Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(= Posttidningen), Crusenstolpes »Fäderneslandet»
(1830–33), H. A. Lindgrens »Granskaren»
(1820–38, med afbrott), den qvicke Askelöfs »Svenska
Minerva» (1830–48) och »Svenska biet» (1839–44;
J. K. Hellberg m. fl.), hvarefter en moderatare
konservatism förfäktades af J. A. Hazelius i
»Svenska tidningen» (1851–59), hvars mantel upptogs
af det inom kort inflytelserika bladet »Nya dagligt
allehanda» (sedan 1859; K. A. Lindström m. fl.). En
medelväg mellan konservatism och liberalism hålles
af den stora annonstidningen »Stockholms dagblad»
(uppsatt 1824), hvilken sedan 1870-talets början
vunnit ett betydligt inflytande i politiskt afseende
(V. Walldén, E. V. Montan). »Aftonbladet» har
fortfarande merendels (under den entusiastiske
A. Sohlman m. fl.) verkat träget för sociala och
politiska reformer. Dess skandinavism inom politiken
bekämpades af den mera utprägladt demokratiska
»Dagens nyheter» (uppsatt af E. Wall 1864),
som utgjort ett stöd för Landtmannapartiet och
vunnit stor spridning. En förkämpe för den kyrkliga
konservatismen var »Väktaren» (1858–88; red. af
J. A. Posse, F. Phil. Hierta m. fl.). Bland öfriga
hufvudstadsblad, som haft någon större framgång, må
nämnas de likaledes dagliga, konservativa tidningarna
»Svenska dagbladet» (1884) och »Vårt land» (1885),
hvilka bägge ifra för skyddstullar och tillbakavisa
de norska anspråken inom unionen. 1885 fick äfven
socialismen ett eget organ, den numera dagliga
»Socialdemokraten». – Landsortspressen har under
1870-80–talen nått en aktningsbjudande utveckling. I
spetsen gingo Ridderstads »Östgöta correspondenten»
(1840), Gumaelius’ »Nerikes allehanda» (1843),
»Göteborgsposten» (1859) samt »Göteborgs handels-
och sjöfartstidning» (1832, i synnerhet under
S. A. Hedlunds ledning). Sistn. tidning kan, liksom
äfven »Sydsvenska dagbladet Snällposten» (1870,
i Malmö), i storlek, talang och inflytande mäta sig
med huvudstadstidningarna. Slutligen må nämnas de
i Stockholm utgifna »Illustrerad tidning» (1855–67;
A. Blanche m. fl.) och »Ny illustrerad tidning»
(1865; H. Wieselgren m. fl.) samt skämttidningarna
»Kapten Puff» (1856–65, 1872–74) och »Söndags-Nisse»
(1862). (Se vidare specialartiklarna om större svenska
tidningar och deras utgifvare.) – De i Sverige 1891
utgifna tidningarnas antal uppgår till öfver 300,
bland hvilka en (»Sydsvenska dagbladet») utkommer
2 ggr dagligen och 28 en gång dagligen (af dem
15 i Stockholm och 13 i landsorten). Med fyra nummer
i veckan utkomma 10 och med tre nummer i veckan
68 landsortstidningar, med två nummer i veckan 6
Stockholms- och 64 landsortstidningar, en gång i
veckan 46 Stockholms- och 100 landsortstidningar.
Till skildringen af Finlands press i art. Finland,
sp. 1334–35, må endast tilläggas, att det fennomanska
»Morgonbladet» 1885 ersattes af »Finland», och
att svenskvännerna fått i »Nya pressen» (1883) ett
frimodigt liberalt organ, samt att det förtjenstfulla
»Helsingfors dagblad» 1889 upphörde att utkomma. Det
konservativa »Uusi Suometar» (1869) fick 1890 en
frisinnad finsk medtäflare i »Päivälehti».
Det nord-amerikanska tidningsväsendet har att
uppvisa en ojämförligt storartad utveckling,
åtminstone i materiella resurser. Om Förenta
staternas press se Nord-amerikanska literaturen,
sp. 1218–19. En öfversigt lemnas i Steigers arbete
»The periodical literature of the United states of
America» (1873). Jfr ock Rowell: »American newspaper
directory» (1889). Angående den svenska pressen
i Förenta staterna må några närmare upplysningar
tillfogas. Den äldsta svensk-amerikanska tidning
var »Skandinaven» (1851–52, i New York); den näst
äldsta är »Gamla och nya Hemlandet», som uppsattes
1855 i Galesburgh och sedan 1859 utgifves i Chicago
samt sedan 1884 tillika i en särskild uppl. i S:t
Paul. Bland öfriga större och ännu fortlefvande
tidningar utgifvas i Chicago »Sändebudet» (1862),
»Chicago-bladet», »Svenska amerikanaren» och »Svenska
tribunen» (alla tre sedan 1877) samt den illustrerade
tidningen »Svenska kuriren» (1887), hvilken förut
(sedan 1884) utgafs såsom enbart skämttidning med
titeln »Kurre». I S:t Paul märkes »Skaffaren» (1878),
i Minneapolis »Svenska folkets tidning» (1881),
»Svenska amerikanska posten» (1885) och »Minneapolis
veckoblad» (1887; hette »Svenska kristna härolden»
1884–87), i New York »Nordstjernan» (1872), i Brooklyn
och Jamestown »Wårt nya hem» (1884), i Sioux city
(Iowa) »Svithiod» (1883), i Omaha (Nebraska) »Svenska
veckobladet» (1884) och »Omaha svenska tribun» (1887),
i San Francisco »Vestkusten» (s. å.). Alla dessa äro
veckoblad. Den enda dagliga svensk-amerikanska tidning
är »Aftonbladet Skandia» (1890) i Chicago. Veckobladet
»Skandinavisk post» i New York (1863–75) var äfven
dagligt från 1867. Se vidare B. Lundstedt: »Svenska
tidningar och tidskrifter utgifna inom Nord-Amerikas
förenta stater» (1886). – Den äldsta representanten
för Canadas omfångsrika press är »Quebec gazette»
(1765). – I Mejico utgifvas bl. a. »Gaceta de Mexico»
och »Gaceta de Vera-Cruz», i Central-Amerika »Panamá
star and herald» (tryckt äfven på spanska: »Estrella
de Panamá») och »Gaceta de Nicaragua» (officiel). –
Föga af intresse erbjuder Syd-Amerika på detta
område. I Brasilien märkas »Jornal do commercio»
(1823), den officiella »Diario official», »Paiz»,
»Gazeta de noticias», den ultramontana »Apostolo»
samt »Correio mercantil». Montevideo har 17 dagliga
tidningar.
Turkiets första tidning utgafs på franska i Pera
1795. Alex. Blacque uppsatte i Smyrna »Spectateur de
l’Orient» (1825), som blef af betydelse under grekiska
frihetskriget, och i Konstantinopel »Moniteur ottoman»
(1831), som ännu är officiel samt äfven tryckes på
turkiska under titeln »Takvîm-i-vekái». 1838 tillkom
»Echo de l’Orient», sedermera (1856) »Levant herald»
(på franska och engelska), »Moniteur oriental»
(rysksinnad), »Phare du Bosphore» (1869), »Byzantis»
o. a. på grekiska, »Tarîk» (reformpartiets) »Mizân»
m. fl. på turkiska. Turkarnas orakel är emellertid
»Djerîde-i-ha-vâdis» (1843). Ett välkändt arabiskt
organ är »Djevâib». I turkiska pressen förekomma inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
