Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorsbjerg mose, vid Sönderbrarup i Angel, södra Slesvig - Thorsen, Peter Goth - Thorseng. Se Taasinge - Thorshavn, hufvudort på Färöarna - Thorsminde, utloppet från Nissum fjord till Nordsjön, i vestra Nörrejylland. Jfr Nissum fjord - Thorsteinsson. 1. Bjarni T. - Thorsteinsson. 2. Steingrimur T. - Thortsen, Karl Adolf - Thorvaldsen, Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorsbjerg mose, vid Sönderbrarup i Angel, södra
Slesvig, omkr. 26 km. s. ö. om Flensborg, utgräfdes
1858–61 under ledning af danske fornforskaren
K. Engelhardt, hvarvid gjordes rika och vigtiga
fynd från den äldre jernåldern, bestående i vapen
af alla slag, deribland hjelmar, ringbrynjor och
sköldar, beslag till ridpersedlar, lemningar af
vagnar och yllekläder, allt vittnande om en hög
grad af kultur, men hopvräkt och synbarligen med
afsigt skadadt. Man fann likaledes en del smycken,
guldringar och glasperlor samt 37 romerska mynt
från 2:dra årh. e. Kr. Fyndet (beskrifvet af
Engelhardt 1863) torde på grund deraf kunna
hänföras till 3:dje årh. Det gaf i väsentlig
mån uppslaget till tudelningen af jernåldern.
E. Ebg.
Thorsen, Peter Goth, dansk språklärd, född
d. 7 Aug. 1811 i Varde, blef student 1828
och teol. kandidat 1832, hvarefter han 1833
erhöll anställning såsom underbibliotekarie vid
universitetsbiblioteket, der han var bibliotekarie
1848–80. Död d. 6 Maj 1883. T. var 1847 en af
stiftarna af nordiska literatursällskapet och blef
1866 ordförande i »Selskabet for fædrelandets
historie og sprog». Han utgaf 1852–53 de danska
landskapslagarna från medeltiden och 1855 de
slesvigska stadsrätterna, men sysselsatte sig
framförallt med runinskrifterna. Han skref bl. a. De
danske runemindesmærker (1, 1864, omfattande
Slesvigs runstenar; II, 1880, innehållande Jyllands,
båda med afbildningar) och utgaf Codex runicus
(af Skånelagen, 1877), med vigtiga upplysningar Om
runernes brug til skrift udenfor det monumentale.
E. Ebg.
Thorseng. Se Taasinge.
Thorshavn, hufvudort på Färöarna, ligger på östra
kusten af Strömö på en landtunga mellan de båda små
vikarna Östervaag och Vestervaag. Husen äro af trä,
till största delen försedda med torftak. Gatorna äro
trånga, utan stenläggning och rännstenar. Platsen
utgör en särskild kommun och är säte för amtmannen,
sorenskriveren, landfogden och landchirurgen, och der
sammanträder äfven Färöarnas lagting. Innevånarnas
antal uppgick 1880 till 984. T. omtalas såsom hamn-
och tingsställe redan 975, men blef fast handelsplats
först på 1500-talet.
Thorsminde [-minne], utloppet från Nissum fjord till
Nordsjön, i vestra Nörrejylland. Jfr Nissum fjord.
Thorsteinsson. 1. Bjarni T., isländsk ämbetsman,
född 1781, hade anställning i Rentekammeret 1807–20,
var amtman i Vestamtet på Island 1821–49 och blef
1845 kungavald medlem af alltinget samt dettas
president. Död såsom konferensråd 1876. T. utgaf Om
kongelige og andre offentlige afgifter i Island
(1819) och Om Islands folkemængde og ökonomiske
tilstånd siden 1801 og 1821 indtil udgangen af
1833 (1834). – 2. Steingrimur T., den förres son,
född d. 3 Maj 1830, sedan 1872 adjunkt vid Reykjaviks
lärda skola, skref i förening med Kr. Arentzen Nordisk
mythologi efter kilderne (1859; 4:de uppl. 1881), men
är ännu mera känd genom sina öfversättningar till
isländska af Tegnérs »Axel» (1857), Byrons »The
prisoner of Chilion» (1866), Shakesperes »King Lear»
(1878), »Sakuritala» (1879) samt »Tusen och en
natt» (1857–64, 4 bd) m. m. Han har äfven utgifvit
dikter (1881) samt flere berättelser på prosa.
E. Ebg.
Thortsen, Karl Adolf, dansk literaturhistoriker,
född d. 22 Dec. 1798 i Köpenhamn, död d. 3
Aug. 1878, filos. doktor 1836, rektor vid lärda
skolan i Randers 1844–57, skref Forsög til
en dansk metrik (2 bd, 1833–34) och Historisk
udsigt over den danske literatur (1839; 6:te
uppl. 1866). Hans Efterladte smaaskrifter utkommo
1880. E. Egg.
Thorvaldsen [-valls-], Bertel, den nyare tidens
mest betydande bildhuggare, föddes d. 19 Nov. 1770
i Köpenhamn och växte upp i mycket ringa vilkor,
om än icke i armod. Enär fadern, en bildhuggare af
isländsk härkomst, ville uppfostra honom till sin
medhjelpare, lät han honom besöka konstakademien,
hvarest T. 1787 och 1789 vann den lilla och den
stora silfvermedaljen samt derefter togs om hand
af Abildgaard nästan som lärjunge. År 1791 vann han
akademiens lilla och 1793 hennes stora guldmedalj,
med hvilken sistnämnda var förenadt akademiens
resestipendium. Men på sina vänners råd uppsköt han
sin resa några år för att utvidga sina kunskaper,
särskildt i språk, och han lemnade Danmark först
d. 30 Aug. 1796 med ett örlogsfartyg, som gick till
Italien. De arbeten han dittills fullbordat hade icke
endast väckt stora förhoppningar om honom, utan äfven
röjt den sjelfständige konstnären, ehuru den riktning
han följt var en annan, än den hans snille utpekade
för honom. Då han nu stannade på den väg han valt och
sålunda tycktes gäcka vissa bestämda förväntningar,
var det endast för att efter något vacklande träda
in i sitt rätta spår, och dermed blef han på visst
sätt en ny konstnär. Vändpunkten blef modellen till
Iason, hvilken han för andra gången utförde i kolossal
storlek i Rom 1803 (en engelsman Thomas Hope beställde
densamma i marmor och knöt derigenom sitt namn
till T:s börjande storhet). Genom denna staty bröt
konstnären med sitt förflutna och intog sin plats inom
den italienska skulpturens historia. Uti Italien hade
redan uppträdt flere föregångare, hvilka insett, att
konstens räddning från det rådande manéret uteslutande
vore att söka i studiet af naturen och antiken, men
sjelfva ej mäktade genomföra förändringen. Äntligen
framträdde Canova såsom banbrytare, men målet låg
ännu fjärran. T. förunnades det att i sitt första verk
visa huru detsamma skulle nås och att han var dertill
kallad. Med hela Europas blickar fästa på sig började
han nu första perioden af sin mångåriga verksamhet,
i det han med ämnen ur den grekisk-romerska mytologien
återkallade till lif forntidens konst och sålunda
skapade en ny aera inom skulpturen. Hans begåfning
satte honom i stånd att icke endast med stor
skicklighet utföra friskulptur, utan äfven gifva
basreliefen en fullkomning, som den endast en kort tid
egt under den grekiska konstens lyckligaste dagar. Ty
då han så att säga inlagt sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
