Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teodolit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profeterna och romarebrefvet äfvensom fragment af några
andra nytestamentliga kommentarier finnas i behåll och
äro nyligen utgifna. T. intog en mycket fri ställning
till den Hel. skrift. Så t. ex. ville han icke
tillerkänna kanonisk auktoritet åt Krönikeböckerna,
Esra och Nehemia bok samt Höga visan eller åt Jakobs
bref och de öfriga s. k. katolska brefven. I sin
tids kristologiska tvister tog han verksamt del
och försvarade i ett stort verk, De incarnatione
(om Guds sons menniskoblifvande), kyrkans lära gent
emot Apollinaris och Eunomius. I den pelagianska
striden tog han parti emot Augustinus’ lära om
arfsynden. T. dog 428 eller 429. J. H. B.
Teofani (Lat. theophania, Grek. theofaneia
l. theofania, »gudsuppenbarelse»), teologisk
beteckning för alla i Gamla test. omtalade
uppenbarelser af Gud, genom hvilka han mer
eller mindre direkt personligen uppträder i
sinneverlden, vare sig dessa uppenbarelser
framställas såsom i vanlig mening historiska
fakta eller såsom profetiska visioner eller såsom
poetisk dikt. Såsom exempel på det första slaget
af teofani må nämnas gudsuppenbarelsen vid lagens
utgifvande på Sinai (2 Moseb. 19 o. f.), på det
andra gudsuppenbareleen i Jerusalems tempel,
när Esaias invigdes till profet (Es. 6), och på
det tredje Ps. 18: 8 o. f. Kyrkofäderna använde
ordet uteslutande om Guds uppenbarelse i och genom
Kristus. Derför blef theophania jämte epiphania
(se d. o.) det kyrkliga namnet på den högtid, som
d. 6 Jan. firades till minne både af Kristi dop och
af hans födelse. Dock synes den förra benämningen
hafva användts företrädesvis om Kristi födelse,
hvarför, sedan d. 25 Dec. blifvit åminnelsedagen af
denna tilldragelse, denna benämning fästes vid den
dagen, under det att d. 6 Jan. kallades epiphania. –
I profangrekiskan är theofania namn på en fest i
Delfi, vid hvilken gudabilderna visades för folket.
J. P.
Teofilantroper (af Grek. theos, gud, filos,
vän, och anthropos, menniska), d. v. s. Guds och
menniskornas vänner, benämndes medlemmarna af ett
deistiskt samfund, som stiftades 1796 i Paris med
syfte att gifva en lämplig anknytningspunkt för den
tidens gudstjenstlig-religiösa behof. I spetsen för
samfundet stod en medlem af Frankrikes dåv. styrelse,
direktorn La Réveillère Lepeaux. Den första offentliga
sammankomsten egde rum d. 15 Jan. 1797. Gud, dygd och
odödlighet var det heliga tretal, hvartill den nya
församlingen bekände sig. Gud betecknades bl. a. såsom
»den upphöjde geometer, som förestår det stora
universums stora verkstad». Gudstjenstordningen
innefattade tal, sång samt åtkilliga symboliska
handlingar. Direktorium upplät 10 kyrkor i Paris åt
den nya kulten, som snart fann efterföljd äfven i de
mindre provinsstäderna. Redan 1802 blefvo emellertid
de offentliga samlingslokalerna föreningen fråntagna
genom ett edikt af dåv. förste konsuln Bonaparte,
hvarefter sällskapet efter hand fullständigt
upplöstes. J. H. B.
Teogoni (Grek. theogonia, af theos, gud, och stammen
i gignesthai, födas, uppkomma) kallade forntidens
greker en från genealogisk
synpunkt uppställd förklaring af gudarnas och dermed hela
verldens upphof. Redan Orfevs och Musaios skola enligt
sagorna hafva författat teogonier. I behåll finnes
blott en lärodikt af detta slag, hvilken tillskrifves
Hesiodos (se denne och Mytologi, sp. 640). A. M. A.
Teokalli, namn på vissa i Mejico förekommande och från
aztek-väldet härstammande helgedomar. En teokallis
hufvuddel utgjordes af en väldig, i flere terrasser
uppstigande pyramidbyggnad, som upptill afslutades
i en vid platform eller offerplats med eller utan
särskild tempelbyggnad. Terrasserna förbundos med
hvarandra genom breda trappor. Kring pyramidens fot
flockade sig smärre byggningar eller grafvar. Den
stora pyramiden i Mejico skall hafva haft ungefär 200
X 300 m. yta och 34 m. höjd, med flere afsatser. En
af de präktigaste och bäst bibehållna teokallierna
finnes vid den lilla staden Cholula (se d. o. och
Amerikanska fornlemningar, sp. 621).
Teokrati (af Grek. theos, gud, och kratein, herska),
»gudsvälde», den benämning, med hvilken den judiske
historieskrifvaren Josephus skiljer den i mosaiska
lagstiftningen föreskrifna egendomliga statsformen
från de vanliga statsformerna (monarki, aristokrati,
demokrati). Efter Josephus har det blifvit brukligt
att tala om »den judiska teokratien», hvilken
onekligen är ensam i sitt slag. Ty den skiljer sig
väsentligt från de former af hierarki (se d. o.),
som historien företer. Den judiske öfverstepresten
såväl som de öfrige presterna stodo nämligen, i
likhet med hvarje israelit, under den gudomliga lagen,
hvilken var Guds egentlige ställföreträdare på jorden.
J. P.
Teolatri (af Grek. theos, gud, och latreia,
tjenst), gudstjenst.
Teolog, idkare af den teologiska vetenskapen (se
nästa art.).
Teologi (Lat. theologia, Grek. theologia, af
theos, gud, och logos, ord, lära), det alltsedan
medeltidsskolastikens dagar vanliga namnet på den
systematiska framställningen af den kristna läran,
eller m. a. o. på den kristna religionsvetenskapen,
hvarvid ordet tages i betydelsen af »läran om Gud
och gudomliga ting». I samma betydelse brukas det
numera om den systematiska framställningen af hvilken
religionslära som hälst (t. ex. judisk, muhammedansk,
buddhistisk teologi). De gamle grekerna kallade
dem af sina skalder och filosofer, som skrifvit
om gudarnas upphof, historia och egenskaper, för
theologoi. Derigenom blef sedermera hos dem theologia
likbetydande med mythopoiia, d. v. s. fabeldiktning
om gudarna, och begagnades såsom motsats till
filosofia, d. v. s. den riktiga uppfattningen af det
absoluta l. Gud (så redan hos Platon). Längre fram
användes ordet theologia i olika betydelser. Den
romerske historieskrifvaren Varro talar om tre slags
teologi: 1) theologia mythica, skaldernas teologi,
som hade sin grund endast i den diktande fantasien,
2) theologia physica (th. naturalis), filosofernas
teologi, som gaf en på förnuftig spekulation grundad,
riktig uppfattning af det gudomliga, och 3) theologia
politica (th. civilis),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
