Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svear (Isl. Sviar), namnet på en till den germanska folkafdelningen hörande gren, som invandrat till Sverige - Svea rike. Se Svealand - Sweating-systemet. Se Svettningssystemet - Svea trängbataljon. Se Träng - Svebilius, Olof - Svedala, socken i Malmöhus län, Oxie härad - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungligen i de trakter, som utbreda sig på
Mälarens norra strand; i motsats till befolkningen
på Mälarens södra sida sammanfattas de stundom under
benämningen uppsvear. Svearna blefvo de förherskande
i Sverige. Deras namn förekommer t. ex. i sjelfva
ordet Sverike (Sviaveldi hos isländarna, civitates
Suionum hos Tacitus). I konung Alfreds (871–901)
beskrifning öfver Norden samt i Ottars och Ulfstens
(tillhörde kon. Alfreds hird) berättelser om sina
resor användes namnet Sweon om befolkningen i
Sverige, svenskar. I konungatiteln förekommer med
några få afbrott svearnas namn ensamt (rex Sueorum)
intill Magnus Ladulås. (Se Fahlbeck: »Beovulfsqvädet»
i Ant. tidskr., 8, 1884.) K. G. L.
Svea rike. Se Svealand.
Sweating-systemet [soiting-]. Se Svettningssystemet.
Svea trängbataljon. Se Träng.
Svebilius, Olof, ärkebiskop, född d. 1 Jan. 1624
på Råby gård i Ljungby socken nära Kalmar, blef
1638 student i Upsala, började 1640 studera vid
universitetet i Königsberg och promoverades 1649 till
filos. magister i Upsala. Såsom lärare för tvänne
grefvar Gyllenstierna gjorde han 1651–56 en resa genom Tyskland,
Holland, England och Frankrike. Sistnämnda år
utnämndes han till rektor i Kalmar, och sedan han
prestvigts, befordrades han 1658 till teologie
lektor och slottspredikant derstädes. Utnämnd
till kyrkoherde i sin födelsesocken Ljungby
1663, fann han sig så väl i denna befattning,
att han 1666 afböjde en teologie professur i
Lund. År 1668 flyttade han dock till Stockholm
såsom ordinarie hofpredikant. 1671 förordnades han
till öfverhofpredikant och konungens biktfader samt
pastor primarius i Storkyrkoförsamlingen. Efter att
1675 hafva erhållit teologie doktorsvärdigheten blef
han 1678 biskop i Linköping samt 1681 ärkebiskop
och prokansler för Upsala universitet. Äfven i
det politiska lifvet spelade han en framstående
rol, i det han deltog i flere riksdagar samt var
presteståndets talman 1682, 1686, 1689, 1693 och
1697. – S. var en ovanligt mild och vördnadsvärd
personlighet samt mycket nitisk i sitt kall. Af
Karl XI, hvars konfirmationsundervisning han ledt,
omfattades han med synnerligt förtroende. Stödd af
denna kungliga bevågenhet, kunde han inom kyrkan
utöfva ett högst vigtigt inflytande. Genom S:s
omsorg och under hans öfverinseende utarbetades
nämligen kyrkolagen af 1686, kyrkohandboken af
1693 och psalmboken af 1695. Derjämte författade
S. sjelf en Enfaldig förklaring öfver dr. Martin
Lutheri lilla cateches, stäld genom frågor och svar
(1689), hvilken allmänt begagnades såsom norm för
den svenska religionsundervisningen ända till 1810,
då en af A. Lindblom gjord bearbetning antogs. Hans
öfriga skrifter utgöras af predikningar och
disputationer. S. dog i Upsala d. 29 Juni 1700. Hans
söner adlades 1684 under namnet Adlerberg.
Svedala, socken i Malmöhus län, Oxie härad. Areal
4,654 har. 3,805 innev. (1889). S. utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift,
Bara kontrakt.
Svedberg, Jesper, andlig skald, språkforskare,
föddes d. 28 Aug. 1653 i närheten af Falun, på
gården Sveden, der hans fader, Daniel Isaksson,
var bergsman. Redan tidigt var bibelläsning hans
käraste sysselsättning. En egendomlig räddning
ur en ögonskenlig lifsfara, för hvilken han vid
sex års ålder var utsatt, anses hos honom hafva
väckt den fasta tro på öfvernaturliga tilldragelser,
som utmärkte honom, liksom i ännu högre grad hans
ryktbare son Emanuel Swedenborg. Efter att hafva
tillbragt några år i Falu trivialskola sändes S. på
hösten 1666 till Upsala. Derstädes kommen
under uppsigt af en försumlig och pligtförgäten
lärare, blef han 1669 skickad till Lund, hvarest
han i flere år bl. a. hörde den berömde Pufendorfs
föreläsningar. 1674 återvände han till Upsala,
upptogs der såsom informator i professor
Brunnerus’ hus och beredde sig att inträda i
predikoämbetet, som han »genom Guds inskjutelse
och böjelse samt sina kära föräldrars åstundan
och andras inrådande» valt till sitt lefnadskall.
1682 blef han filos. magister, 1683 prestvigd
och s. å. regementspredikant vid Lifregementet
till häst. Kort derpå företog han en långvarig
utländsk resa, hvarunder han särskildt i England
hemtade åtskilliga praktiska lärdomar, som blefvo
fruktbärande för hans framtida verksamhet som
predikant och själasörjare. Hemkommen, egnade
han sig åt sin befattning vid Lifregementet
med mycken energi, höll flitigt katekesförhör
med manskapet samt gjorde flertalet läskunnigt.
Kort efter hemkomsten blef han äfven förordnad till
predikant vid Karl XI:s hof. Genom sin redbara
och flärdlösa karakter, sin kraftfulla verksamhet
och sitt oförskräckta uttalande af sanningen vann
han snart konungens förtroende och ynnest; hvadan
dem emellan uppstod en förtrolig vänskap, som,
med hvarje år alltmera befäst, för S. blef ett
stöd emot hans många afundsmän och förföljare.
Sitt inflytande hos konungen missbrukade han aldrig
för sjelfviska syften, utan begagnade det uteslutande
för att främja kristendomens och civilisationens
sak. I sina predikningar inför konungen och
rådets ledamöter gjorde han sig särskildt på våren
1686 till en kraftig tolk för önskningar, som denna
tid voro ganska allmänna, och som åsyftade
reformer i undervisningsväsendet, nämligen
utfärdandet af en ny skolordning och upprättandet af
en ny lönestat för lärarna, hvilka hittills lefvat
i »armod och uselhet». Också innehöll den 1693
af Karl XI utfärdade nya skolordningen mångfaldiga
bestämmelser, hvilka på ett i ögonen fallande sätt
öfverensstämde med de önskningsmål S. i sina
predikningar uttalat. 1690 mottog S. utnämning
att vara prost och kyrkoherde i Vingåkers pastorat,
dit han dock flyttade först 1692. Redan efter sex
veckors vistelse derstädes, hvarunder han fick
en mängd bevis på sin församlings aktning och
tillgifvenhet, utnämndes han 1692 till teologie
professor vid Upsala universitet. S. å. utnämndes
han ock till universitetets rektor. De häftiga
och bittra strider mellan anhängarna af den moderna
cartesianska och den traditionella aristoteliska
filosofien, för hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
