Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiselius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för timmerflottning. Nedanom Femsjön bildar
elfven Tistedalsfossene (tills. 66 m.) och rinner
sedermera genom den natursköna Tistedalen
ut i Idefjorden vid Fredrikshald. Tistedalen
genombryter det stora östra, smaalenske ra (se d. o.).
Y. N.
Tistad, gods i Bärbo socken, Jönåkers härad,
Södermanland, nära sjön Långhalsen, 10 km. n. v. från
Nyköping, omfattar, jämte underlydande i Stigtomta,
Nikolai och Råby-Rönö socknar samt det med T. sedan
1887 förenade godset Näs i Barbo socken, 30 3/4 mtl,
med en areal af 4,000 har och ett taxeringsvärde
af 905,000 kr. På gården finnas mejeri, tegelbruk,
qvarn och 2 sågar. Hufvudbyggnaden, ett vackert,
tre våningar högt slott (33 m. långt, 14,5 m. bredt
och 12 m. högt till taklisten, 15 m. till takåsen),
uppfördes 1766–71 af frih. F. B. Rosenhane, godsets
egentlige skapare, efter ritning af öfverstelöjtnant
Hoppe, uti italiensk stil. Slottet ligger på en
hög terrass, å hvars södra sluttning är anlagd en
stor trädgård i fransk stil. T. egdes af slägten
Rosenhane till 1800, då det såldes till landshöfding
F. Ulfsparre, hvilken 1808 och 1812 öfverlät det till
excellensen grefve G. Wachtmeister, i hvilkens slägts
ego det ännu är. Nuvarande egaren, kammarherren
grefve F. Klasson Wachtmeister, har till T. samlat
en mängd dyrbara konstsaker och taflor, bland hvilka
märkas ett »Sjelfporträtt» af van der Helst samt
»Kleopatra» och andra verk af Kronberg.
Tistedalen, Tistedalsfossene. Se Tista.
Tistel, bot., är ett namn, som tillägges flere slags
örter (nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia
L.) med taggiga, stickande blad och stjelkar,
men egentligen det linnéska slägtet Carduus, från
hvilket i senare tid slägtena Cirsium och Cnicus (se
d. o.) blifvit afsöndrade. Slägtena Carduus och
Cirsium hafva stjelkar och blad väpnade med hvassa
taggar och bära äggformiga eller aflånga blomkorgar,
hvilkas tätt tegellagda holkfjäll hafva stickande
spetsar. Hos Carduus äro frukterna försedda med
styfva hår, nedtill sammanhållna af en ring. Cirsium
deremot har fjäderlikt fruktfjun. Allmän, i synnerhet
vid vägkanter, är vägtisteln, Cirs. lanceolatum
(L.) Scop., med långa, styfva tornar. Ett svårt
och genom sina djupt nedträngande rotskott nästan
outrotligt ogräs är åkertisteln l. tomttisteln,
Cirs. arvense (L.), som har blomkorgarna samlade
i en ojämn qvast och har fintaggiga blad. Den
högväxta, rödbruna kärrtisteln, Cirs. palustre (L.),
har bladen djupt parklufna och undertill gröna samt
de små, mörkröda blomkorgarna talrikt gyttrade i
stjelk- och grenspetsarna. Den är allmän å sumpig
mark. Jordtisteln, Girs. acaule (L.), deremot
saknar vanligtvis stjelk, så att den ensamma,
tämligen stora blomkorgen sitter omedelbart i
midten af den rosett, som bildas af de styfva, i
starkt tornuddiga flikar pardelade och på marken
utbredda rotbladen. Borsttisteln l. brudborsten,
Cirs. heterophyllum (L.), är en på ängsmarker
förekommande, vacker, knappt taggig tistel, som har
stjelkomfattande och dels hela, dels flikiga blad,
hvilka på undre sidan äro hvita. Kåltisteln, Cirs. oleraceum
(L.), växer å fuktig ängsmark och har gula
blommor. Mellan de 3 sistnämnda arterna uppkomma
lätt nog hybrida mellanformer. – Af Carduus har den
svenska floran endast 3 arter: krustisteln, C. crispus
L., som har krusiga, på stjelken nedlöpande blad,
sloktisteln, C. nutans L., som har ensamma, stora,
lutande blomkorgar, och piggtisteln, C. acanthoides
L., hvars blomkorgar äro mindre och sitta på vingade,
starkt taggiga skaft, dels gyttrade i grenspetsarna,
dels i bladvecken på sidan om stjelken.
O. T. S.
Tistelborre. Se Onopordon acanthium.
Tistel-orden (Eng. Order of the thistle), skotsk
orden, äfven kallad Andreas-orden, stiftades af
Jakob II (konung af England och Skotland) d. 29
Maj 1687, men föll i glömska efter revolutionen
följande året. Den återupplifvades af drottning
Anna d. 31 Dec. 1703. Orden har endast 1 klass
och utdelas enligt statuten af 1827, utom till
suveränen och de kungliga prinsarna, åt 16 skotska
peerer. Riddarna bära i grönt band på bröstet ett
ordenstecken, framställande ett Andreaskors i silfver
med strålar mellan armarna och på den gyllene,
grönt emaljerade midtskölden en blommande tistel
(Skotlands nationella sinnebild) samt deromkring den
latinska inskriften Nemo me impune lacessit (Ingen
utmanar mig ostraffadt). Förutom denna dekoration
bäres i mörkgrönt band öfver skuldran en annan,
som på en grund af gyllene strålar visar aposteln
Andreas, stående bakom sitt martyrkors. Vid särskildt
högtidliga tillfällen nyttjas i st. f. bandet en
halskedja, sammansatt af tistlar och vinruteqvistar.
Tistelväxter, Cynarocephalae, bot., en väl
begränsad afdelning eller underfamilj inom
nat. fam. Synanthereae Juss. (Compositce L.) och
kl. Syngenesia L., der blomkorgarna hafva alla blommor
rörformiga, regelbundna och 2-könade (Centaurea har
de yttersta blommorna könlösa). Stiftet är uppemot
märkena uppsväldt och omgifvet med en krans af
hår. Blomfästet är beklädt med en mängd borst, hvilka
utan bestämd ordning omgifva blommorna eller kanterna
af de gropar, i hvilka dessa sitta. Holkbladen
äro talrika och tegellagda samt hafva vanligen i
spetsen en stickande torn eller äro försedda med en
hinnaktig kant. Till tistelväxterna höra de bekanta
köksträdgårdsväxterna kronärtskockor och kardoner (se
Cynara) samt kardbenedikt (se Cnicus) och safflor (se
Carthamus). O. T. S.
Tisza [ti’ssa], flod. Se Teis.
Tisza [ti’ssaj, Koloman, ungersk statsman, föddes i
Geszt i komitatet Bihar d. 16 Dec. 1830 och tillhör en
gammal reformert adelsfamilj. Han fäste en allmännare
uppmärksamhet vid sig, då han såsom verldslig kurator
för Nagy-Szalontas protestantiska kyrkodistrikt
uppträdde till försvar för den evangeliska
kyrkans frihet emot österrikiske ministern Thuns
protestantpatent af d. 1 Sept. 1859. Han invaldes
1861 i ungerska riksdagen, der han genast intog en
betydande plats såsom, jämte Ghyczy, efter L. Telekis
död ledare för det oppositionella partiet. 1865 å
nyo ledamot af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
