Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tian-sjan (»himmelsberget»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttorkade sjöar och saltträsk och har endast i de yttre
dalarna och på några högslätter en fåtalig, nomadisk
befolkning; omkr. 25 gånger större än Schweiz’ Alper,
har T. endast 1/10 af dessas folkmängd. Bildande
ett råmärke mellan nationer och raser (mongoler,
kirgiser, dsungarer, tadsjiker), utgör en stor del
af dess kamm äfven gräns mellan ryska och kinesiska
rikena. – T:s bergsystem var ända till 19:de årh:s
midt ett af de minst kända områden på jorden,
och det var endast genom jämförande studier af
kinesiska skrifter, som Ritter, Humboldt och Rémusat
kunde framkonstruera några allmänna drag af det
hemlighetsfulla området. Men ryssarnas fortsatta
framryckande på den sibiriska sidan af T. och de
förbindelser de underhöllo med herskaren i Kasjgar,
medan denne ännu var oberoende af Kina, hafva tillåtit
en mängd resande, geologer eller naturforskare,
att i alla riktningar genomkorsa berget. Alltifrån
1856, då Semjonov började forskningsarbetet, har
detta fortsatts af Valichanov, Goljubev, Venjukov,
Sjevertzov, Reinthal, Protzenko, Osten-Sacken,
Kaulbars, Musjketov, Przevaljskij, Poljtaratzkij,
Regel m. fl. I synnerhet Sjevertzovs forskningsresor
hafva bragt till kännedom mycket af bergsystemets
allmänna byggnad, dess flora och fauna. Sjevertzov var
ock den, som gaf namnet T. den utsträckning, som nu
allmänt tillerkännes detsamma. T. i egentlig mening,
med frånräkning af de bergkammar och klippöar,
som uppstiga i öcknen Gobi, börjar omkr. 200
km. ö. om staden Hami (Chamil) och når snart en
höjd af 2–3 tusen m. Kochetipasset (K.-davan),
som förenar Hami med Barkul, är 2,734 m. högt. I
fortsättningen mot v. bibehåller kedjan sannolikt
sin höjd, tills den ungefär vid 88° ö. lgd bildar ett
djupt pass. genom hvilket vägen går från Urumtsi till
Turfan och Pisjan. Denna del af T., som omgifves af
ett smalt, grönt bälte, bildar liksom en grönskande
udde, utskjutande i det forna central-asiatiska
inhafvet (Kin. Han-hai). Vester om Urumtsibreschen
får T:s hufvudkedja namnet Katunbergen, hvilka äro
bland de minst kända partierna af T., men sannolikt
bland de högsta (öfver 5,000 m.). De utgå mot n. v.,
norr om Ilidalen, och erhålla under fortsättningen
namnen Iren-chabirgan, Boro-choro, Taljki (alla med en
medelhöjd af 1,800–2,000 m.) samt förena sig slutligen
med andra parallelkedjor till en platå, genomskuren af
de vattendrag, som flyta ned genom »sjuflodslandets»
(Semirjetjensks) stepper till sjön Balkasj eller
omgifvande öcknar. Från nämnda platå utgår mot
n. ö. Dsungariska Ala-tau, bildande med Iren-chabirgan
en spetsig vinkel, som omsluter Tian-sjan-pe-lus
slätter (förr sjöbäcken). Söder om Katunbergen bildar
T. flere med evig snö betäckta parallelkedjor, mellan
hvilka utbreda sig på 2,000 m. höjd tvänne stora
bäcken, som fordom varit sjöar, men nu äro gräsrika
prärier, nämligen de båda »stjernorna» Lilla och
Stora Jyldys, båda vattnade af floder, som flyta ned
till Bagratsj-kul l. Karasjar-sjön. Vattenskilnaden
mellan denna sjö och Ilidalen utgöres af det höga
Narat-tau, som löper i vestlig
riktning och skäres af det 2,990 m. höga
Narat-passet. Genom Ilis biflod Tekes skiljes
denna kedja från Nansjan och Temirlyk, som n. om
den stora alpsjön Issik-kul fortsättes af de båda,
genom Ilis biflod Tjilik och Tjus tillflöde Kebin
skilda parallelkedjorna Ala-tau (»brokiga bergen»):
transiliska A. och Kungei-A., hvilka hafva en längd
af 250 km. och toppar af mer än 3,600 m. höjd. Genom
Buampasset, i hvilket Tju flyter fram vid sjöns
vestra ände, skiljes Ala-tau från Alexanderkedjan,
som med sin fortsättning Kara-tau löper ut i
nordvestlig riktning i stepperna mellan Tju och
Sir-Darja och utgör T:s utpost åt detta håll. –
Öster om Issik-kul ligger den väldiga bergjätten
Khan-Tengri (»himladrotten»), hvars hjessä ännu ingen
nått, men som anses uppstiga till 7,200 m. Man vet
endast, att den har ofantliga glacierer. Den tillhör
T:s södra kedja, hvilken s. om Stora Jyldys går i
vestlig riktning under namnen Kokteke, Gesjik-hasji,
Khalyk-tau och Muzart-tau; sistnämnda bergsträcka
skäres af det af väldiga glacierer omgifna farliga
Muzart-passet (»isryggen», 3,350 m.), som öppnar väg
mellan Kuldsja och Aksu. Från Khan-Tengri, hvilket kan
betraktas som hjertat i hela bergsystemet, utgrenar
T. sig i flere parallelkedjor, så att hela bergmassan
mellan Kasjgar och Issik-kul har en bredd af 350 km.,
med de yttre kedjorna högre än de centrala, mellan
hvilka strömmar Sir-Darjas källflod Narin. Den södra
kedjan, Kok-sjal, har en höjd af mer än 4,500 m., och
flere toppar nå 5,000 m.; den tillhör ännu de minst
kända trakterna i Asien. Mot sin vestra ände skäres
kedjan af det tämligen lätt tillgängliga passet
Turug-art (3,500 m.), som förmedlar förbindelsen
mellan Kasjgar och trakterna kring Issik-kul, och i
hvars närhet Stoliczka trodde sig hafva konstaterat
tillvaron af vulkaner, något, som emellertid ej
sedermera bekräftats. Vester om Turug-art gör
bergskedjan en böjning mot n. v. (Jasyk-tau,
Kogart-tau), korsar T:s centrala parallelkedjor
och afstänger derigenom de mellan dessa befintliga
vattnen samt föranleder bildandet af ett oräkneligt
antal sjöar, hvilka nu till största delen äro tömda
genom den öppning, som Narin gör. På denna sida är
T:s bergsystem begränsadt genom Ferganas slätter;
men i sydvestra vinkeln af det egentliga T. utgå
flere bergpartier, som i södra Fergana fortsättas
af Alai-tag, Pamir-platåns norra gräns. Hufvudkedjan
n. om Narins högdal är en bland de högsta i T. (öfver
5,000 m.); den har fått namnet Terskei Ala-tau
(»skuggans» A., i motsats mot Kungei A., »solens»
A., på norra sidan om Issik-kul) och fortsättes mot
s. v. under olika namn. Norr om Kokan framgå tvänne
kedjor: Talas-tau (750–900 m. hög), som utgrenar sig
från Alexanderkedjan, och den sydligare Tjotkal, som
fortgår ända till Sir-Darja n. om Kodsjent, och som
genom sin flora och fauna nästan fullständigt tillhör
steppregionen. Talas-tau är tämligen högt ända till
n. ö. om Tasjkent, men dess fortsättning Kara-tau
(»svarta bergen»), den sista i stepperna försvinnande
utgreningen af T., når endast i enstaka toppar 2,000 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
