Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strandgräfvaren l. strandmullvaden, Bathyergus,
zool., slägte, tillhörande fam. Bathyergidae bland
gnagarna (Glires). Kroppen är klumpig, cylindrisk,
hufvudet bredt och trubbigt, svansen är mycket
kort med strålformig hårbeklädnad; inga ytteröron
finnas; ögonen äro mycket små, framtänderna mycket
utstående. En art, B. maritimus, l. kapska sandråttan,
från södra Afrika, är 30 cm. lång, har ryggsidan
gulaktig, buksidan grå samt träffas på sandiga
ställen, der han gräfver vidsträckta, förgrenade
gångar. L~e.
Strandhugg kallades de nordiska vikingarnas röfveri
på såväl egna som främmande kuster. Svårigheten att
proviantera fartygen föranledde ofta landstigningar,
hvarvid vikingarna försågo sig med hvad de för
sitt uppehälle behöfde m. m. Ehuru någon egentlig
strid dermed icke afsågs, inträffade likväl ej
sällan sådan, då landtfolket satte sig till
motvärn, hvarvid vikingarna äfven bemäktigade
sig fångar, hvilka gjordes till trålar.
R. N.
Strandjea Dag. Se Balkan.
Strandklo. Se Lycopus europaeus.
Strandkål l. sjökål, Crambe maritima L., bot.,
en på hafsstränder växande stor, grof och grenig,
glatt och blådaggig ört af nat. fam. Cruciferae
Adans., kl. Tetradynamia L. Bladen äro skaftade. Vid
stjelkens bas äro de mycket stora, rundade eller
hjertlikt äggrunda och buktigt inskurna. Högre upp
blifva de nästan parflikiga och närmast de hvita
eller rödletta blommorna helt smala och små. Blommorna
bilda en qvastlik samling af förenade klasar. Skidan
är genom en tvärgående skiljevägg delad i ett
nedre, smalt, skaftlikt, sterilt rum och en stor
öfre, rundad, enfröig, först köttig, sedan torr och
nötlik afdelning, som vid mognaden lossnar från det
nedre rummet och affaller oöppnad. Strandkålen kan
med fördel odlas i fet jord och lemnar på våren och
försommaren under 5–6 veckor en riklig skörd af späda
skott och blad, hvilka genom öfvertäckning med krukor
eller lådor hållas alldeles skyddade för ljuset och
derigenom blifva blekgulaktiga, möra och välsmakande,
jämförliga med sparris. O. T. S.
Strandling, bot. Se Glaux.
Strandlinjer. Se Strandvallar.
Strandljung, bot., svenskt namn på Myricaria (se
d. o.).
Strandmalört, strandgråbo, Artemisia maritima L.,
bot., en på hafsstränder (sällsynt å Sveriges sydliga
kuster) växande mångårig ört med oftast hvitulliga
stjelkar och blad samt rödgula blommor i små,
äggformigt-aflånga blomkorgar, hvilkas ställning
vexlar mellan upprätt och nedböjd, lutande. Örten har
en egen, starkt kryddartad och genomträngande lukt;
har ock varit använd såsom maskdödande medel. Jfr
Artemisia och Maskfrö. O. T. S.
Strandmullvaden, zool. Se Strandgräfvaren.
Strandning anses ega rum, när fartyg under ovanliga
förhållanden råkat å grund med den påföljd, att det
antingen icke kunnat blifva flott eller blifvit det
först efter användning af ovanliga åtgärder eller
efter att hafva lidit
betydligare skada å skrofvet. Jfr Grundstötning.
I. Afz.
Strandpryl, bot. Se Litorella lacustris.
Strandref. Se Kustref.
Strandryttaren, Totanus fuscus, zool., en
till slägtet Totanus, mellansnäppslägtet (sed. o.),
hörande fogelart. Näbben är rät och ungefär af tarsens
längd; underkäken är vid roten röd. Fjäderklädnaden
är svartaktig eller grå, vingarna ofvan tecknade
med hvita prickar. Strandryttaren tillhör såsom
häckfogel Sveriges nordligaste delar; i de östliga
Lappmarkerna lär han mångenstädes vara ganska
allmän. Under nyttningstiderna anträffas han vid
hafskuster, insjöar, åar och dammar i det sydligare
Sverige. Han vadar i vattnet och simmar äfven, då
han söker sin föda, som består af insekter, snäckor
o. s. v. L-e.
Strandråg, bot. Se Elymus arenarius.
Strandrätt kallas
den rätt öfver strandade fartyg eller å stranden
uppkastadt gods, hvilken i äldre tid ansågs tillkomma
den stat, inom hvars område strandningen egt rum
eller godset påträffats, stundom också innebyggarna
vid kusten. Grunden till denna rätt torde vara att
söka i den germanska uppfattningen af främlingen
såsom varande rättslös och hans egendom till följd
deraf såsom herrelös. Strandrätten utsträcktes ock
någon gång ända derhän att skeppsbruten besättning
var hemfallen till träldom.
I sin råaste form finnes denna rätt icke någonsin
i svensk lag erkänd, men spår af densamma qvarstå
i lagstiftningen ännu i dag. Äfven i våra äldsta
lagar erkändes egarens rätt i fråga om gods, som
drifvit å strand, ehuru han fick afstå en del till
den, som fann det. 1667 års sjölag stadgade, att,
der strandadt fartyg eller å land drifvet eller
i sjön uppfiskadt gods tillhörde svensk man eller
vänskaplig främmande makts undersåte, egaren fick
taga sitt åter, om han anmälde sig inom natt och år,
men tillhörde fartyget eller godset »någon rikets
ovän och fiende» eller sjöröfvare, eller anmälde sig
icke egaren inom natt och år, då egde konungen det
behålla – bergaren i hvarje fall förbehållen rätt till
bergarelön. Gällande sjölag tillerkänner ock kronan
strandvrak, när egaren ej anmäler sig inom natt och
år efter fyndets kungörande, under det att i dylikt
fall bottenfynd liksom gods anträffadt i öppen sjö
tillfaller den, som påträffat det. I. Afz.
Strandskatslägtet. Se Haematopus.
Strandsvala. Se Hirundinidae.
Strandsvingel. Se Festuca.
Strandvallar, geol., kallas de invid nuvarande
stränder, på större eller mindre höjd öfver dem
befintliga, åsformiga eller terrassformade vallar
af rundadt grus och kantnötta stenar (strandgrus). I
Sverige förekomma sådana vallar flerestädes, såväl i
sjelfva kustområdena som långt derifrån, och vanligen
fortlöpa de tämligen vågrätt längs någon höjdsluttning
eller kring något höjdparti. De äro bevis för ett
fordom högre vattenstånd. Hafva strandvallarna större
utsträckning och äro synliga från längre afstånd,
kallas de äfven strandlinier. Stundom äro dessa liksom
ingräfda i sjelfva fjällsidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
