Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I synnerhet Norge är rikt på sådana. De som
ligga öppna för hafvet – ehuru stundom ända till
200 m. deröfver – kallas marina. Men det finnes
ock strandlinier långt in i landet, på höjder,
dit hafvet icke nått, t. ex. högt öfver sjöarna
Lajdjaur, Sitasjaur och Torneträsk i Lappland,
hvilka anses bildade genom sjöarnas uppdämning
af is i slutet af den s. k. istiden. Norge och
Skotland ega ock berömda inlandsstrandlinier.
E. E.
Strandvallmo l. möblomma, bot. Se Gilaucium.
Strandvargen, zool. Se Hyendjuren.
Strandvipeslägtet, zool. Se Tringa.
Strandvrak, delar af eller tillbehör till fartyg
äfvensom gods, hvilket varit inlastadt i fartyg, när
ett sådant föremål anträffas uppkastadt å strand. Se
Sjöfynd och Strandrätt.
Strandvård, vakt, som fordom i Sverige utsattes
vid stränder för att medelst eldar (vårdkasar)
tillkännagifva, att något fientligt var på fårde. Se
Byavård.
Strange [strendj], Sir Robert, berömd skotsk
kopparstickare, född på Orken-öarna 1721 och död i
London 1792, anslöt sig vid skotska revolutionens
utbrott till pretendenten Karl Edvards parti
och flydde efter slaget vid Gulloden öfver till
Frankrike. Benådad, begaf han sig 1747 till London,
men återvände redan året derefter till Frankrike. Han
blef i Paris elev af Le Bas, som dock utöfvade ringa
inflytande på den sjelfständige lärjungen, hvilkens
längtan var att i ett eget manér lära att återgifva
de gamle mästarnas verk. Återkommen till London
1751, der han på grund af sina politiska åsigter
snart råkade i delo med de maktegande (han vägrade
t. ex. att sticka konung Georg III:s porträtt), reste
han 1758 till Italien, der han utförde flere af sina
bästa blad. Georg III, som blef förtjust i hans 1787
graverade porträtt af de kungliga barnen, upphöjde
honom i adligt stånd. Till S:s yppersta arbeten
räknas hans blad efter målningar af Rafael, Tizian,
Correggio, Murillo och van Dyck. Såsom tecknare var
han något osäker, men hans sätt att återgifva de
nakna partierna i nämnda mästares taflor har aldrig
blifvit öfverträffadt. O. G-g.
Strangulation (af Lat. strangulare, strypa),
strypning. – Strangulera, strypa.
Stranguri (Grek. stranguria, af stranx, droppe, och
uron, urin). Se Ischuri.
Strapas l. strapats (Ital. strapazzo), tröttande
ansträngning, särskildt ansträngning i fält. –
Strapasera l. strapatsera, anstränga, trötta.
Strasburger, Eduard, tysk botaniker, född i
Varsjav d. 1 Febr. 1844, blef 1869 professor i
botanik i Jena och 1880 i Bonn. S. har i synnerhet
studerat de fanerogama växternas befruktning och
cellkärnans delningar. Bland hans skrifter må nämnas:
Befruchtung bei den koniferen (1869), Die koniferen
und gnetaceen (1872), Zellbildung und zellteilung
(3:dje uppl. 1880), Befruchtung und zellteilung (1878)
och Das botanische praktikum (1884; 2:dra uppl. 1887).
Strass, teknol. Se Glasfabrikation, sp. 1266.
Strassburg (Fr. Strasbourg), hufvudstad i
tyska rikslandet Elsass-Lothringen och fästning
af första rang, i en vacker dal vid Ills och
Breuschs sammanflöde, 3 km. från Rhen. 112,019
innev. (1885), deraf nära hälften katoliker. S. är
säte för ståthållaren i Elsass-Lothringen, för
en katolsk biskop och för generalkommandot öfver
15:de armékåren. Det eger ett tyskt universitet,
öppnadt år 1872 efter det 1631 grundade, i den stora
revolutionen upphäfda franska universitetet (1,005
studerande 1888), ett observatorium, ett bibliotek
(omkr. 600,000 bd), upprättadt i stället för en
under belägringen år 1870 bränd rik boksamling,
2 gymnasier, 2 realskolor, 1 prestseminarium,
1 lärare- och 1 lärarinneseminarium samt flere
välgörenhetsinrättningar. Som föreningspunkt för
de vigtigaste handelsvägarna mellan Frankrike
och Schweiz samt Tyskland och Belgien samt såsom
utgångspunkt för Rhen–Marne- och Rhen–Rhône-kanalerna
äfvensom för jernvägsnätet i rikslandet drifver S. en
betydande handel. Industrien är äfven af stor vigt,
särskildt tillverkningen af läder, tobak, öl, kläde
och af de berömda gåslefverpastejerna. Staden är
af Ill delad i tre delar, af hvilka den mellersta
är den mest betydande. De flesta gatorna äro trånga
och oregelbundna. Med undantag af de qvarter, som
efter bombardementet 1870 ombygts i modern stil,
hafva de öfriga bibehållit en medeltida prägel. Bland
stadens byggnader märkes i första rummet den berömda
katedralen, »Münstern». Grundvalen till detta
arkitektoniska mästerverk lades 1015 af biskop
Werner af Habsburg. Den äldsta delen är en med
krypta och kort apsidartadt kor försedd romansk
byggnad. Skeppet, fullbordadt 1275, utmärker sig för
sina ädla proportioner, för den ovanliga bredden och
måttliga höjden, hvarigenom det harmoniskt ansluter
sig till de äldre romanska delarna. Münsterns mest
berömda parti är dock den af Erwin von Steinbach
år 1277 började, af ett 13 m. bredt rosettfönster
smyckade fasaden, i hvilken den franska och tyska
fasadbildningen förenats med genialisk frihet och
klarhet. Af de tvänne torn, som skulle hafva prydt
fasaden, kom endast det norra till utförande. Det
fullbordades 1436, men i en senare tids urartade
former, af J. Hültz från Köln och har en höjd af
142 m. En mängd statyer och glasmålningar äfvensom
på senaste tid utförda fresker smycka katedralen. Ett
1838–42 bygdt astronomiskt ur innehåller rester af det
af Dasypodius 1571 konstruerade bekanta astronomiska
uret. Byggnadens längd är 115 m., dess bredd 43 m. och
midtskeppets höjd 30 m. Öfriga anmärkningsvärda
byggnader i S. äro Thomaskyrkan (från 14:de årh.),
det kejserliga slottet, ståthållarens residens,
universitetet, stadshuset och teatern. Statyer äro
i staden resta öfver Gutenberg, Kléber m. fl. –
På platsen för det nuvarande S. anlades af romarna
fästningen Argentoratum, som inom kort blef en
vigtig handels- och vapenplats. 406 eröfrades den
af alemannerna och 496 af frankerna under konung
Klodvig, hvilken kallade staden Strateburgum. Under
merovingernas välde utvidgades betydligt det med S. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
