Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidemand, Adolf - Tidemansson, Henrik (Lat. Henricus Tidemanni) - Tidén, Lars - Tidersrum. Se Tirserum - Tidkantring. Se Tidvatten - Tidkula. Se Tidsignaler - Tidlösan. Se Colchicum - Tidmätning - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års vistelse i Disseldorf tillbragte han vintern
1848–49 i fäderneslandet, reste sistn. år tillbaka
till Düsseldorf och målade der 1850 på beställning
af Oskar I sin af tio taflor bestående cykel
Norskt bondelif för matsalen på Oskarshal. Bland
den ovanligt produktive mästarens öfriga arbeten
må nämnas Söndagsqväll i en hardangersk rökstuga
(1844), Jul på landet (1846), Katekisationen (med
motiv från Hiterdals stafkyrka; 1847), Husandakt
(1848), Haugianerna (1848, flere repliker; den i
Kristianias Nationalgalleri är af år 1852), hans mest
framstående verk, Välgörenhet (1851), Afskedet från
de gamla föräldrarna (s. å.), Den sårade björnjägaren
(1856, i Oskar II:s ego; Göteborgs museum eger en
replik af 1858), Spåqvinna hos en dalkulla (1857,
Sveriges Nationalmuseum), Qvinnor i Mora kyrka
(s. å.), Sockenbud (1860), Brudklädseln (s. å.),
Farmors brudkrona (1865; en replik af denna tafla
förärades 1869 af norska damer till kronprinsessan
af Danmark såsom bröllopsgåva), Fanatikerna (1866,
Sveriges Nationalmuseum) och »Brudeslaatten»,
fyra taflor så benämnda efter Björnsons till dem
skrifna berättelse (1870, Göteborgs museum). Dertill
komma åtskilliga porträtt och historiemålningar,
bl. a. Kristi dop (1868, för Trefaldighetskyrkan
i Kristiania) och Kristi uppståndelse (1871, för
Bragernes kyrka). Tillsammans med landskapsmålaren
Gude målade T. »Brudefærden i Hardanger» (1848),
Afton på Kröderen (1849), Likfärd på Sognefjorden
(1853) och Fiskare i sjönöd (1859). Då den förstnämnda
af dessa taflor 1849 återgafs i en »tableau vivant» i
Kristiania, skref A. Munch sin bekanta dikt dertill,
med musik af H. Kjerulf. En af hans sista taflor
är den tillsammans med M. Müller (se denne) målade
Skottarnas landstigning i Romsdalen (1876). T. lefde
för det mesta i Düsseldorf, men for ofta hem till
Norge, dit han alltid kände sig dragen. 1852 reste
häri i Sverige (Dalarna). Under ett besök i sitt
fädernesland afled han i Kristiania d. 25 Aug. 1876
och begrofs på Oslo kyrkogård. – Många af hans
arbeten äro återgifna i kopparstick, litografi
och färgtryck; särskildt må nämnas förläggaren
Tönsbergs upplagor och H. L. Fischers raderingar
(»Udvalgte værker af T.»). Se L. Dietrichson: »Adolph
Tidemand, hans liv og hans værker» (I, II, 1878–79).
Y. N.
Tidemansson, Henrik (Lat. Henricus Tidemanni),
biskop, skald, efterträdde 1465 den bekante Kettil
Vase på Linköpings biskopsstol, ehuru han först
ett par år senare erhöll påflig konfirmation och
vigning. Han nitälskade mycket för sitt stifts
bästa och intresserade sig särskildt för Linköpings
domkyrka, för hvars prydande han enligt den rimmade
biskopskrönikan skänkte rikliga gåfvor af »guld,
silfver och bly» samt inkallade »mästare, bildhuggare
och murare från Köln och andra orter i Tyskland». En
liknande omsorg visade han äfven om stiftets många
biskopsgårdar, för hvilkas iståndsättande och
uppbyggande han icke skydde några kostnader. Han
dog vid hög ålder 1500. – T. var didaktisk skald och
författade det enda vi
ännu ega qvar af medeltidens didaktik, fyra dikter,
af hvilka två, »Klokskapsråd för hushållning» och
»Om bohag», ega ett visst intresse »genom de många
värdefulla upplysningar, som i dem meddelas om gemene
mans lif och åskådningssätt» (Schück).
Tidén, Lars, veterinärläkare, född i Fröjereds
socken, Skaraborgs län, d. 5 Dec. 1777, blef 1804
inskrifven som lärling i kirurgien, hos reg.-läkaren
Norlin. Efter att såsom uppbördsläkare vid flottan
hafva deltagit i 1808–09 års krig undergick han
kirurgie magisterexamen 1810 och förordnades 1813 till
andre lärare vid veterinärinrättningen i Skara. Han
afled derst. d. 1 Sept. 1847. T. var såsom lärare
rastlöst verksam och utgaf dels i original, dels i
öfversättning en mängd arbeten i veterinärvetenskapen,
bland dem äfven några tidskrifter, hvilka dock ej
kunde hålla sig uppe en längre tid. l
R. T-dt.
Tidersrum. Se Tirserum.
Tidkantring. Se Tidvatten.
Tidkula. Se Tidsignaler.
Tidlösan. Se Colchicum.
Tidmätning, bestämning af en tidrymds längd,
uttryckt i de öfliga tidsenheterna: sekund, minut,
timme o. s. v. (se Tid 3). Enär tiden, bestämmes
genom en timvinkel, så kan bestämningen af en
tidrymd utföras genom uppmätning af differensen
mellan timvinklar och tidmätning sålunda reduceras
till vinkelmätning. En dylik tidmätning är
t. ex. den, som kan utföras medelst en solvisare
eller ett solur. För beqvämlighetens skull har
man emellertid för tidmätning inrättat mekaniska
apparater (ur, kronometrar, pendelur), medelst
hvilka utföres en jämn rörelse, hvars belopp ständigt
angifves genom en visare, och som äro så inrättade,
att visarens rörelse noga motsvarar jorderis
rotationsrörelse och sålunda beqvämt angifver tiden.
K. B.
Tidning, en dagligen eller med vissa dagars mellantid
utkommande periodisk skrift, som består af ett
eller flere större tryckta blad och har till
hufvudsaklig uppgift att så snabbt som möjligt
meddela allmänheten de vigtigare händelserna för
dagen samt redogöra för och belysa nyheter från alla
områden för mensklig verksamhet (jfr Periodisk
skrift). – Tidnings väsendet är ett barn af den nyare
tiden. Vid dennas början voro Amerikas upptäckt och
reformationen tilldragelser, som satte sinnena i
liflig rörelse. Verktyget för meddelande fann man
i den då nyuppfunna, boktryckarekonsten, och många
smärre tryckalster för dagen, s. k. nyhetsblad,
utkommo, men de saknade den periodicitet, som är
ett kännemärke hos den verkliga tidningspressen. För
dennas uppkomst kräfdes ytterligare inrättandet af
ett ordnadt postväsende, ett vilkor, som först på
1600-talet uppfylldes. Ända till franska revolutionen
meddelade tidningspressen med få undantag endast de
magraste underrättelser, utan att låta dem åtföljas af
några betraktelser. Men sedan den börjat uttala sig
öfver och bedöma de timade fakta, har den vuxit till
att blifva den allmänna meningens bärare samt en den
mäktigaste faktor i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
