Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1501-1502 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tehuantepec ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kabinett, för tredje gången minister för jordbruk och
handel. Den 1 Maj 1878 öppnade han med ett ypperligt
tal till republikens president verldsexpositionen
i Paris, hvars lysande framgång till betydlig del
var T:s verk. Efter marskalk Mac-Mahons afgång från
presidentskapet, d. 30 Jan. 1879, afgick äfven T. och
utnämndes i Febr. s. å. till ambassadör i Wien,
en plats, som han likväl till följd af sjuklighet
lemnade redan i April 1880. Under den tidigare
delen af sitt lif utgaf T. åtskilliga värdefulla
skrifter rörande jernvägsväsendet och andra
nationalekonomiska frågor, bl. a.: Les travaux
publics en Belgique et les chemins de fer en France
(1839), De la politique des chemins de fer (1842),
Etudes sur les voies de communication perfectionnées
(1847) och De la perception des tarifs sur les chemins
de fer (1856). E. W.

Teisten, tejsten (T. teiste). Se Grisle-slägtet.

Teit, Jakob, kunglig fogde och kommissarie, tillhörde
en gammal frälseslägt från Pernå socken i Nyland och
stod på mödernet i aflägsen frändskap med slägten
Bjelke. 1549 sattes han i tillfälle att på allmän
bekostnad besöka Wittenbergs universitet. Efter
sin återkomst användes han af konung Gustaf i flere
vigtiga administrativa och politiska värf. Mest
bekant blef han för den undersökning angående frälset
i Finland och dess gods, hvilken han på Gustaf
Vasas befallning utförde 1555–57, och hvaröfver han
afgaf en vidlyftig berättelse, benämnd »Klagemåhls
register», som utmärkes af icke ringa afundsamhet
och hat mot adeln. 1560 var T. tullskrifvare i
Stockholm. Under Erik XIV:s regering synes han hafva
varit konungens och Göran Perssons villiga redskap
i förföljelserna mot adeln. Han var bl. a. ledamot
i konungens nämnd och satt 1563 i den domstol, som
dömde hertig Johans tjenare, hvarjämte han utsågs
att vara en af fångvaktarna och domarena öfver
hertigen sjelf. I förföljelsen mot Nils Sture var
T. en af hufvudpersonerna: det var han, som satte
halmkronan på Stures hufvud vid dennes sorgliga intåg
i Stockholm. Slutligen råkade han i ogunst hos Göran
Persson, och han fick t. o. m. plats i den domstol,
som 1567 erhöll i uppdrag att döma denne. Men
efter den senares återupprättande synes T. å nyo
hafva slutit sig till honom, ty vid konung Eriks
störtande, 1568, fängslades T. såsom Göran Perssons
anhängare. Han frigafs dock någon tid derefter och
öfverflyttade till Finland, der konung Johan,
vid det ryska krigets utbrott, anvisade honom
någon af städerna Åbo, Raumo eller Björneborg till
uppehållsort. Han tyckes hafva valt Åbo, der han
sedermera omtalas såsom stadsskrifvare. T. dog 1596
eller 1597. A. G. F.

Teja, östgotisk konung. Se Östgoter.

Tejada, Lerdo de. Se Lerdo de Tejada.

Tejo [te’sjou]. Se Tajo.

Tejstefisken, Centronotus gunellus L., zool.,
den ende nordiske representanten af sitt slägte,
tillhör fam. Blenniidae af de taggfeniga fiskarnas
ordning. Den är en liten, bandlikt tillplattad fiskart
af något öfver 20 cm. längd, hvilken förekommer på
tångbotten vid Sveriges vestra
och östra kuster ända upp till södra delen af
Bottniska viken. Stjertfenan är tydlig, bukfenorna
rudimentära; den långa ryggfenan har uteslutande
taggstrålar. Långs basen af denna sistnämnda fena
sitter en rad af mörka fläckar, omgifna af en ljus
ring. Färgen är för öfrigt mörkare eller ljusare
grågulaktig. Tejstefisken ätes icke och är ej häller
föremål för fiske. R. L.

Tejsten, teisten (T. teiste). Se Grisle-slägtet.

Teju, Tejus teguixin, zool., en ödleart, tillhörande
tejuslägtet, familjen Ameiva, ordningen ödlor (Sauria)
och klassen Reptilia. Halsens hud är veckad, stjerten
mot roten rund, mot spetsen sammantryckt. Ryggens
fjäll äro släta, ordnade i tvärrader. De främre
kindtänderna äro enspetsade, de bakre hos unga djur
trespetsade, hos äldre knöliga. Tungan kan indragas
i en slida. Färgen ar svartbrun, med ljusa fläckar
och tvärband. Tejun uppnår en storlek af ända till
2 m. (hvaraf dock stjerten



utgör omkr. två tredjedelar), är stark, snabb och
skygg samt vet, drifven i trångmål, att försvara sig
på det eftertryckligaste. Han förekommer i större
delen af Syd-Amerika, allmännare vid kusten än i det
inre af landet, och bor i en jordhåla, hvilken han
utgräfver under trädrötter. Hans födoämnen utgöras
såväl af frukter som af större och mindre djur; hönsen
i gårdarna äro ofta utsatta för hans angrepp. För sitt
omtyckta kött, som tillagadt skall likna hönskött,
jagas han ifrigt med dertill särskildt dresserade
hundar. Han trifves väl i fångenskap och har der
t. o. m. lagt ägg. L-e.

Tejuco [tesjouku]. Se Diamantina.

Tekkart. Se Tugurt.

Tekla, den heliga, kristet helgon, var enligt sägnen
född af förnäma föräldrar i Ikonion, omvändes af
aposteln Paulus till kristendomen, bröt adertonårig
sin trolofning med Thamyris och angafs derför af
slägtingarna såsom kristen. Dömd till bålet, besteg
hon modigt detta, men lågorna släcktes af ett häftigt
regn. Hon vardt sedermera i Antiochia prisgifven åt
vilddjur, bunden mellan tjurar för att sönderslitas
och äfven kastad i en ormgrop, men undkom genom
Kristi nåd oskadd ur alla faror. Derefter lefde hon
i en bergshåla nära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>