Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tibell, Gustaf Vilhelm af - Tiber - Tiberias (nu Tabarije), stad i Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin sjelfständighet, utan skulle nödgas kasta
sig i armarna på Napoleon, m. m. Åtskilliga af
dessa anklagelser voro nog grundlösa, men D’Ohsson,
svensk chargé d’affaires i Paris, och Signeul, svensk
generalkonsul derstädes, styrkte med ed, att T. talat
om det engelska lägret. I en afgifven förklaring
nekade T. emellertid till alla angifvelsernas
riktighet, men erkände, att han »ofta med oförsigtiga
och obehöriga reflexioner och yttranden om allmänna
ställningen fortjent K. M:ts onåd». Rättegången
mot T., som under tiden mist sina ämbeten och d. 12
April–d. 26 Maj stått under bevakning i Helsingborg,
inställdes, men T. måste förbinda sig att icke
visa sig i Stockholm eller å den ort, der konungen
eller kronprinsen hade sitt hofläger. 1814 fick
han upprättelse och inträdde i armén i sin förra
tur. Utom en mängd olika uppdrag, bl. a. såsom ständig
ordf. i Krigshofrätten (sedan 1820), ledde T., som
1824 utnämndes till generallöjtnant och president i
Krigskollegium, detta ämbetsverks verksamhet till
sin död, d. 8 Mars 1832. 1827 hade T. upphöjts i
friherrligt stånd. Utom af Krigsvet.-akad. var
T. led. af Vet. akad. (1805) och hedersled.
af Vitt., hist. o. ant.-akad. (1826). Genom
kraft, arbetsamhet, kunskaper och ett okufligt
verksamhetsbegär bröt T. sjelf sin ärofulla
bana. – Han riktade Krigsvet.-akad:s handlingar
med många bidrag, skref bl. a. ett »Förslag
till reglemente för arméns generalstab» (1805)
och lemnade efter sig äfven andra minnen af sin
verksamhet, bland hvilka främsta platsen intages
af det digra verket Sammandrag af författningar
rörande förvaltningen vid krigsväsendet til lands
(1822). – Hans döttrar, halfsystrarna Mariana
Vilhelmina (född d. 23 Juni 1814) och Charlotta
Cecilia (född d. 29 Jan. 1820), hafva uppträdt
som författarinnor, den förra med en Beskrifning
öfver Uttringe och Rönninge från 1480 till 1870
(1875) m. m., den senare med religiösa berättelser.
C. O. N.
Tiber (Ital. Tevere, Lat. Tiberis), mellersta Italiens
hufvudflod, har sina källor på Apenninerna på
gränsen af provinserna Arezzo, Firenze och Pesaro e
Urbino, 30 km. s.ö. om Arnos källor, 1,167 m. öfver
hafvet. Den strömmar under öfre hälften af sitt
lopp mot s. och s.v. genom prov. Perugia, vänder
sig efter föreningen med Paglia tvärt mot s. ö. och
går en sträcka parallelt med kusten, tills den åter
vänder sig mot s.v., flyter genom romerska kampagnan
och staden Rom samt utfaller i Tyrrhenska hafvet
omkr. 30 km. nedanför Rom genom två mynningar, som
omsluta Isola sacra (»heliga ön»). Floden utmynnade
ursprungligen der, hvarest Ostia ligger, men till
följd af upplandning har mynningen slutligen flyttat
4 km. sydligare. Nu är flodbädden mellan Ostia och
hafvet igengrundad. I sin öfre del strömmar T. med
snabbt lopp genom en vild klippdal, som endast på få
ställen vidgar sig till bredare slätter, såsom vid
Città di Castello och mellan Assisi och Bevagna. l
staden Rom har floden en bredd af omkr. 100 m. Nedanför
staden är fallet ytterst obetydligt (0,16: 1000).
Innan T. når hafvet, sänder den större delen af sin
vattenmassa genom den af kejsar Claudius gräfda,
af Trajanus återställda, 5 km. långa kanalen (Fossa
Trajani), som går förbi Fiumicino. T:s mest betydande
tillflöden äro från v. de förenade Chiascio,
Topino och Clituno, den från Hög-Apenninerna
kommande vattenrika Nera (och dess biflod Velino)
och, straxt ofvanför Rom, Teverone (Anio), från
sabinska bergen. Största tillflödet från h. äro
de förenade Chiana och Paglia. Mindre, endast
historiskt märkliga, tillflöden äro Cremera (Fosso
della Valchetta) och Allia (Fosso di Marsigliana),
båda fr. h. – T:s längd är 371 km. och dess flodområde
omkr. 17,750 qvkm. Vattenmängden, som vid Rom är om
sommaren 160 kbm., om vintern i medeltal 280 kbm. i
sekunden, är till följd af stor nederbörd eller häftig
snösmältning i bergen underkastad plötsliga vexlingar,
hvarför öfversvämningar alltsedan forntiden varit
en stående olycka för Rom, som man förgäfves sökt
att afhjelpa. Vid den stora floden i Dec. 1870 steg
vattnet i Rom till 16,3 m. höjd (normalståndet är
6,13 m.), och den framströmmande vattenmassan var
2,000–2,500 kbm. i sekunden. Den af italienska
regeringen nedsatta komitén har för att afhjelpa
dylika olyckor föreslagit rensning och fördjupning
af flodbädden, reglering af kloaksystemet samt
utvidgning af flodbädden på de smalaste ställena,
särskildt ofvanför Tiberön. Arbetena började
1876. Floden medför i stor mängd upplösta delar af
sin lerrika bädd, hvarigenom vattnet får en grågul
färg (Horatius’ flavus Tiberis); vid mynningen
afsätter den sediment i sådana massor, att det i
forntiden vid kusten belägna Ostia nu ligger flere
km. derifrån. Medan floden i forntiden var af stor
betydelse som handelsväg för staden Rom, är trafiken
på densamma nu af underordnad vigt; små ångbåtar gå
mellan Rom och Fiumicino, och pråmar gå upp till Orte,
men derofvanför sätta forsar en gräns för flodfarten.
Tiberias (nu Tabarije), stad i Palestina, vid
vestra stranden af sjön Genesaret l. Tiberias’
haf, på en smal strandslätt nedanför bergen. Det
anlades af Herodes Antipas, sannolikt ej före 26
e. Kr., uppkallades efter kejsar Tiberius och var
en fullständigt grekisk-romersk stad (och derför
afskydd af de strängt ortodoxe judarna). Efter det
andra judiska kriget bosatte sig dock en mängd
judar i T., och vid den dit från Jabne flyttade
judiska högskolan slutredigerades Mischna. Staden
nämnes i N. Test. endast i Johannes’ evangelium,
och Kristus besökte den sannolikt icke. En kristen
kyrka uppgifves hafva funnits der sedan Konstantins
tid. Under korstågens tid var T. ett af de kristnes
fastaste bollverk i Syrien. Nära T. stod 1187 det
slag, hvari Saladin besegrade Jerusalems konung. Nu
har staden 2–3 tusen innev., dels judar, dels
kristna och muhammedaner, samt flere missioner. Den
i T. anlagda meteorologiska stationen är den lägsta
på jorden (omkr. 200 m. under hafsytan). En mängd
ruiner finnes efter jordskalfvet 1837, då hälften af
befolkningen omkom. Utanför staden ligga R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
