Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tracien - Traciska Bosporen. Se Bosporos - Track - Tracy, Antoine Louis Claude Destutt de - Trade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Propontis, Bysantion vid Bosporen. Till T. räknades
äfven den mellan Melasviken och Hellesponten mot
s. v. utskjutande, 75 km. långa och i medeltal 15
km. breda landtunga, som fordom kallades Traciska
Chersonesos (se Chersonesus). I det inre landet
lågo städerna Filippopolis och Hadrianopolis
vid floden Hebros och Lysimacheia vid ingången
till Chersonesos. Om landets ursprungliga
innebyggare, tracerna (Grek. trakes), en gren
af den indo-europeiska folkstammen, veta vi föga
mera, än att de voro ett tappert, men tämligen rått
folk. Framstående moment i deras odling voro Dionysos’
dyrkan och vissa slag af religiös skaldekonst, hvari
de till och med varit grekernas läromästare (Orfevs,
Evmolpos, Filammon, Thamyris). Omkr. midten af 5:te
årh. f. Kr. voro många af de traciska stammarna
samlade till ett mäktigt rike under de odrysiske
konungarna Teres, Sitalkes och Sevthes (se Odryser);
men snart splittrades det odrysiska riket i flere
smärre, och under det följande århundradet lyckades
Filip II i Macedonien att efter hand underlägga sig en
stor del af T. och införlifva det med Macedonien. Vid
det macedonska rikets förfall och slutliga undergång
(2:dra årh. f. Kr.) uppstod å nyo i T. en mängd
sjelfständiga småriken, hvilka romarna läto bestå,
till dess de funno tiden vara inne att deraf bilda
de romerska provinserna Thracia och Moesia. Den
förra motsvaras nu af Rumilien, den senare af
furstendömet Bulgarien och konungariket Serbien.
A. M. A.
Traciska Bosporen. Se Bosporos.
Track [träck], Eng., sjöv., den väg eller kurslinie
mellan tvänne hamnar, hvilken ett fartyg följt eller
bör följa. Vissa trackar finnas upptagna i sjökorten
utvisande hvarest fördelaktigaste vindar och strömmar
kunna påräknas. R. N.
Tracy [-si’], Antoine Louis Claude Destutt de,
grefve, fransk filosof, f. 1754, vardt öfverste vid
infanteriet 1776 och invaldes 1789 i riksdagen. I
Konstituerande nationalförsamlingen fick han snart
afsmak för ytterlighetsmännen, hvarför han 1792,
efter att en kort tid hafva fört befäl öfver
nordarméns kavalleri, lemnade Frankrike med sin
vän Lafayette. Han återvände snart och hölls i
fängelse ett år, tills Robespierres fall befriade
honom. Under Napoleons regering var T. senator
(han hörde emellertid till de af sjelfherskaren
afskydde »ideologernas» krets) och blef 1814 pär, men
tillhörde alltjämt oppositionen och tvekade ej att
1830, nästan blind, kämpa med på barrikaderna. Han
dog 1836. T. var sedan 1808 medlem af Franska
akademien. En fulländad ädling äfven till karakteren,
fann han dock tillfredsställelse i sina läromästare
Condorcets och Cabanis’ utprägladt sensualistiska
tankeriktning, hvilken han konseqvent utvecklade. T:s
förnämsta arbete är Éléments d’idéologie (4 bd,
1817–18; ny uppl. 1824–25), ett försök att på
förklaringen af själsverksamheten tillämpa ett rent
naturvetenskapligt förfaringssätt. Vidare må nämnas
hans berömda Commentaire sur l’Esprtt des lois de
Montesquieu (1817; flere uppl.).
Trade [tred], Eng. (Fr. tritté, af Lat. trahere,
draga), i Sv. stundom skrifvet träd, egentl. handel,
handtverk; ångbåtstrafikled; ständig förbindelse
mellan vissa hamnar eller land. Ett fartyg,
som under hvarje resa besöker samma trakt,
kallas tradare (»trädare»), t. ex. Kina-tradare
o. s. v. – Trade-mark, varumärke, fabriksmärke
(se d. o.), skyddsmärke, handelsmärke. – Trade unions
l. trades-unions [treds juniöns], egentl. handtverks-
l. yrkesföreningar; fackföreningar; beståndande
sammanslutningar mellan arbetstagare inom samma yrke
(handtverk, industri) för att gentemot arbetsgifvarna
skydda sina rättigheter och främja sina intressen
såsom yrkeskamrater, i synnerhet med hänsyn till
arbetsvilkoren. Deremot är syftet ej att undertrycka
kapitalisterna eller afskaffa lönarbetet. De engelska
fackföreningarna hafva den dubbla karakteren af
understödsföreningar och handtverksgillen. I den
förra egenskapen lemna de hjelp åt sina medlemmar,
när dessa af någon orsak (lock-out, strejk, icke
sjelfförvållad verktygsförlust, sjukdom, invaliditet
genom olycksfall o. s. v.) äro utan arbete, samt
gifva begrafningshjelp åt dem eller deras enkor,
emellanåt äfven ålderdomspension. I egenskap af
handtverksgillen söka de att främja sina yrkens
intressen genom att såvidt möjligt sätta arbetarna
i tillfälle att underhandla på jämnlik fot med sina
arbetsgifvare. Så gå fackföreningarnas sträfvanden ut
på att hålla arbetslönerna höga, minska arbetstiden
(hittills i allmänhet till 10 timmar dagligen),
verka för human behandling och skydd till lif
och helsa i arbetet samt reglera konkurrensen å
arbetarnas sida vid arbetsaftalens uppgörande. De
föreskrifva sina medlemmar hvilket minimum af
lön och maximum af arbete bör anses antagligt;
de förhindra arbete per styck och öfver tid. Det
direkta medel, genom hvilket fackföreningarna söka
ernå sina syften, är strejk. Ofta är blotta hotet om
strejk tillräckligt för att genomdrifva arbetarnas
fordringar, och än oftare har hänskjutandet till en
skiljedomare förmått åstadkomma en kompromiss (jfr
Strejk). Sålunda hafva på senare tider strejkernas
våldsamhet inskränkts högst betydligt. De indirekta
medlen äro: begränsning af det antal arbetare, som
får användas i ett visst yrke, och undertryckande
af konkurrens emellan de redan anställda. De flesta
trade unions hafva genomdrifvit en begränsning
af antalet lärlingar inom yrket, och några hafva
afskaffat användandet af qvinnor till arbete, som
män kunna lämpligen utföra. Nästan alla motsätta
sig det gemensamma användandet af medlemmar och
icke-medlemmar utaf fackföreningen; de göra ock
sitt bästa för att utestänga icke-medlemmar från
all sysselsättning inom yrket. Nämnas må äfven, att
föreningarna föra sorgfällig arbetarestatistik och
föranstalta teknisk undervisning. Fackföreningsidén
kan med framgång genomföras endast i de s. k. lärda
industriella yrkena, hvilka kräfva en längre lärotid
af arbetarna. Inom de olärda yrkena (unskilled
labour) deremot har arbetsgifvåren lättare att
ersätta strejkande fackföreningsmedlemmar med andra
arbetare. – Trade unions uppkommo i England mot slutet
af 1700-talet, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
