Hvita frun», Edgar i
»Lucie», Raoul i »Hugenotterna», Rafael i »Hälften
hvar», Huon i »Oberon», Arnold i »Wilhelm Tell»,
Profeten, Fra Diavolo, Robert, Stradella, Ernani,
Richard Lejonhjerta, Gustaf Vasa. 1867 frånträdde han
sin plats som premiersångare, men tog först några år
senare i Josefs parti afsked af allmänheten. Redan
1865 hade han inträdt i Posttidningens redaktion,
som han sedan tillhörde ända till
sin död, d. 21 Juni 1882. Han utgaf en
musikalisk handbok För vänner af operan (1860)
samt öfversättningar af Jahns »W. A. Mozart» och
Topsöes »Från Amerika». Den honom äfven tillerkända
öfversättningen af Hertz’ »Kung Renés dotter» nedskref
han efter J. M. Roséns diktamen (se »Sv. Musikt.»
1882, n:r 14). S. var i ordets fullaste och vackraste
mening en natursångare. »Sångens välljud var och
blef allt för honom. Det var liksom han velat säga:
här gifver jag eder det bästa jag eger, mina toners
fägring; begären ej af mig dramatisk konst; det
strider mot min natur, och ett försök kunde aldrig
lyckas mer än till hälften» (Wetterhoff). Af detta
utan tvifvel riktiga omdöme framgår, att S. skar
sina egentliga lagrar icke på scenen, för hvilken
han saknade både dramatisk talang och musikalisk
underbyggnad, utan såsom sällskapssångare, hvartill
äfven hans vänsälla väsen särskildt gjorde honom
egnad. A. L.
2. Strandberg, Karl (Carl) Vilhelm August, skald,
broder till Olof S., föddes i Stigtomta församling i
Södermanland d. 16 Jan. 1818, der hans fader då var
pastorsadjunkt. Han genomgick Nyköpings trivialskola
och kom derefter till gymnasiet i Strengnäs. Der
drabbades han af en ögonsjukdom, som för en tid betog
honom synförmågan och lemnade spår för lifvet. Tre
år tillbragte han under studier i hemmet och vardt
1837 student i Upsala, men lät året derpå inskrifva
sig vid Lunds universitet. Redan tidigt hade hans
skaldegåfva vaknat, närd af gustavianska och tyska
skalder, och vid 17 års ålder offentliggjorde han
i en landsortstidning sina första poetiska försök,
redan då under den signatur Talis Qualis, som han
sedan gjort berömd. Hvarifrån han hemtat densamma är
ej med visshet kändt; en uppgift är, att han sagt sig
hafva sett den hos en tysk författare, en annan att
han en gång visat sin far en dikt, med fråga hvad
han tyckte om densamma, och derpå bekommit svaret:
»tel quel!», hvilket uttryck, latiniseradt, han tog
att beteckna sin diktning. Redan detta skulle då visa
en flägt af det käcka kynne, för hvilket den unge
skalden snart gjorde sig känd.
I »Lunds veckoblad», i nyårskalendern »Hertha», i
Stockholmstidningen »Freja», i Mellins »Vinterblommor»
och annanstädes inflöto under de närmaste åren dikter
af S., de äldsta ännu starkt tegnériserande. Erotiken
och verldssmärtan spela i dem en vigtig rol, men
snart anslog han äfven en för honom mer egendomlig
sträng, den politiskt fosterländska. Så i dikterna
Vid folkvännen Anders Danielssons graf (1839) och
Helsningssång till folkrepresentanten Hans Jansson
(1840), båda kraftiga uttryck för den stigande
förtrytelsen hos svenska folket öfver den reaktionära
politik de makthafvande då följde. Den sistnämnda
sången väckte inom vissa akademiska kretsar animositet
mot förf., hvilken deraf fann sig föranlåten att
ändra sin studieplan. Hans afsigt hade varit att
taga »graden», men han slog nu om och aflade 1847
kansliexamen, sedan han någon tid under fria studier
dröjt qvar vid universitetet. Under tiden vann hans
skaldenamn allt rikare klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
