Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ternström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent gröna barren hos denna art hafva en längd af
12–20 cm. och äro rännformigt halftrinda samt sitta
parvis inom en kort slida. Kottarna äro aflångt
kägellika, omkr. 15–30 cm. långa, i början utstående,
sedan hängande. I stammarnas yttersta lager af
hvitveden finnes en mängd balsamgömmen, hvilkas
innehåll tillgodogöres genom hvad fransmännen kalla
»gemmage», som tillgår, enligt den s. k. »méthode
Adèr», på följande sätt. När en »pin maritime»,
såsom den odlade arten i Frankrike benämnes, nått
tillräcklig storlek (med omkr. 20 cm. tvärlinie),
afskalas barken till en bredd af 4–6 cm. längs efter
å 4 sidor, med qvarlemnande af oskadad bark emellan
de skalade ytorna, »les quarres». Å dessa fästas
sedan på lämpliga afstånd straxt nedom på tvären
lagda inskärningar små bleckkärl, i hvilka den
utflytande balsamen uppsamlas. Kärlen skyddas med
en tunn, öfver deras utsida fäst bräda, som hindrar
regn och damm att blandas i balsamen. Denna »gemmage»
företages på våren och fortgår under sommarens lopp,
i det att uppsamlingskärlen alltefter behof tömmas
i större behållare. Mot hösten, när kyla inträder,
afstannar balsamflödet. Såren å »les quarres»
läkas under de följande åren, och trädet synes
rätt väl uthärda förnyad balsamskattning under en
följd af år. Förr fick balsamen flyta ned utefter
trädets hela längd och uppsamlades i en grop vid
trädets fot eller, i bästa fall, i något kärl. Det
var då nödvändigt att medelst silning genom halm
befria balsamen från föroreningar af barksmulor,
jord m. m. – Den på ofvan beskrifna sätt insamlade,
franska eller s. k. Bordeaux-terpentinen är ren
och rikare på flyktig olja än den förr erhållna
handelsvaran. Tjock terpentin är halfflytände,
honingsartadt seg, grå-gul-hvit, grumlig och
kornig. Lemnas balsamen i hvila, skiljer den sig i
ett öfre brun-gult, genomskinande klart lager och
ett undre, som är kornigt, ogenomskinligt, med orent
hvit färg, samt under mikroskopet visande en massa
små abietinsyrekristaller, hvilka vid uppvärmning
försvinna. Lukten är egendomlig, stark och tydligt
olik den hos terpentinbalsamer af annat ursprung;
smaken är bitter och skarp, brännande. Balsamen visar
sur kemisk reaktion samt är mer eller mindre lätt
löslig i koncentrerad sprit, eter, flyktiga oljor och
kalilut i afpassad mängd. Vid öfverskott af kalilut
utfaller balsamen. Med magnesia (1/32 af sin egen
vigt) lemnar denna balsam inom kort tid en bildbar
pillermassa. Utbredd i tunnt lager, förlorar den den
flyktiga oljan, och en spröd hartsmassa af gulhvit
färg återstår af samma beskaffenhet som den på »les
quarres» under hösten och vintern intorkade balsamen,
som går under namnet galipot och borras, nativt
»harts» l. resina communis. Fransk tjock terpentin
vrider, liksom äfven den ur densamma framställda
flyktiga terpentinoljan, polarisationsplanet åt
venster (den är »levogyr»). – Tjock terpentin
från Nord-Amerika, amerikansk l. engelsk terpentin,
som införes öfver England, erhålles i synnerhet från
Nord-Carolina och närmast söderut belägna stater,
der skogar ännu finnas af Pinus
australis Mich. (P. palustris Mill.) och P. Taeda
L. Dessa arter hafva ljusgröna, tresidiga, långa
(hos den förstnämnda 25–35 cm., hos den senare
16–20 cm.) barr, sittande tre och tre inom hvarje
barrslida. P. australis har 15–20 cm. långa, hängande
kottar, hvilka hos P. Taeda äro blott hälften så
långa och utstående, nästan horisontala. I stammar
af tillräcklig storlek urholkas under vintern på
något afstånd från roten 3–4 hål (»boxes») i hvarje
stam. Urholkningarna äro 12–15 cm. djupa, och i dem
börjar balsamen i Mars nedflyta från den ofvan »the
boxes» ända in i hvitveden »hackade» barken, hvilken
hackning förnyas hvar 8:de–10:de dag med ett litet
inhugg straxt ofvan ett förut varande. På sådant sätt
fortgår under flere år insamlingen af balsam, som der
kallas »dip». Den balsam, som fås af ett träd första
året det skördas, kallas virgin-dip, jungfrubalsam,
och har större finhet än den, som under följande
åren skördas. Amerikansk terpentin har ungefär
samma utseende och beskaffenhet som fransk, men en
behagligare lukt samt en mindre bitter smak. Lemnad i
beröring med luften, blir den genomskinande från att
hafva varit ogenomskinlig. Balsamen vrider, liksom
den franska, polarisationsplanet åt venster, men dess
flyktiga olja vrider åt höger (är »dextrogyr»). Den
amerikanska terpentinen är tillåten i sv. farmakopén,
men den franska föredrages.
Officinel i Sverige är äfven venedigsk terpentin,
balsamum terebinthina veneta, som erhålles ur
kärnveden af Larix decidua Mill. (Pinus Larix L.),
lärkgranen (se d. o.), på det sätt att antingen,
såsom i Tyrolen, blott ett hål borras på våren in till
stammens midt, hvilket tilltäppes i mynningen med
en propp, och ur hvilket den under sommaren i hålet
samlade balsamen utslefvas, när hösten kommer, eller
ock, såsom i Piemont och Dauphiné, flere mindre djupa
hål borras in i kärnveden, ur hvilka den utflytande
balsamen uppsamlas medelst små i hålen inpassade
rännor i underställda kärl. Den förra metoden ger
mindre, men renare balsam och skonar trädet mer än
den senare. Den mesta balsamen samlas i Tyrolen och
har namnet »venedigsk» (d. v. s. veneziansk) deraf
att densamma fordom fördes i handeln uteslutande
genom Venezia. Denna terpentin är något mindre
trögflytande än vanlig terpentin och har ungefär
tunn honings konsistens samt kan dragas i trådar
och hårdnar icke så lätt med magnesia som vanlig
terpentin. Färgen är något vexlande mellan gulbrun
eller blekbrun till gråaktigt gröngul. Massan är icke
kornig, utan homogen och genomskinande, men ej fullt
klar. Äfven lukten afviker från vanlig terpentins
och erinrar nästan något om muskot. Smaken är bitter
och aromatisk. Venedigsk terpentin saknar vattenhalt
och fräser derför icke, såsom vanlig terpentin, vid
upphettning. Alla terpentinslag äro för öfrigt lätt
antändbara och brinna med starkt sotande låga.
Ett annat, icke officinelt slag af terpentin är den
i Elsass från trakten kring Strassburg insamlade
Strassburg-terpentinen, balsamum terebinthina
argentoratensis, som erhålles ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
