Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tetschen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
figurer (jfr Gobelintapeter och Haute-lisse). Nutiden
har genom sina mekaniska uppfinningar i hög grad
fullkomnat detta dekorationssätt, så att snart
sagdt hvilka mönster som hälst kunna i väfstolen
utföras. Ett annat sätt för tygers dekorering
är tryck (se Tygtryck) medelst stämplar, stockar
eller valsar, brukligt äfven hos jämförelsevis lågt
stående folk, hos oss företrädesvis representeradt
genom kattuntrycket. Såsom en tredje och vigtig art
tillkomma slutligen de olika slagen af broderi eller
sömnad (se d. o.), af hvilka de två hufvudarterna
äro korsstyng eller vanlig tapisserisöm, der trådarna
läggas i kors i ett rutnät, samt plattsöm, der de i
regeln läggas parallelt med hvarandra. Den senare
erbjuder i konstnärligt afseende det ojämförligt
större intresset. Men härjämte finnas äfven många
andra sömnadsarter af större eller mindre betydenhet,
såsom inläggssöm, ett slags intarsia, eller påläggssöm
(appliqué). En märklig grupp af textila arbeten
utgöra äfven spetsarna (se d. o.). – Namnen på de
textila produkterna hafva under alla tider varit
synnerligen talrika, ofta härledda från namnen på
de orter, der tillverkningen först bedrefs. Det är
derför en ej ringa svårighet att bestämma hvilken art
af äldre väfnad är att förstå under den eller den
benämningen. Äfven å moderna tygsorter af eljest
likartad beskaffenhet äro namnen, som bekant,
mycket vexlande. Upk.
Textur (Lat. textura, af texere, väfva), väfnad,
sammansättning, hopfogning, betecknar inom
fysiologien det sätt, hvarpå ett organs eller någon
organisk bildnings inre är sammansatt. Texturen
i olika organiska väfnader och organisationer,
vare sig normala eller patologiska, vexlar i hög
grad, men är alltid likartad för ett och samma
slags bildningar. Det är genom den mikroskopiska
undersökningen af svulsters textur, som deras natur
säkrast afgöres. – Ett annat ord är apotekarnas
»textur» (en förvrängning af »tektur», Lat. tectura,
betäckning, af tegere, täcka), hvarmed de beteckna
de ämnen, hvilka användas för att tilltäppa en
flaskas mynning. Sålunda hör till »texturen»
korken, de papperslappar, som med ett fint snöre
(»bindgarn») bindas öfver densamma, samt det sigill
eller den med gummi och apotekets namn försedda
stämpel, som användes till flaskans försegling.
O. T. S.
Textus receptus. Se Bibeltext.
Teza, stad i Marokko, 110 km. ö. om Fess, vid
Wadi-el-Asfar. Det är en betydande handelsstad vid
vägen mellan Fess och Algeriet och har omkr. 5,000
innev., deraf 800 judar (på Leo Africanus’ tid
20,000 innev.). Alla resande beskrifva T. som en
mycket vacker stad, inbäddad i grönska och genom sina
prydliga hus vittnande om befolkningens välmåga.
Tezcuco (Texcoco) är den största och lägsta af de 6
grunda sjöar – T., Xalcotan, San Cristobal, Chalco,
Xochimilco och Zupango –, hvilka utgöra återstoden
af den stora sjö, som i en föregående geologisk
period fyllde Mejicos midt i Anahuacs berg belägna,
af vulkaner omgifna dal. Denna har en areal af 4,830
qvkm., men sjöarnas sammanlagda yta var 1856 endast
436 qvkm., deraf T:s var 205 qvkm., och den har
sedan dess ytterligare minskats. Staden Mejico, som
förr låg på en ö i sjön, ligger nu 4 km. från dess
sydvestra strand, men mindre än 2 m. öfver dess
yta, hvarför den efter häftigare regn flere gånger
lidit af sjöns öfversvämningar. 1804 var sjön,
enligt Humboldt, 3–5 m. djup, men i Maj 1881 hade
den ett maximidjup af 45 cm. och i medeltal endast
20–25 cm. djup. Enligt T. de Garay höjer bottnen sig
4 cm. om året, emedan orenlighet från staden och
flodslam afsätta sig i sjön, och utan det vatten,
som sjöarna Chalco och Xochimilco tillsända T.,
skulle den för länge sedan hafva torkat ut. Dess
vatten är mera salt än Östersjöns, men mindre
än verldshafvets, och afdunstar svafvelväte. Det
innehåller ej fiskar, men en egendomlig amfibie,
axolotlen (Siredon lichenoides), hvars kött är en
läckerhet för indianerna. Sjön saknar aflopp, men
upptager 6 vattendrag, som än äro brusande strömmar,
än vattenfattiga bäckar eller torra åbäddar. –
Nära östra stranden af sjön ligger staden Tezcuco
(aztekernas Acolhuacan), med omkr. 15,000 innev.
Tezel, Johann, tysk munk, aflatskrämare, föddes i
Leipzig 1455 och hette egentl. Diez l. Diezel. Han
ingick 1489 i dominikanorden och började några år
derefter på egen hand bedrifva den aflatshandel, som
gjort honom så beryktad. Han trädde i denna egenskap
sedermera i tjenst hos kurfurst Albrekt af Mainz,
tillika ärkebiskop i Magdeburg, kallad »arrendatorn
af tyskarnas synder», och denne förskaffade honom
titel af apostolisk kommissarie och inquisitor
haereticae pravitatis (inqvisitor öfver kättersk
uselhet). Såsom aflatskrämare for han fram på det
oförsyntaste sätt, särskildt i Sachsen, och skydde
icke att vidt och bredt slå omkring sig med sådana
satser som att han med sin aflat frälst flere själar
än Petrus med sin predikan, att den af honom köpta
aflatens kraft verkade lika mycket som Kristi kors
samt att »när myntets klang i kistan hörs, till himlen
själen genast förs». T:s skamliga aflatskrämeri blef
omsider en af anledningarna till att Luther uppträdde
med sina bekanta reformationsteser d. 31 Okt. 1517,
af hvilka en stor del just voro riktade mot aflaten
och dess missbruk. T. fann till sist för godt att
rymma fältet och drog sig undan till paulinklostret i
Leipzig, der han dog 1519. Året förut hade han hugnats
med teol. doktorsvärdigheten. J. H. B.
Thaarup [tårup], Thomas, dansk skald, född d. 21
Aug. 1749 i Köpenhamn, student 1768, var lärare vid
sjökadettskolan 1781–94 och medlem af direktionen
öfver k. teatern 1794–1800, men lefde sedan såsom
landtbrukare i närheten af Rungsted till sin död,
d. 11 Juli 1821. T. skref en mängd lyriska dikter
och tillfällighetsvers, alla genomandade af varm
fosterlandskärlek, men vann i synnerhet bifall
genom sina nationella idylliska sångspel Höstgildet
(1790) och Peters bryllup (1793), i hvilka bönderna,
i hög grad idealiserade, lofsjunga konungahuset,
fäderneslandet och bondeemancipationen (se Danmark,
sp. 883 Många af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
