Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 45-46 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terlizzi ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W hoplödas med hvarandra och läggas sedan så,
att de bilda en kub (se fig. 3) med udda och
jämna kontaktställen på motsatta sidor samt den
första och sista stångens fria ändar i förening med

Fig. 3.

polskrufvarna x och y, och en oledande massa ingjutes
i mellanrummen, så att strömmen måste gå genom alla
stängerna. På detta sätt uppstår Nobilis termostapel;
och förbindes denna med en känslig galvanometer,
erhålles en termo-multiplikator eller en ytterst
känslig differentialtermometer (se d. o.). Den ena
sidan af stapeln är öppen, så att den kan uppvärmas
eller afkylas efter behag; den andra sidan är
betäckt med ett lock. Termomultiplikatorn hafva
Melloni m. fl. användt vid sina undersökningar af
det strålande värmets natur. Enkla termo-element,
sammansatta af jern- och nysilfvertrådar,
s. k. termo-elektriska nålar, användas vid
undersökningar af temperaturen inne i djur- och
växtkroppar. För praktiska, särskildt galvanoplastiska
ändamål äro kraftiga termo-elektriska staplar
konstruerade af Noé, Marcus och Clamond. –
Det termo-elektriska fenomenet hör till de
s. k. omvändbara elektriska fenomenen: uppvärmes
ett kontaktställe, alstras en elektrisk ström, och,
tvärtom, en elektrisk ström förorsakar uppvärmning
eller, beroende på strömmens riktning, afkylning
af kontaktstället. Peltier var den, som först iakttog
detta fenomen, hvilket han framställde med tillhjelp
af det s. k. peltierska korset. Korset bildas
af en vismutstång och en antimonstång, omkr. 11
cm. långa och 16 qvmm. i genomskärning, på midten
infällda i och hoplödda med hvarandra. Insättes
en galvanometer mellan ett par af korsets armar
och ett galvaniskt element mellan de två andra så,
att en ström går från antimon till vismut, gör
galvanometern ett utslag, som tillkännager, att
,ontaktstället blifvit uppvärmdt. Omkastas elementets
poler så, att strömmen går från vismut till antimon,
ger galvanometern ett utslag, som tillkännager en
afkylning. Peltierska fenomenet har Edlund lyckats
förklara på ett fullt tillfredsställande sätt. Enligt
Edlunds teori förvandla de elektromotoriska krafter,
som uppstå i kontaktytor mellan heterogena ämnen,
den der redan befintliga värmerörelsen i en
translatorisk massrörelse af eter, i en galvanisk
ström; och går en dylik eterström genom en kontaktyta,
uppstår en afkylning, om strömmen går i samma riktning
som den, i hvilken den elektromotoriska kraften i
kontaktytan söker framdrifva honom, ty denna senare
kraft deltager dervid i strömmens framdrifvande, han
utvecklar ett arbete, hvilket enligt den mekaniska
värmeteorien måste medföra en dermed eqvivalent
värmeförlust vid kontaktstället. Går strömmen i
motsatt riktning, hejdas han af den elektromotoriska
kraften i kontaktytan, och dervid
uppstår en med strömmens förlust i hastighet, i
lefvande kraft, eqvivalent värmemängd. Detta
fenomen är helt och hållet oberoende af det
jouleska värmefenomenet (se Galvanisk ström).
A. Bi-n.

Termo-elektriska serien l. termo-elektriska
kedjan, fys. Hankel har uppställt följande serie:
vismut, qvicksilfver, platina, guld, koppar,
tenn, zink, silfver, jern och antimon, i hvilken
metallerna äro så ordnade, att, då af dem bildas
termo-elektriska element, strömmen i allmänhet
går från den i serien förestående metallen genom
det uppvärmda kontaktstället till den
efterstående. Men alldenstund den elektromotoriska
kraften har sitt ursprung i värmerörelsen, måste
han bero på skilnaden mellan kontaktställenas
temperaturer. Erfarenheten visar äfven, att vid små
temperaturskilnader de elektromotoriska krafterna
äro proportionella mot temperaturskilnaderna. Men
vid större temperaturskilnader och i synnerhet då
dessa ligga högt upp å temperaturskalan, eger detta
förhållande ej rum, ty den elektromotoriska kraften
ökas endast till en viss grad med temperaturen, men
minskas derefter och kan för vissa kombinationer af
metaller till och med få ett negativt värde, så att
en ström i motsatt riktning alstras. Detta förhållande
beror sannolikt på en förändring i någondera metallens
struktur. Utom Hankel hafva Seebeck och Becquerel
uppställt termo-elektriska serier. Enligt Edlund
(se denne, sp. 163) bör den kontakt-elektromotoriska
serien öfverensstämma med den termo-elektromotoriska.
A. Bi-n.

Termofon (af Grek. therme, värme, och fone,
ljud), fys. Hyttmästaren Schwartz i Heltstädt
iakttog 1805, att en varm silfverplatte gaf
en orgellik ton, då den i tre punkter uppbars
af ett kallt stöd. Skotten Trevelyan, som 1829
gjorde en liknande upptäckt angående jern och
bly, undersökte saken närmare och konstruerade
ett instrument, medelst hvilket dessa toner lätt
kunde frambringas. Detta instrument, som nu kallas
Trevelyans instrument l. Trevelyans vacklare, består
vanligen af en bly- och en mässingsstång. Blystången,
med den uppåt vända kanten något afrundad, bildar
underlaget och mässingsstången, med en ränna i den
nedåt vända kanten, «vacklaren». Vacklaren är
i rännans förlängning försedd med ett handtag,
som slutar i en spets. Stödd på denna spets,
lägges vacklaren, sedan han blifvit uppvärmd, på
underlaget, så att deras kanter bilda räta vinklar
med hvarandra. Gifver man derefter vacklaren en stöt,
så att han kommer på endast en af rännans kanter,
faller han genast åter ned på den andra och råkar
derefter i en så hastigt vibrerande rörelse, att en
ton uppstår. Man kan taga vacklaren och underlaget
af samma eller olika metaller, men de måste hafva
olika temperatur. Orsaken till detta fenomen,
som studerats af Leslie, Faraday och Tyndall,
äro de små upphöjningar, som hastigt uppstå å
blyet, då det vidröres af den varma vacklaren.
A. Bi-n.

Termograf (af Grek. therme, värme, och grafein,
skrifva), en sjelfregistrerande termometer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>