Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thouars, stad i franska depart. Deux-Sèvres - Thouletska vätskan kallas efter uppfinnaren en lösning af kaliumqvicksilfverjodid - Thouvenel, Edouard Antoine - Thracia (Thracien). Se Tracien - Thrane, Markus Möller - Thrasea, Pætus - Thrasybulos (Lat. Thrasybulus), Lykos' son - Thrasyllos (Lat. Thrasyllus), en af Athens mera framstående fältherrar - Three Rivers, Fr. Trois Rivières, stad i prov. Quebec i Dominion of Canada - Threnos l. threnodia kallades hos forntidens greker ursprungligen en vid likbegängelser förekommande klagosång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigarna de la Trémouille, bygdt i 16:de årh., nu
fängelse. Slottskapellet är ett litet mästerverk i
renaissancestil och har en i klippan huggen krypta,
familjen Trémouilles graf.
Thouletska vätskan [-leska] kallas efter uppfinnaren
en lösning af kaliumqvicksilfverjodid af hög
specifik vigt (2,7–3,1), som nyttjas till att från
hvarandra afskilja pulverformiga mineral, med olika
specifik vigt, hvilka i ett mineralaggregat eller i
en bergart icke på annat sätt kunna afsöndras från
hvarandra.
Ant. Sj.
Thouvenel, Edouard Antoine, fransk diplomat,
f. 1818, blef 1844 attaché vid franska legationen
i Bruxelles, 1845 legationssekreterare i Athen,
1846 chargé d’affaires och 1849 envoyé i Athen samt
efter statskuppen 1851 direktör för den politiska
afdelningen i utrikesministeriet i Paris. Utnämnd
till ambassadör i Konstantinopel 1855 och senator
1859, blef T. utrikesminister i Jan. 1860. Såsom
sådan visade han skicklighet och moderation, ökade
genom expeditionen till Syrien (Aug. 1860–Juni 1861)
Frankrikes prestige i Orienten, vann stora framgångar
mot Kina, som tvangs till freden i Peking (d. 25
Okt. 1860), samt grundlade genom freden i Saigon
(d. 5 Juni 1862) franska väldet i Kochinkina. Men det
var också under T:s ledning af utrikesministeriet
som den olycksbringande expeditionen till
Mejico beslöts och påbörjades. T. afgick i
Okt. 1862 från sin plats som utrikesminister
och dog 1866. Med stöd af T:s papper utgaf
L. Thouvenel 1891 »Nicolas I:er et Napoléon III. Les
préliminaires de la guerre de Crimée, 1852–1854».
E. W.
Thracia (Thracien). Se Tracien.
Thrane, Markus Möller, norsk kommunist, född i
Kristiania d. 14 Okt. 1817, blef student 1840 och
egnade sig först åt teologien, men sedermera åt
lärarekallet. Derunder blef han anhängare af den
kommunistiska arbetarerörelsen och organiserade sjelf
en sådan i Norge, delvis tillsammans med studenten
Abildgaard. Han stiftade flere arbetareföreningar och
redigerade »Arbeiderforeningernes blad» från Maj 1849
till 1851, då Abildgaard trädde i hans ställe. T. vann
många anhängare, thraniterna, särskildt bland
arbetare och husmän, hvilka drömde om kommunismens
praktiska genomförande i Norge. Rörelsen vann stor
utbredning i södra Norge, och agitationen antog 1851
en hotande karakter, i synnerhet vid det stora mötet
på Ladegaardsön (Bygdö) vid Kristiania; men innan det
kommit till våldsamheter, lät regeringen arrestera
T., Abildgaard och några andra af ledarna, hvarefter
agitationen bortdog. År 1855 dömdes de anklagade till
straffarbete, hvilket T. undergick i Kristiania. Sedan
han frigifvits, lefde han derstädes någon tid som
fotograf och utvandrade derpå till Amerika. Många
år derefter kom han tillbaka till Norge, med delvis
ändrade åsigter, men reste åter öfver till Amerika,
der han dog i Eau Claire, Wisconsin, 1890.
Y. N.
Thrasea, Paetus, romersk senator under Nero,
känd för den frisinthet och sjelfständighet han lade
i dagen, särskildt efter Agrippinas död,
då Neros skrifvelse med beskyllningar mot
modern upplästes i senaten. Äfven författade han ett
loftal öfver Cato d. y. Han föll slutligen, år 66,
offer för despotismen. Han anklagades visserligen
inför senaten, men dödsdomen var på förhand
gifven. T. fick dock välja dödssätt. Han valde det
då brukliga att låta öppna ådrorna och dog med lugn
och själsstyrka efter att förut hafva med vänner och
familj samtalat om själens odödlighet.
R. Tdh.
Thrasybulos (Lat. Thrasybulus), Lykos’ son, var en
framstående patriot och ledare af det demokratiska
partiet i Athen mot slutet af 5:te årh. f. Kr. År
411 medverkade han kraftigt till störtandet af den
oligarkiska regeringen. Sedan Lysandros eröfrat Athen
(404) och insatt de »trettio tyrannernas» styrelse,
gick T. såsom landsflyktig till Thebe. Med en liten
skara beslutsamma fosterlandsvänner satte han sig
snart i besittning af gränsfästningen Fyle och
sedermera af hamnstaden Peiraievs. Då de »trettio
tyrannerna» der angrepo honom, blefvo de slagna och
tvungna att draga sig tillbaka till Elevsis. Under
bemedling af den spartanske konungen Pausanias
ingicks derefter en förlikning mellan partierna
på grundvalen af en allmän amnesti, från hvilken
endast de trettio skulle vara uteslutna. T. och
hans anhängare intågade nu i Athen och återställde
under folkets jubel den demokratiska författningen
(403). Under en sjöexpedition till Mindre Asiens
kuster blef T. mördad af innevånarna i Aspendos
i Pamfylien (390). Vid sin död var han stämd
inför rätta för utpressningar och underslef.
A. M. A.
Thrasyllos (Lat. Thrasyllus), en af Athens
mera framstående fältherrar under senare delen af
peloponnesiska kriget (431–404 f. Kr.) och vid sidan
af Thrasybulos (se denne) en af stödjepelarna för den
demokratiska författningen, i hvilken riktning han i
synnerhet 411 var verksam under sina expeditioner till
Samos och Hellesponten. I slaget vid de Arginusiska
öarna (406) förde han befälet öfver en del af den
attiska flottan, men blef efter vunnen seger jämte
sina medfältherrar anklagad och af det uppretade
folket dömd till döden för uraktlåtenhet att rädda
de skeppsbrutne och uppsamla de fallne, hvilket i
sjelfva verket en plötsligt utbruten storm hade gjort
omöjligt.
A. M. A.
Three Rivers [thri ri’vörs], Fr. Trois Rivières [tråa’
riviär], stad i prov. Quebec i Dominion of Canada,
vid S:t Maurices förening med S:t Lawrence och
vid jernvägen mellan Quebec och Montreal. 8,670
innev. (1881). Staden, som anlades 1634, har en
flodhamn, stora sågverk, snickerifabriker och några
andra industriella verk samt exporterar trävaror,
spanmål och nötkreatur. Den är säte för en katolsk
biskop.
Threnos l. threnodia kallades hos forntidens greker
ursprungligen en vid likbegängelser förekommande
klagosång, hvilken brukade åtföljas af alla yttre
tecken till den djupaste sorg och förtviflan. Med
tiden utbildades denna sorgesång till en egen konstart
och höjde sig på samma gång till en mera allmängiltig,
stämningsfull betraktelse öfver förgängligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
