- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
589-590

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Township - Towton - Toxikologi - Toxodontia - Toxotes. Se Sprutfiskslägtet - Toynbee, Joseph - Trabezon, Trebisond Tirabzon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Township [ta’unsjip], Eng., stadsområde; i Nord-Amerikas
Förenta stater dels kommun, underafdelning af ett
county (se Nord-Amerikas Förenta stater, sp. 1238),
dels ett fältmått = 36 eng. qv.-mil = 93,24 qvkm. (se
samma art., sp. 1226).

Towton [ta’utön], by i engelska grefskapet York,
Westriding, 5 km. s. om staden Tadcaster (s. v. om
York), bekant genom den seger, som det yorkska
partiet (Edvard IV) d. 29 Mars 1461 der vann öfver
det lancasterska (Henrik VI), hvilket der förlorade
37,000 man. Henrik och hans drottning Margareta
flydde till Skotland, och Edvard kröntes till konung
tre månader senare.

Toxikologi (af Grek. toxikon, Lat. toxicum,
pilgift, gift, och logos, lära), läran om gifters
eller i allmänhet främmande ämnens inverkan på
organismen. – Toxisk, framkallad genom inverkan af
gift (t. ex. toxisk förlamning); giftigt verkande.

Toxodontia, zool., en grupp af utdöda däggdjur,
tillhörande hofdjurens ordning. Representanter af
denna grupp upptäcktes först af Darwin, och flere
former hafva sedermera blifvit funna i diluviala lager
i närheten af Buenos Aires. De uppnå samma storlek som
flodhästen. Framtänderna äro stora, 4 i mellankäken
och 6 i underkäken. Hörntänderna äro mycket små och
förekomma endast i underkäken. Kindtänderna äro
starkt böjda. Alla tänder äro försedda med öppna
rötter. Skallen företer en kombination af karakterer,
som anträffas hos partåiga och opartåiga; dock
tyckes slägtskapen med de förra, särskildt med
svindjuren, vara större. Vristens beskaffenhet
öfverensstämmer närmare med elefantens än med något
annat hofdjurs. Kännedomen om extremiteternas
byggnad är emellertid ännu ofullständig.
L-e.

Toxotes. Se Sprutfiskslägtet.

Toynbee [-bi], Joseph, engelsk öronläkare, f. 1815,
anställdes vid unga år såsom »assistant curator»
vid det anatomiska museum, som tillhörde College
of surgeons i London, och egnade sig redan från
denna tid med förkärlek åt undersökningar om
hörselorganet. Om ock före hans tid studier öfver
örats patolagiska anatomi icke saknades, voro de
dock rätt fåtaliga och berörde mest de förderfliga
följderna af öroninflammationen. T. var den förste,
som företog undersökningar i stor skala för att
anatomiskt belysa hörselrubbningarnas natur och
ådagalade dervid, att de vanligaste orsakerna härtill
ligga i förändringar hos den ljudledande apparaten,
specielt i mellanörat. Mindre betydande voro hans
arbeten inom den praktiska öronläkekonsten, och
han öfverlät åt andra att draga de diagnostiska
och terapevtiska slutsatserna af hans anatomiska
forskningar. Likväl innehåller hans lärobok
Diseases of the ear (1860) en mängd förträffliga
iakttagelser. Såsom lärare verkade T. vid S. Marys
hospital i London. Han dog 1866.

Trabezon, Trebisond, Tirabzon (på Lingua franca;
Turk. Tarábosan l. Tarábusun Fr. Trébisonde,
T. Trapezunt, Grek.
Trapezus), hufvudstad i ett turkiskt vilajet på Mindre
Asiens norra kust, näst Smyrna den vigtigaste
handelsplatsen i asiatiska Turkiet. Dess stora vigt
i alla tider som handelsstad grundar sig på dess
geografiska läge vid den punkt, der den förnämsta och
direkta handelsvägen från Persien och Central-Asien
öfver Armeniens högland når Svarta hafvets kust. Från
det öfriga Mindre Asien är det skildt genom den
af ingen flod genomskurna, 2,000–2,400 m. höga
bergskedjan utmed Svarta hafvets sydöstra kust. Af
denna orsak har staden ett fuktigt, tempereradt och
för växtligheten gynsamt klimat. Staden ligger på en
sluttande bergsplatå, som stupar i branta afsatser
åt ömse sidor mot två djupa dalar, hvilka från det
inre löpa nästan parallelt ned mot hafvet. Det
hela är omgifvet af bysantinska murar; och den
öfre delen af platån, hvilken genom en tvärmur är
skild från den nedre, bildar borgen, hvars högsta
del bär ett citadell, under medeltiden kejsarnas af
T. residens. Den gamla staden, kallad Kale, är bebodd
af turkar. Öfver hvardera dalen leder en stenbro,
den vestra till en mest af turkar bebodd förstad,
som har T:s förnämsta byggnad från medeltiden, den
forna grekiska Sofiakyrkan, nu moskén Hagia Sofia. Den
andra bron leder till den östra förstaden, hvilken är
på väg att blifva stadens förnämsta del. Den bebos
hufvudsakligen af kristna och är handelns säte. I
närheten af denna ligger, på östra sidan om en
udde, hamnen, en redd, öppen för nordöstvinden
och så igengrundad, att djupgående fartyg måste
ankra på betydligt afstånd från stranden. Derför
föredrages ofta det 11 km. längre i v. belägna Platana
framför T. Staden har omkr. 32,000 innev., deraf
omkr. 2,000 armenier, 7–8 tusen greker och resten
turkar. T. förmedlar, som nämndt är, handeln mellan
Europa, Armenien, Persien och hela Central-Asien
samt står genom flere ångbåtslinier i förbindelse
med Konstantinopel och Donaumynningarna. Efter
fullbordandet af Poti–Tiflis–Baku-banan har T. i
Poti fått en svår medtäflare om handeln. – Det
gamla Trapezus var en grekisk, från Sinope anlagd
koloni. Under romerska kejsaretiden gällde det som
den förnämsta handelsstaden vid Svarta hafvet. Dess
storhetstid började dock först då, sedan bysantinska
riket styckats och dess hufvudstad besatts af
latinarna (1204), en medlem af komnenernas kejsarehus,
Alexios (1204–22), en sonson af kejsar Andronikos
I, upprättade på Svarta hafvets södra strand ett
sjelfständigt rike, med T. som hufvudstad. Genom
sitt isolerade läge var detta rike i stånd att trotsa
seldsjuker och osmaner samt bevara sitt oberoende gent
emot kejsarna i Niceea och Konstantinopel. Staden
belägrades flere gånger, men först 1461 uppgaf
den klenmodige kejsar David nästan utan motstånd
staden åt turkarna. Kejsarefamiljen var ryktbar
för sin skönhet, och dess prinsessor voro som
brudar eftersökta af bysantinska kejsare,
vesterländska ädlingar och muhammedanska furstar, och de
slägtskapsband, som sålunda knötos, gafvo anledning
till en mängd diplomatiska förbindelser. Residenset
i T. var ryktbart för sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free