Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toledo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Chalcedon beslut. Den sista synoden hölls 701. De
vid densamma fattade besluten hafva gått förlorade,
– Sedan midten af 6:te årh. var T. vestgotarikets
hufvudstad och under morernas välde (714–1085)
näst Cordova den vigtigaste staden i Spanien,
med en folkmängd af 200,000 pers. och en tid
(1036–85) hufvudstad i ett eget konungarike. Efter
fyraårig belägring intogs staden 1085 af Alfons VI
af Kastilien och Leon, blef kastilianska hofvets
residensstad och fortfor att blomstra, tills hofvets
definitiva förflyttning till Madrid under 1500-talet
gaf den dödsstöten. Nu har den endast något öfver
20,000 innev.
Toledo, stad i nord-amerikanska staten Ohio, vid
floden Mauinee, 11 km. från Eriesjön, vid ej mindre
än 17 jernvägslinier och vid Miami–Eriekanalen, som
förenar T. med Cincinnati. 50,137 innev. (1880). Genom
sitt läge vid en af de största jernvägsknutar i
unionen och såsom en af de förnämsta hamnarna vid de
stora sjöarna har den en betydande handel, men äfven
en liflig industri, företrädesvis i jern och stål samt
trävaror. Det första nybygget anlades på platsen 1832,
och orten blef stad 1837.
Toledo. 1. Juan de T., spansk arkitekt, d. 1567,
studerade uti Italien, förnämligast Michelangelos
byggnader, och kallades till Spanien af Filip II,
der han sträfvade att gifva den spanska arkitekturen
klassisk form. Hans mest berömda verk är klostret
S. Lorenzo i Escorial (se d. o.), börjadt 1563 och
efter T:s död fullbordadt af Juan de Herrera. –
2. Juan de T., spansk målare, f. 1611, d. 1665,
kallad »El Capitano», emedan han, efter att hafva
studerat måleriet, begaf sig som krigare till Italien,
der han så utmärkte sig, att han blef kapten i
kavalleriet. Han lärde i Rom känna bataljmålaren
Michelangelo Cerquozzi, hvars lärjunge han blef,
och hvars stil han (enl. Woermann) vidare utbildade
i Spanien, något urblekt i teckningen, men alldeles
icke urblekt i färgen. Han slog sig ned i Granada,
der han skaffade sig ett namn såsom bataljmålare. Han
lär äfven hafva målat några kyrkliga bilder. I Madrid
finnas tre bataljtaflor af honom. C. R. N.
Tolentino, stad uti ital. prov. Macerata,
vid floden Chienti och vägen mellan Ancona och
Rom. 4,216 innev. (1881). Den har flere för sina
konstverk märkliga kyrkor och andra byggnader,
såsom Basilica di San Niccolò och San Catervo, båda
med freskomålningar. T. är romarnas Tolentinum i
Picenum och är historiskt märkligt genom den d. 19
Febr. 1797 mellan general Bonaparte och fullmäktige
från påfven Pius VI slutna freden, genom hvilken
påfven till Frankrike afträdde Avignon och Venaissin,
Bologna, Ferrara och Ancona. Den 2 och 3 Maj 1815
vunno österrikarna under Bianchi en seger öfver
neapolitanerna, hvilken kostade Murat Neapels tron.
Tolerera (Lat. tolerare, egentl. bära, uthärda),
fördraga, hafva fördrag med, öfverse med,
tillstädja, hysa fördragsamhet emot. – Tolerabel,
som kan uthärdas, dräglig, som någorlunda går
an. Mots. intolerabel. – Tolerans. 1. Fördragsamhet
(i synnerhet i
trossaker; mots. intolerans), utöfning af samvetsfrihetens
grundsats (se vidare art. Religionsfrihet). –
2. Högsta af lagen tillstadda afvikelse från rätta
storleken och vigten för vissa föremål, som kräfva
noggrann tillverkning och skola levereras i stort
antal (mynt, vapen, projektiler). Sådan medgifven
afvikelse från den lagbestämda halten och vigten af
hvarje myntstycke kallas äfven remedium. –
Tolerant, fördragsam. Mots. intolerant.
Tolffingertarmen. Se Duodenum.
Tolffors, jernbruk i Valbo socken, Gestrikland, på
ömse sidor om Gafleån och vid Gefle–Dala jernväg,
straxt n. v. om Gefle, utgör med underlydande i Valbo,
Hille och Ofvansjö socknar 96 5/16 öresland och har
en areal af omkr. 4,600 har. Jordbruksfastigheten
är taxerad till 738,400 kr., annan fastighet till
115,000 kr. Vid T. finnes jernbruk med 4 härdar
och 4 hamrar. I Ofvansjö socken ligga Bro hytta,
som hemtar nästan all sin malm från Bispbergs och
Kråknäs grufvor, och Hosjö hammare. För öfrigt
finnas vid T. qvarn, såg och tegelbruk. T:s första
privilegium är af d. 17 Dec. 1644 å en masugn och
en hammare med 2 härdar, hvilka verk sannolikt
anlades på norra sidan af ån. T. eges sedan 1879
af vice Häradshöfdingen K. N. T. Söderhjelm
och jägmästaren G. O. F. Söderhjelm.
B. S.
Tolfman, i dagligt tal benämning på nämndeman (se
d. o.).
Tolfmanna-ed (Fornsv. tylftar eþer, tolf manna
eþer). Se Edgärdsman.
Tolft (Fornsv. tylft) ett antal af tolf, gammalt
beräkningssätt vid försäljning af plank och bräder.
Tolfta, socken i Upsala län, Örbyhus härad. Areal
12,307 har. 1,668 innev. (1890). Annex till Vestland,
Upsala stift, Örbyhus kontrakt.
Tolf taflornas lagar (Tolf taflornas lag), Lat. Leges
l. Lex duo’decim tabularum, en på tolf taflor
upptecknad lag, som under den romerska republikens
tid antogs af folket (449 f. Kr.) och väsentligen är
att betrakta såsom en kodifikation af redan förut
bestående rätt (till en stor del sedvanerätt). Jfr
Romerska riket, sp. 1361, och Romersk rätt. I. L.
Tolftedelsskilling. Se Runstycke.
Tolftumstarmen. Se Duodenum.
Tolftunnestigen. Se Kolmått.
Tolg, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. Areal 8,053 har. 1,424 innev. (1890). T. bildar
med Åsa och Tjureda ett konsistorielt pastorat i
Vexiö stift, Norrvidinge kontrakt.
Tolgaätten, norsk stormansätt under medeltiden,
hade sitt namn efter ön Tolga (nu Talgö)
i Buknfjorden. Den äldste kände medlemmen af
ätten är herr Gaute i Tolga, hvilken under Magnus
Lagabötes regering (1263–80) var baron. En son
till honom var baronen herr Isak Gautessön
(d. 1302), och en dotterson till honom var
antagligen Gaute Hakonssön, hvilken egde Tolga
1331 och dog före 1373, då hans egendomar
genom arf öfvergingo till aflägsna slägtingar.
Y. N.
Tolima, departement i syd-amerikanska republiken
Columbia, mellan Andernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
