Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas fjädernerviga blad antingen äro odelade,
mer eller mindre jämnbreda, eller också pardelade,
med långa jämnbreda flikar. Från den starka
rachis, medelnerven, utgå sekundärnerverna vanligen
spetsvinkligt; men de böja sig snart, så att de sedan
fortlöpa under tämligen rät vinkel, sinsemellan
parallella mot kanten. De till slägtet hänförda
bladen tillhöra utan tvifvel i verkligheten flere
olika familjer, och genom fynd af fertila exemplar
har man redan från detsamma kunnat utgallra åtskilliga
marattiacéer. A. G. N.
Tafahi. Se Niua.
Tafan. Se Pungspetsmössen.
Tafel. 1. Johann Friedrich Immanuel T.,
tysk nykyrklig teolog, f. i Würtemberg
1796, sysslade en kortare tid med juridiken,
men efter grundliga filologiska och filosofiska
förstudier egnade han sig vid universitetet i
Tübingen odeladt åt teologien. Han förbisåg
ej de svårigheter, med hvilka han på denna
bana skulle få att kämpa. Vid 16 års ålder
hade han blifvit bekant med Swedenborgs skrifter, och
efter nio års omsorgsfull pröfning hade han antagit
dennes religiösa system i dess helhet. Han var
fast besluten att öppet bekänna sin öfvertygelse,
och om sin goda rätt att med dessa åsigter träda i
kyrkans tjenst var han öfvertygad. Han stödde sig
på den protestantiska grundsatsen att Skriften
allena är tros- och läronorm, och han ansåg, att
först Swedenborgs arbeten spridt fullt ljus
öfver bibelns innehåll. Som emellertid inom
Würtembergs kyrka den vilkorliga förpligtelsen på de
symboliska böckerna hade utbytts mot en ovilkorlig,
var det T. omöjligt att låta prestviga sig.
Han blef 1824 universitetsbibliotekarie i
Tübingen och professor i filosofi dersammastädes.
Hans egentliga lifsuppgift blef spridandet af
kännedom om Swedenborgs skrifter och försvarandet
af hans lära. Han utgaf textkritiska upplagor
af Swedenborgs teologiska arbeten och öfversatte
på tyska de vigtigaste bland dem. 1825 förbjöds
honom att fortsätta denna literära verksamhet, så
länge han innehade ett statsämbete; men redan efter
tre och ett halft år förmådde han konungen att
återkalla detta förbud. Då 1848 års revolution
i Tyskland väckt hopp om en omgestaltning äfven
af de kyrkliga förhållandena, sammankallade T. i
Kannstatt en nykyrklig generalförsamling, der
grunden lades till en nykyrklig organisation för
Tyskland och Schweiz. Han företog flere resor
till England, der han rönte många prof på sina
trosförvandters sympati och aktning, och en resa till
Sverige (1859), der han i sällskap med d:r Kahl
besökte Stockholm för att samla handskrifter af
och dokument om Swedenborg. Efter sin återkomst
utgaf han Sammlung von urkunden betreffend das leben
und den charakter von E. Swedenborg. T. afled
1863. Utmärkande egenskaper hos honom voro
djup religiositet, ett ödmjukt och anspråkslöst
väsende, skarpsinne och lärdom. Af hans skrifter
hafva i svensk öfvers. utkommit: »Nya församlingens
eller det utlofvade Nya Jerusalems grundläror»
(1859) och »Andan af Herrans bön och de tio buden
framstäld i morgon- och aftonböner på hvar
dag i veckan» (1861). – 2. Rudolph Leonhard T.,
den föregåendes brorson, nykyrklig teolog, f. i
Würtemberg 1831, kom 1847 till Förenta staterna,
var 1860–61 lärare i franska och tyska vid
Washington-universitetet i S:t Louis (Missouri),
1862–68 professor i moderna språk och komparativ
filologi dersammastädes och blef s. å. pastor vid
en Nya kyrkans församling i London. På sommaren
1868 gjorde han, på uppdrag af generalkonventet
för Nya kyrkan i Amerika, en resa till Sverige
för att förbereda och ombesörja en fotolitografisk
reproduktion af alla Swedenborgs ej offentliggjorda
manuskript. Under ett nytt besök i Sverige,
1860–70, lät han verkställa denna reproduktion,
(E. Svedenborgii Miscellanea physica et
mineralogica ex annis 1715 ad 1722, Stookh. 1869.) Under båda
besöken samlade han derjämte sorgfälligt en mängd
dokument rörande Swedenborg, som funnos spridda
i olika delar af landet. Efter en kritisk sofring
af hvad han sålunda samlat utgaf han i London
Documents concerning the life and character of
Emanuel Swedenborg (3 vol, 1875–77; i ett kapitel
af detta arbete kritiserar han prof. A. Fryxells
framställning af Swedenborg). År 1889 utgaf han
åter ett stort arbete Emanuel Swedenborg and the
doctrines of the New church. I tidskriften »Framtiden»
(årg. 1870) förekommer en af T. författad artikel om
Emanuel Swedenborg, hans personlighet och verksamhet
(sedermera utg. i särtryck).
Tafel, tafl, tavel (af Lat. tabula, bräde, bord),
det forna svenska namnet på schack- och brädspel
(skak-, skaftavel, skaktafl, »gulltavel».
Tafel-. Se Taffel-.
Taffel (T. tafel, bord), stort gästabudsbord;
spisning vid stort bord i furstliga eller förnäma hus;
namn på en piano-form (se Pianoforte). – Taffelgods
(T. tafelgüter; Lat. bona mensalia) kallades
förr inom Tyska riket gods, som voro anslagna till
underhåll af landsherrens hof, i synnerhet i de forna
andliga staterna. – Taffelmusik, musik, som utföres
under en måltid. – Taffelpenningar, anslag åt vissa
förtroendemän och högre ämbetsmän, för att de må kunna
representera genom måltidsbjudningar. – Taffeltäckare
var förr i förnäma hus titel på särskilda tjenare,
hvilka hade vård om duktyget och bordets dukning.
Taffelberget (Eng. Table mountain, af table, T. tafel,
bord), ett 1,082 m. högt, s. om Taffelviken
och Kapstaden beläget berg, hvars topp bildar
en 2 km. lång, 0,3–0,5 km. bred platå. En för
T. egendomlig meteorologisk företeelse är den
s. k. »bordsduken». Den arktiska sydöstpassaden
förer nämligen från de varma stränderna vid False
bay med vattenånga mättade luftmassor upp på berget,
der den tunna luften förmår qvarhålla endast ringa
fuktighet, hvarigenom på den plana toppen täta, hvita
molnmassor bildas, hvilka draga sig ned öfver norra
kanten af berget till Kapstaden för att der genast
förflyktigas i den varma luften.
Taffelglas (af T. tafel, bord). Se Glasfabrikation,
sp. 1264 o. f.
Taffelgods. Se Taffel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
