Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålglansstaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stöd och förstärkning, till följd hvaraf det är
af vigt, att ställningen, på samma gång den är
så belägen, att fienden icke utan vidare kan gå
förbi den, eger lämplig utsträckning i förhållande
till egna trupper, att fältet framför densamma,
det s. k. skjutfältet, är öppet och kan med eld
bestrykas från ställningen, att dennas flanker äro
skyddade eller lätt kunna skyddas, att fronten är
stark och medgifver skydd för främsta linien, att i
ställningens inre finnas skyddade uppställningsplatser
med skyddade förbindelser till frontens olika delar,
att man från ställningen på ett fördelaktigt sätt
kan öfvergå till motanfall samt att återtågsvägen
är gynsamt belägen. Ligger ställningen på sidan
om fiendens väg, kallas den flankställning; afser
den särskilda ändamål, benämnes den avantgardes-,
arriergardes-, förpost-, upptags-ställning o. s. v. –
2. Byggnadsv., en tillfällig anordning, som användes
vid nybyggnader eller reparationer af gamla byggnader,
och hvilken antingen är afsedd för arbetarna att
stå på samt för uppläggning eller uppfordring af
byggnadsmaterial eller ock tjenstgör som stöd för
en del af byggnaden, innan den är färdig, så att
dess olika delar stödja hvarandra. Vid uppförande
af hus omhägnas byggnadstomten af en ställning, som
är förfärdigad af upprätt, i dubbla rader ställda
spiror, hvilka nå så högt som till takrännan af det
blifvande huset, och mellan hvilka slås bräder i kors
för att gifva stadga åt det hela. Emellan de dubbla
raderna spiror läggas flere olika högt liggande golf
af bräder, på hvilka golf arbetarna stå, samt tegel,
murbruk m. m. uppläggas. Äfven vid reparationer
användas likartade ställningar, då reparationen har
större omfattning. Numera har man för utförande af
putsarbeten och smärre reparationer af husets yttre
sidor börjat mycket använda flyttbara ställningar,
hvilka äro säkert fästa uppe på muren och kunna
hissas upp och ned. Vid hvalfkonstruktioner
tjenar ställningen att uppbära hvalfdelarna,
tills de mötas och sålunda kunna stödja hvarandra.
1. C. O. N.
Ställningar och förhållanden. Se Crusenstolpe, M. J.
Ställsten, geol., petrogr., bergart, som på grund af
sin genom sammansättningen betingade osmältbarhet
eller eldfasthet användes till beklädande af det
s. k. stället i masugnar. – Inom Sverige är det
en talkig glimmerskiffer, som benämnes ställsten.
E. E.
Stämband l. röstband. Se Glottis, Larynx och Röst.
Stämgaffel, ett gaffelformigt instrument af
stål, begagnas för att kontrollera den absoluta
tonhöjden och angifver vid anslag vanligen tonen
a1. Stundom användes för samma ändamål en liten
pipa, hvilken dock ej är lika säker i tonhöjden.
A. L.
Stämhammare l. stämnyckel, en liten jernhammare,
undertill försedd med en urhålkning för de skrufvar,
medelst hvilkas kringvridande strängarna på ett
instrument stämmas. A. L.
Stämma, musikt. 1. Stämma (Fr. voix, Ital. voce,
Eng. voice) kallas den menskliga sångrösten, som
uppstår vid luftens utgång genom
struphufvudet, i röstspringan, mellan båda stämbanden,
medelst dessas svängningar, hvarvid ljudstyrkan beror
på lufttrycket, tonhöjden på stämbandens spänning
och timbren på strup-, mun- och näshålan ofvanför,
hvilka verka liksom, ansatsröret i en tungpipa i
orgeln. Man plägar indela menniskorösterna – hvilkas
sammanlagda omfång, med inräknande af undantagsfall,
sträcker sig ända inpå 5 1/2 oktaver, från djupaste
tonen hos en rysk katedralsångare (G1) till
högsta tonen hos sångerskan Agujari (c4), i normala
fall deremot på omkr. 4 oktaver – uti sex arter,
hvaraf tre manliga: bas, bariton, tenor, och tre
qvinliga: alt, mezzosopran, sopran, hvilka skilja
sig både till höjd och klang. Hvarje stämma har
dessutom två till klangen olika register: bröströst
och hufvudröst (stundom kallas de närmaste tonerna
ofvanför bröströsten särskildt för mellanregister
eller falsett), hvilka namn uppkommit af den fordom
gängse irrläran att tonerna alstrades på olika
ställen: i bröstet och i hufvudet. Äfven sedan det
konstaterats, att alla sångtoner alstras på samma
ställe, näml. i röstspringan, har den fysiologiska
förklaringen på de olika registren varit mycket
sväfvande, tills Mackenzie genom observationer med
strupspegeln funnit, att den enda märkbara olikheten
hos stämbanden vid bröst- och hufvudregistrets
användning är, att deras svängande delar i senare
fallet äro väsentligt förkortade.
2. Stämma (Fr. partie, Ital. parte, Eng. part)
kallas ock hvart och ett af de utförande organen i ett
tonstycke (t. ex. pianostämma, flöjtstämma). Efter sin
olika vigt och for tillfället framstående rol delas de
i hufvud- (obligata), stämmor och bistämmor, äfven i
solostämmor och kör- eller ripienstämmor; efter sitt
läge i öfver-, mellan- och understämmor. Om stämmorna
i orgeln se Register. Reala stämmor kallas sådana,
som hafva en sjelfständig gång, i motsats till mera
osjelfständiga fyllnadsstämmor. Tonföljdens ordnande
i en stämma (stämföringen) är underkastad vissa
regler, dels enskilda, beroende på instrumentets
natur, dels allmänna, af hvilka de vigtigaste äro en
följd af »lex parsimoniae», sparsamhetens lag, som
bjuder, att öfvergångar mellan olika ackord, särskildt
i mellanstämmorna, skola ske i möjligast små tonsteg,
att gemensamma toner skola ligga stilla o. s. v. A. L.
Stämma, jur., i laga form inkalla en person till
domstol. Se Stämning, jur.
Stämmen, Leuciscus grislagine, zool., en art
tillhörande mört-slägtet (Leuciscus), fam. karpfiskar
(Cyprinidae), ordn. blåsmunnar (Physostomi)
inom fiskklassen. Kroppen är föga hög, ej, mycket
hoptryckt, ryggen svagt bågböjd. Ryggfenan börjar
öfver bukfenornas rot. Öfverkäken är något längre
än underkäken. Längden är ända till 20 cm. Stämmen
förekommer i mellersta och norra Sveriges
floder och sjöar äfvensom i östra skärgården.
L-e.
Stämmodag, benämning på slutpunkten för
s. k. giftostämma eller stämmotid, d. v. s. den dag,
då ett kontraktvis uppkommet rättsförhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
