Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödd af bl. a. prof. Francke i Halle och
räknande 1713 33 gossar och 17 flickor äfvensom 6
ryska barn), ett svenskt-lutherskt konsistorium och
ett af Wreech inrättadt sjukhus.
Toboso, småstad i sydöstra hörnet af spanska
prov. Toledo, bekant genom Don Quijotes Dulcinea
af T. Omkr. 2,000 innev.
Tocantins [tåkangti’ngs], en af Brasiliens största
floder, uppstår i staten Goyaz af trenne floder:
Urura, som upprinner n. om statens hufvudstad,
Maranhão, från sjön Formosa, och Paranatinga,
från trakten ö. om nämnda sjö, af hvilka
hvar och en med lika rätt kan betraktas som
T:s egentliga källflod. Den förenade floden har
nordlig hufvudriktning, först genom staten Goyaz,
derefter (från staden Carolina) på gränsen mellan
denna och Maranhão. Vid São João de Araguaya,
på gränsen mellan staterna Grão Pará och Goyaz,
upptager den från v. den ännu större Rio Araguaya
samt flyter derefter omkr. 300 km. genom Grao Pará,
småningom vidgande sig till ett aestuarium, som
nedanför Cametá får namnet Rio Pará. Detta 220
km. långa och vid mynningen i Atlantiska hafvet 64
km. breda aestuarium betecknas numera alldeles
bestämdt som T:s och denna flod icke som en biflod,
knappt som en tvillingflod till Amazonfloden, då
deras vattenmassor ej ens vid mynningen blandas, utan
förblifva skilda genom den stora ön Marajó och stå i
förbindelse med hvarandra endast genom några smala,
men djupa, naturliga kanaler, genom hvilka ångare med
möda komma fram. Flodens längd uppskattas till 2,650
km. (deraf 1,800 km. äro segelbara) och flodområdet
till 979,000 qvkm. Den regelbundna användningen af
T. som vattenväg börjar först vid Porto Imperial
under 10° s. br.; dock bereda bankar, forsar och
grund flodfarten många hinder.
Toccata (Ital., af toccare, beröra, näml. tangenter),
musikt., ett af de äldsta namnen på stycken för
orgel och klavér. Den ursprungliga toccatan, af
Andrea Gabrieli och Claudio Merulo, rörde sig,
liksom »intonationen» (d. ä. preludiet), mest med
flytande passageverk för ena handen mot ackord för
den andra och tvärt om, dock infogades äfven ett
och annat fugato eller vexling i taktart. Denna
fysionomi bibehåller toccatan ännu väsentligen hos
Seb. Bach. Senare blef formen mera godtycklig,
och Schumanns toccata är rätt och slätt en
etyd. A. L.
Toce [tåtje], T. Tosa, Lago Maggiores
näst Ticino största tillflöde, upprinner på
San Giacomopasset på gränsen mellan schweiziska
kant. Ticino och ital. prov. Novara, genomströmmar i
sydlig riktning Val Formazza, Valle d’Antigorio och
Valle d’Ossola, vänder sig vid Vogogna mot s. ö. och
faller ut i en vestlig arm, Baveno-viken, af Lago
Maggiore. Längd 80 km. Dess största tillflöden
äro Diveria från Simplon, Anza från Monte Rosa
samt Strona med den vackra Ortasjöns aflopp. I
Val Formazza, som, ehuru tillhörande Italien,
har tysk befolkning, bildar floden det 165 m. höga
Tosa-fallet, ett af de mest storartade i Alperna,
i synnerhet när floden är vattenrik.
Tockadilj (Ital. toccategli, Fr. toc), ett slags
brädspel, som spelas på tricktracksbräde.
Tockmajärvi. Se Tohmajärvi.
Tocqué [tåcke’], Louis, fransk målare, f. i Paris
1696, d. derst. 1772, son till en framstående
arkitekt, började tidigt studera och visade snart
mycken skicklighet i att måla porträtt. Såsom
porträttmålare blef han äfven medlem af den franska
konstakademien 1734, hvarefter han erhöll uppdrag att
måla flere medlemmar af det kungliga huset. Snart
sträckte sig hans rykte utomlands. Han kallades
till Petersburg för att måla kejsarinnan Elisabet
och dröjde der 1757–58, hvarefter han reste hem
öfver Stockholm och Köpenhamn, men stannade i den
senare staden för att måla den kungliga familjen. Han
besökte Danmark ännu en gång, 1769, och blef då kallad
till ledamot af dess konstakademi. Hans förnäma
porträtt äro, efter Rigauds manér, något pösande,
men de borgerliga utmärka sig för enkel och sann
uppfattning, hvarjämte han egde stor förmåga att
återgifva stoffet. I Louvre finnas af honom 2 kungliga
och 1 borgerligt porträtt. C. R. N.
Tocqueville [tåkvi’l], Alexis Charles Henri Clérel
de, fransk historiker och politiker, f. 1805,
tjenstgjorde några år vid domstolen i Versailles,
men lemnade den juridiska banan för att egna sig
åt det offentliga lifvet. Dessförinnan hade han, på
uppdrag af regeringen, vistats i Amerika och tagit
kännedom om dervarande penitentiära förhållanden. Han
hade begagnat tillfället att derjämte iakttaga
det amerikanska folkets seder och lära känna
det demokratiska statsskicket, hvilket närmast
öfverensstämde med hans liberala åskådning. Vid
sin återkomst till Frankrike offentliggjorde han
sitt kända verk La démocratie en Amérique (1835;
»Om folkväldet i Amerika», 6 del., 1839–46), som
inom kort öfversattes till flere språk och äfven
blef prisbelönt af Franska akademien (1836). Då han
derefter blef vald till ledamot af deputeradekammaren
(1839), lade han oförväget i dagen sina frisinnade
tänkesätt, hvilka han äfven 1848 som medlem af de
republikanska folkförsamlingarna förfäktade, likväl
utan att låta hänföra sig af socialistiska utopier. En
kortare tid var han utrikesminister (1849),
men nedlade detta ämbete för att å nyo uppträda
som den parlamentariska frihetens försvarare. Vid
statskuppen d. 2 Dec. 1851 blef han fängslad, men
snart åter frigifven. Derefter lefde han i Sorrento
och arbetade på ett annat stort verk, L’ancien régime
et la revolution, hvaraf endast första delen blef
fullbordad (1850). Bland andra arbeten af honom må
nämnas Du système pénitentiaire (1832) och Histoire
philosophique du règne de Louis XV (1846). T. var
medlem af Akad. för moral. och polit. vetensk. i
Franska institutet (1836) och af Franska akademien
(1841). Han afled i Cannes 1859. J. M-r.
Tocusso, bot., ett abessiniskt sädesslag, Eleusine Tocusso
Fres. (nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.),
som begagnas till brödföda, och af hvilket brygges öl.
O. T. S.
Tocuyo (Nuestra Señora de la Concepcion de T.),
stad i staten Lara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
