- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
735-736

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tripolit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

guldkrona öfver honom. Efter vagnen följde de högre
officerarna (legater och tribuner) till häst,
derefter rytteriet och slutligen legionerna, med
lagerqvistar i handen och kransar på hufvudet samt
sjungande triumfsånger, men äfven ett slags skämtvisor
öfver fältherren. Folket omgaf festsmyckadt tåget,
till hvars förhärligande äfven hörde en triumfbåge
(se d. o.), byggd tvärs öfver någon af de gator,
der det drog fram. – I början var triumfen mera
enkel och varade endast några timmar. Sedermera, då
bytet blef allt rikare, ökades prakten och ståten,
så att triumfen ofta upptog flere dagar. Så fördes
vid Aemilius Paullus’ triumf öfver konung Perseus
första dagen bildstoder m. m. på 250 vagnar,
andra dagen vapen och 75 kärl med silfvermynt samt
tredje dagen minst 120 offerdjur, bekransade och med
förgyllda horn. Särskildt bekant är den ståtliga,
af Vespasianus jämte hans son Titus öfver judarna
firade triumfen, i hvilken den sjuarmade ljusstaken
från Jerusalems tempel och öfriga kärl fördes med,
och hvilkens minne är bevaradt i den ännu qvarstående
Titusbågen (se d. o.). – Sedan triumftåget framkommit
till Jupiterstemplet på Capitolium, hölls ett offer,
och lagerqvistarna från fasces nedlades af fältherren
i Jupitersbildens sköte. Derefter hölls festmåltid,
i hvilken senaten och ämbetsmännen deltogo. Stundom
undfägnades äfven folket. Gratifikationer till
soldaterna synas redan tidigt hafva förekommit
och småningom blifvit regelmässiga samt alltmera
rikliga. – Under kejsaretiden kunde ingen annan
än kejsaren sjelf, som var öfverbefälhafvare,
komma i åtnjutande af triumf (dock firade Tiberius
triumf ännu som tronföljare). Den sista synes hafva
hållits af Diocletianus. En författare uppgifver,
att 320 triumfer förekommit till Vespasianus’ tid (de
från sagotiden medräknade), efter hvilken omkr. 30
kunna räknas. I stället för triumf plägade kejsarna
bevilja förtjenta fältherrar ornamenta triumphalia,
som innefattade triumfators rang jämte rätt att
bruka en sådans drägt, men dylika utmärkelser
tilldelades stundom äfven utan krigiska förtjenster
och miste derigenom till stor del sin betydelse. – Ett
särskildt slags triumf var den, som fältherrar, hvilka
icke fått sig den högtidliga triumfen tillerkänd,
plägade på eget bevåg fira på Albanska berget och
i dess Jupiterstempel. Slutligen förekom stundom en
s. k. mindre triumf (ovatio), en fältherres festliga
intåg i Rom efter en vunnen oblodig seger. Vid
ovationen färdades han icke på triumfvagn, utan
uppträdde antingen gående eller till häst. Sjötriumf
(triumphus navalis), d. v. s. triumf till firande
af en större sjöseger, hölls första gången, efter
segern vid Mylae, af C. Duilius, år 260 f. Kr.
R. Tdh.

Triumfator, fältherre, som firar triumf (se d. o.);
segerherre.

Triumfbåge. 1. För att fira en hemvändande segrare
eller herskare plägade romarna öfver någon af de
gator, genom hvilka det högtidliga intåget (se Triumf)
skulle ega rum, uppföra en särskild äreport, arcus
(arcus triumphalis), af mer eller mindre rik
anordning. Dylika äreportar voro ursprungligen af mera tillfällig
art, sammansatta af trävirke med dekoration
af målning, löf, blommor o. dyl., men under
kejsaretiden började man uppföra dem af solidare
material och monumental hållning. Den enklare typen
visar en enda bågöppning mellan två
illustration placeholder
Titusbågen.

starka murpelare; den rikare har tre hvalf, ett större
mellan två mindre, burna af fyra murpelare. Bågarna
infattas af hela eller halfva kolonner, någon gång
af platta pilastrar, hvilka uppbära ett kraftigt
bjelklag (entablement) med förkroppningar. Ofvan
dess gesims höjer sig vanligen en halfvåning, en
s. k. attika, stundom dekorerad, äfven den, med
pilastrar eller med statyer. Å denna attika är platsen
för inskriftstaflan. Öfriga tomma ytor prydas med
bildverk och reliefframställningar. – Många antika
triumfbågar hafva bibehållit sig till våra
illustration placeholder
Konstantinsbågen.


dagar, dock i mer eller mindre skadadt skick. Vi
träffa t. ex. i Rom Titusbågen (se d. o.) samt
Konstantinsbågen och Septimius Severus’ båge (de båda
senare med tre hvalföppningar), vidare Trajanusbågar
i Benevent och i Ancona, Sergiernas båge i Pola och
Augustus’ båge i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free