Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tetralogi - Tetrameter - Tetramorf - Tetrandria - Tetrao. Se Orrslägtet - Tetrapolis - Tetrapolitanska bekännelsen - Tetrark - Tetraskele. Se Hak-korset - Tetrasporer, fyrtals-sporer - Tetricus - Tetrodon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tetralogi (Grek. tetralogia,
»fyrastyckeskomposition») kallas inom
den forngrekiska dramatiken en grupp af fyra
sammanhängande och omedelbart efter hvarandra uppförda
dramer. De tre första styckena i en sådan grupp
voro tragedier och bildade tillsamman en tragisk
trilogi (»trestyckeskomposition»); det fjerde
deremot var ett satyrdrama (se d. o.), med syfte
att i en humoristisk stämning upplösa det vemod,
som framkallats af de föregående sorgspelen, och
dermed låta den dionysiska festglädjen komma till
sin rätt. Aischylos säges vara den, som infört detta
kompositionssätt, till hvilket hörde, att de tre
tragedierna voro äfven till innehållet med hvarandra
förbundna eller behandlade skilda afdelningar af
ett och samma ämne, hvars dramatiska utveckling
först i det tredje stycket kom till fullständig
afslutning. Äfven satyrdramats ämne brukade stå i mer
eller mindre nära beröring med tragediernas. Någon
fullständig tetralogi ega vi icke i behåll, men
väl den af Aischylos författade Orestes-trilogien
(Oresteia), innefattande tragedierna» Agamemnon»,
»Choeforoi» och »Evmenides», till hvilka anslöt
sig det förlorade satyrdramat »Protevs». I några
andra fall känna vi med större eller mindre visshet
titlarna på de stycken, hvilka tillsammans bildat
en tetralogi eller trilogi. Så t. ex. intog det ännu
bibehållna dramat »De sju mot Thebe» tredje rummet i
Aischylos’ »Thebanska tetralogi», der det föregicks af
tragedierna »Laios» och »Oidipus» samt efterföljdes af
satyrdramat »Sfinx». Efter Aischylos’ tid blef det
brukligt att upplösa det mytiska sammanhanget inom
tetralogien, så att de i en tetralogi sammanförda
dramerna med afseende på innehållet voro fullkomligt
fristående. Ett försök till trilogisk komposition i
nyare tid är Schillers dramatiska dikt »Wallenstein»,
innefattande »Wallensteins lager», »Die Piccolomini»
och »Wallensteins tod». A. M. A.
Tetrameter (Grek. tetrametron, af tetra-, fyr-,
och metron, mått) kallas en af fyra versfötter
eller, i de fall der dipodisk mätning (se Dipodi)
användes, af fyra dipodier (dubbelfötter) bestående
vers. Allmännast äro de trokaiska, jambiska
och anapestiska tetrametrarna (alla med dipodisk
indelning), hvilka ymnigt förekomma i synnerhet i
grekernas och romarnas dramatiska poesi. Om dem alla
gäller, att slutfallet kan vara antingen katalektiskt
eller akatalektiskt (se dessa ord), hvarjämte deras
byggnad naturligtvis följer de allmänna lagarna
för trokaiska, jambiska och anapestiska verser.
A. M. A.
Tetramorf (af Grek. tetra-, fyr-, och morfe,
skapnad), namn på en i den bysantinska konsten
ofta förekommande sammanslagning af de fyra
evangelistsymbolerna (se d. o.) i en figur, antingen
i en med sex vingar försedd änglagestalt, kring hvars
hufvud de tre andra hufvuden (örn-, lejon- och tjur-)
äro grupperade, eller i en monströs djurfigur (animal
ecclesiae) med de nämnda fyra hufvuden samt fyra ben
(ett från hvart och ett af de fyra »djuren»).
Tetrandria l. Tetrandria (af Grek. tetra-, fyr-,
och andreios, manlig), »fyrmänningar»,
bot., kallas fjerde klassen i Linnés
sexualsystem. Ståndarna äro 4, fria och lika
långa. O. T. S.
Tetrao. Se Orrslägtet.
Tetrapolis (af Grek. tetra-, fyr-, och polis,
stad) var hos forntidens greker benämningen för
en grupp af fyra till statsenhet förbundna eller
eljest med hvarandra nära förenade städer. Sådana
stadsförbund förekommo på flere ställen, t. ex. i
landskapet Doris (omfattande städerna Erineos,
Pindos, Boion, Kytinion), i Lycien (Kibyra,
Oinoanda, Bubon, Balbyra), i Syrien (Antiocheia,
Apameia, Laodikeia, Selevkeia). Äfven i Attika
skola i äldre tid städerna Oinoe, Probalinthos,
Trikorythos och Marathon hafvra bildat en tetrapolis.
A. M. A.
Tetrapolitanska bekännelsen (af Grek. tetra-, fyr-,
och polis, stad). Se Confessio.
Tetrark (Grek. tetrarches, anförare för fyra;
furste öfver en fjerdedel), i det grekiska
militärspråket anförare för fyra locher (se
Lochos); enligt det senare romerska språkbruket
en under romersk öfverhöghet öfver ett mindre
landområde (tetrarki, egentl. ett fjerdedels rike)
herskande vasallfurste (Lat. tetrarcha). I Nya
test. omtalas tre tetrarker, nämligen två af
Herodes den stores söner, Herodes Antipas och
Filippos, samt Lysanias (Luk. 3: 1 o. a. st.).
J. P.
Tetraskele. Se Hak-korset.
Tetrasporer, fyrtals-sporer, bot., benämnas egentligen
de genom delningen af protoplasman i en modercell
uppkomna orörliga sporerna hos rödalgerna (Florideae,
se d. o.), men äfven hos basidiomyceterna alstras ett
slags orörliga fyrtals-sporer genom afsnöring från
topparna af de 4-taliga »sterigmerna», som utväxa
från hvarje basidium. Dessa sistnämnda sporer kallas
dock vanligast »basidiosporer». En delning eller
bildning af sporer efter 4-talet eger för öfrigt rum
i flere makrosporangier o. s. v. Frömjölskornen
(pollen) i ståndareknapparna bildas äfvenledes efter
4-talet. O. T. S.
Tetricus var en af de troninkräktare (de s. k. trettio
tyranner), som i olika delar af romerska riket
uppreste sig under kejsar Gallienus’ svaga regering
(260–268). T., som var senator, höjde upprorsfanan i
Gallien och uppehöll under några år väldet öfver detta
land samt Spanien och Britannien, men måste slutligen
underkasta sig Aurelianus, hvilken behandlade honom
med skonsamhet. R. Tdh.
Tetrodon, zool., fiskslägte af fam. Gymnodontes
af de fastkäkade fiskarnas ordning
(Plectognathi). Slägtet utmärker sig från de
öfriga derigenom att den öfre och den undre käken
äro genom en tvärfåra delade i två afdelningar,
hvarigenom munöppningen vid hastigt påseende ser ut
att hafva fyra tänder, hvilket gifvit anledning till
slägtets namn (af Grek. tetra-, fyr-, och odus,
genit. odontos, tand). Omkr. sextio arter äro
kända från de varma landen. Många hithörande fiskar
utmärka sig genom brokig färgteckning af fläckar
och strimmor. Några få arter lefva i söt vatten. En
bland de mest bekanta är arabernas fahak (T. fahaca),
som förekommer talrikt i Nilen och har blåsformigt
uppsvälld buk, försedd med en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
