Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thaarup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med undantag af åren 1862–63, då han åter var ute
på konsertresor. Han dog i Neapel 1871. – Samtiden
tvistade om hvilkendera skalle hafva företrädet,
Liszt eller T. Skilnaden dem emellan var ej blott
skilnaden mellan geniet och talangen, utan ock
mellan de högre och de lägre konstvyerna. Båda äro
visserligen fäder till den moderna salongsmusiken och
hafva verkat skadligt genom att lägga en öfverdrifven
vigt på virtuositeten. Men Liszt fullföljde dock högre
konstintressen, då deremot T. uteslutande såg sitt
mål i den häpnadsväckande effekten, dertill i en sådan
af ytligare slag. T. hade en stor förmåga att skrifva
svårigheter så, att de i sjelfva verket voro lättare
att utföra, än de föreföllo för åhöraren. Följden
var, att åtskilliga af hans konstgrepp i början
bländade, men sedan blefvo ett välkommet byte för
äfven medelmåttigare pianister, som deri fingo ett
lättköpt medel att briljera. Emellertid prisas hans
underbara legato, och han riktade pianospelets
mekanik genom sitt sätt att lägga melodien i
midten och låta den på ömse sidor omsvärmas af
passager. T:s tidigare kompositioner berömdes af
Schumann; senare fingo de uteslutande prägel af hans
virtuossyften. De bestå mestadels i transskriptioner
af melodier ur operor m. m. Hans egna operor,
Florinda och Cristina di Suezia, gjorde ingen lycka.
A. L.
Thale, by i preuss. regeringsområdet Magdeburg
(Sachsen), på norra sidan af Harz, 193 m. öfver
hafvet, vid ingången till den vildt romantiska
Bodedalen. Stort jernverk.
Kallvattenkuranstalt samt badanstalt (Hubertusbad) med en
koksaltkälla, besökta af 10–15 tusen pers. under
säsongen. I närheten af T. ligga flere af de mest
storartade partierna i Harz, såsom Rosstrappe och
Hexentanzplatz.
Thaleia (Lat. Thalia). Se Chariter och Muser.
Thalén, Tobias Robert, universitetslärare, fysiker,
född i Köping d. 28 Dec. 1827, blef student i Upsala
1849 och filos. doktor 1854 samt utnämndes till
docent i astronomi vid Upsala universitet hösten
1856. Såsom bysantinsk stipendiat gjorde han
1856–59 en studieresa till England, Frankrike och
Tyskland och utnämndes vid hemkomsten till docent i
fysik samt 1861 till adjunkt i fysik och mekanik vid
Upsala universitet. Han var 1869–70 t. f. professor
i fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm och
utnämndes 1873 till professor i mekanik vid Upsala
universitet, men erhöll följ. året transport till den
fysiska lärostolen derstädes. Under tvåårsperioden
1889–91 var han universitetets prorektor. T. vardt
1863 ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala (1880
sekreterare), 1868 ledamot af Vetenskapsakad.,
hvilken flere gånger tilldelat honom pris, och
1878 af Fysiografiska sällskapet i Lund, 1883
korresp. led. af Örlogsm.-sällsk. i Karlskrona,
1888 hedersled. af Vet.- o. Vitterh.-samh. i
Göteborg och 1801 led. af Videnskabs-selsk. i
Kristiania. Han är derjämte medlem af Letterstedtska
föreningen. 1805–79 var han förordnad till censor
vid mogenhetsexamina inom högre allm.
läroverken. Vid elektricitetskongressen i Paris 1881
var han ombud for Sverige. – De områden af fysiken,
på hvilka T. utmärkt sig, äro magnetismen och
spektralanalysen. På det senare området har han
deltagit i och fortsatt Ångströms betydelsefulla
forskningar. Bland T:s skrifter, hvilka till stor
del influtit i Vet. akad:s och Vetenskapssocietetens
handlingar, märkas Om astronomiska observationer
med tillhjelp af galvanisk elektricitet (1856),
Försök att bestämma induktionsströmmars olika
fortvaro (1859), Bestämning af våglängderna för en
del af de kemiska strålarne i solspektret (1860),
Recherches sur les propriétés magnétiques du fer
(1861), Om de Fraunhoferska linierna jemte teckning
af den violetta delen af solspektrum (1866, tills.
med A. J. Ångström), Spektralanalys, exposé och
historik (s. å.), Mémoire sur la détermination des
longueurs d’onde des raies métalliques (1868), T:s
hufvudarbete, i hvilket han med stor skärpa bestämt
spektralliniernas läge för en stor mängd metaller,
Jodgasens absorptionsspektrum (1869), Jordmagnetiska
bestämningar i Sverige under åren 1869–71 och 1872–82,
Recherches sur les spectres des métalloïdes (1875,
tills. med Ångström), Sur la recherche des mines
de fer (1877), Sur le spectre de fer obtenu à
l’aide de l’arc électrique (1885) samt meddelanden
(dels till Vet. akad. 1874, dels i Jernkontorets
»Annaler» 1879) om en af honom framställd ny
metod att medelst magnetiska mätningar undersöka
jernmalmsfält, för hvilken han 1874 erhöll anslag
af Jernkontoret och 1875 Geografiska sällskapets
i Paris medalj af första klassen. Sistn. år
kallades han till korrespond. ledamot af Geolog.
reichsanstalt i Wien. 1884 tilldelade honom Royal
society i London den stora rumfordska medaljen,
en för utländingar sällsynt utmärkelse, som förut
kommit endast en svensk vetenskapsman (A. J. Ångström)
till del. 1886 kallades han till ledamot af Royal
soc. i Edinburgh och 1891 till hedersledamot af
Royal institution i London. – Från 1885 har T. varit
ledamot af Comité international des poids et mesures
i Breteuil. Han var 1889 Sveriges ombud vid Conférence
générale des poids et mesures i Paris och hemförde
derifrån prototyperna för metern och kilogrammet
(»rikslikarna»).
Thaler, äldre tysk myntenhet. Se Daler,
sp. 791, och Mynt, sp. 587. – I allmänhet
nyttjades benämningen thaler om alla större
silfvermynt, som vägde mer än 1 lod (15 gr.).
De förekommo äfven under tilläggsbeteckningar,
t. ex. speciesthaler (= 2 gulden = 1 1/3
reichsthaler, hvilken sistnämnda var endast ett
räknemynt) och kronenthaler (urspr. = 2 1/5
gulden; i Österrike och södra Tyskland). Den
thaler, som äfven efter mark-räkningens
införande länge var i omlopp, delades i 30
silbergroschen (= 360 pfennige), innehöll 16,666
gr. fint silfver och motsvarade 3 mark guld
(2,67 kr.). Från thalern härstamma den
nordiska »dalern» och den amerikanska »dollarn».
Thales, en af Greklands »sju vise», född i
Miletos, lefde enligt traditionel tidsberäkning
mellan 640 och 548 (545) f. Kr. Han var
berömd såsom astronom, matematiker och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
