Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildstod, hvilken var föremål för hela fornverldens
beundran och af Nero fördes till Rom. 700 thespier
deltogo i försvaret af Thermopylai (480 f. Kr.), med
anledning hvaraf staden förstördes af Xerxes. Under
de följande århundradena blef T. åtskilliga
gånger kufvadt och delvis sköfladt af innevånarna
i grannstaden Thebe, men lyckades hvarje gång att
återvinna sin ställning såsom sjelfständig medlem
af de beotiska städernas förbund. Ännu under den
romerska kejsaretiden synes staden hafva egt en
viss betydenhet. A. M. A.
Thespis, forngrekisk skald från orten Ikaria i
Attika, lefde omkr. midten af 6:te årh. f. Kr. och
gällde hos de gamle som skaparen af den grekiska
tragedien, d. v. s. såsom den förste, hvilken till de
vid Dionysosfesterna brukliga dityrambiska körerna
fogade ett dramatiskt element (se Teater). Den
från ett ställe hos Horatius härrörande sägnen
att han kringfört sin skådespelaretrupp på vagnar,
hvilka tillika fått tjena såsom flyttbar skådebana
(deraf det ännu i dag stundom förekommande uttrycket
thespiskärran), eger intet stöd af äldre
källställen. A. M. A.
Thesprotia (Thesprotis), fordom namnet på södra
delen af det nordgrekiska landskapet Epirus mellan
floden Thyamis (nu Kalama) i n. och Ambraciska viken
(nu Artaviken) i s., hvarjämte floden Arachthos
(nu Arta) i ö. bildade gräns mot det molossiska
landet. I nordöstra delen af T. låg det urgamla
oraklet Dodona. Detta togs dock tidigt i besittning
af molosserna, hvilkas konungar sedermera efter hand
(under 4:de och 3:dje årh. f. Kr.) underlade sig
äfven de öfriga delarna af landet. Thesproterna
omtalas redan hos Homeros såsom ett af konungar
styrdt folk med ungefär samma bildningsgrad som
de dåvarande hellenerna. Men af den historiska
tidens greker betraktades de såsom barbarer.
A. M. A.
Thessalia. Se Tessalien.
Thessalonike (Lat. Thessalonica), betydande
forntida stad i sydvestra Macedonien. Det hette i
äldsta tid Therme och låg vid norra änden af den
efter staden benämnda Thermaiska hafsviken (nu
Salonikiviken). Therme blef af konung Kassandros
(d. 297 f. Kr.) utvidgadt, förskönadt och upphöjdt
till rikshufvudstad, hvarvid det tillika erhöll
namnet Thessalonike efter hans gemål. Under
den romerska tiden var det provinsstyrelsens
säte. Aposteln Paulus bildade der en af de äldsta
kristna församlingarna, till hvilken två af hans
i Nya testamentet upptagna bref äro riktade (se
Tessalonikerbrefven). Genom sin förträffliga
hamn utvecklade T. sig tidigt till en handelsstad
af första rang, en betydelse, som det ännu i
dag bibehåller. Dess nuvarande namn är Saloniki
(se d. o.), Turk. Selanik. Af den forna stadens
praktfulla byggnadsverk finnas ännu många lemningar
i behåll. A. M. A.
Thessleff. Se Thesleff.
Thestrup, Hans Nikolaj, dansk general, född 1794,
förde 1848 en bataljon i slaget vid Slesvig, blef 1849
öfverste och kommenderade 1850 med stor duglighet
en brigad vid Helligbæk d. 24 Juli och vid Isted
d. 25 s. m. År 1852
blef T. generalmajor och 1857 generalinspektör för
infanteriet samt var 1859–63 krigsminister. Han
genomdref såsom sådan flere förbättringar och
arbetade för härens utveckling till det krig, som
han väntade, men erhöll ej tillräckligt understöd
af regeringens öfriga medlemmar. Död 1879.
E. Ebg.
Thetes (»daglönare») kallades i det forna Athen
medborgarena inom den lägsta af de fyra klasser,
i hvilka Solon med hänsyn till förmögenhetsvilkor
indelat de attiske medborgarena. Till thetes räknades
alla, hvilkas årliga inkomst icke uppgick till värdet
af 150 (eller 200) medimner säd. De voro fritagna
från alla utskylder och äfven från krigstjenst, eller
åtminstone från hoplittjensten i tung rustning. I
stället voro de under äldre tid uteslutna från alla
statsämbeten. Dessa stadganden undergingo dock med
tiden väsentliga rubbningar. A. M. A.
Thetford [-förd], stad i England, till större delen
i grefskapet Norfolk, till en mindre del i Suffolk,
vid Thets förening med Little Ouse, som är segelbar
dit. 4,032 innev. (1881). I östra delen af staden
ligger en jordvall, 300 m. i omkrets och 30 m. hög,
sannolikt det största af de keltiska jordverken
i England. T. antages ligga på samma plats som
romarnas Sitomagus. På sachsernas tid kallades platsen
Theodford och var hufvudstad i East Anglia. Under
heptarkien ödelades den flere gånger af danskarna.
Thetis, Grek. mytol., en hafsgudinna, dotter
af Nerevs och, enligt gudarnas rådslag, mot sin
vilja förmäld med Pelevs, myrmidonernas konung,
åt hvilken hon födde sonen Achillevs. Yngre
sagor motivera detta giftermål medelst en spådom
att T. skulle komma att föda en son, som blefve
mäktigare än sin fader, hvarför gudarna af omsorg
om sin egen säkerhet beslöto att gifva henne till
maka åt en dödlig. Med sina systrar, nereiderna,
bodde T. i hafvets djup såsom en välvillig och
hjelprik gudomlighet. I synnerhet deltog hon med den
ömmaste moderliga omsorg i sin son Achillevs’ öden.
A. M. A.
Theuriet [törie’], Claude Adhémar André, fransk
författare, f. 1833, tillbragte en stor del af sin
ungdom i Bar-le-Duc (Meuse) och dess natursköna
omgifning, hvilken han sedan i sina berättelser och
skaldestycken mästerligt skildrat, liksom han senare,
under några års vistelse i Tours, hemtade flere af
sina yppersta berättelser från Loires solbelysta
stränder. Hans första poetiska försök trycktes i
»Journal de la Meuse» (1850) och några andra mindre
kända blad vid en tid, då han ännu icke hade afslutat
sina skolstudier. Sedermera, då han kom till Paris
för att aflägga sina juridiska examina, lyckades han
få några kortare poem intagna i «Revue de Paris»
(1853). Hans literära ärelystnad var likväl icke
tillfredsställd, förr än »Revue des deux mondes»
hade offentliggjort mera betydande alster af hans
författareskap (1857). Några år förut hade han
inskrifvit sig i finansdepartementet, der han efter
hand befordrades till byråchef, hvilken befattning
han frånträdde 1886. Jämte sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
