Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troplong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig in i den då pågående religiösa rörelsen, till
hvars förmån han yttrade sig äfven i utländska
tidskrifter. Med hänsyn till sin kyrkliga riktning
anslöt han sig närmast till Alexandre Vinet. Såsom
probersten för religiös sanning betraktade han
icke förnuftet i allmänhet, utan den pånyttföddes
förnuftiga samvete, hvilket med fortskridandet
i helgelse blir alltmera konkret. Äfven i den
gudomliga uppenbarelsen, som städse lämpat sig efter
menniskornas fattningsförmåga, skönjde han olika
utvecklingsstadier. Redan i Gamla test. fortskrider
uppenbarelsen från en rent yttre till en alltmera
inre och personlig. Hunnen till sitt högsta stadium,
är den icke mera en lag eller lära, utan en person,
Kristus. Äfven i tillegnandet af denna Guds högsta
uppenbarelse te sig olika utvecklingsskeden,
som alla funnit sitt uttryck i Nya testamentets
skrifter. I den judisk-kristna (petrinska)
riktningen framstår nämligen evangelium såsom en
ny lag; i den hednakristna (paulinska) riktningen
ligger tonvigten på tron, i den johanneiska på
kärleken. I sina i Stockholm hållna, sedermera i
bokform utgifna föreläsningar, Les grands jours de
l’église apostolique (»Den apostoliska kyrkans stora
dagar», 1857), skildrade T. dessa urkristendomens
trenne stadier och uppvisade deras betydelse för
kristna kyrkans historiska utveckling, i det att
katolicismen reproducerar i stort den petrinska
kristendomen och protestantismen den paulinska,
medan förverkligandet af den johanneiska kyrkan –
kärlekens kyrka – ännu tillhör framtiden. T:s
predikningar, af hvilka ett urval utkom under
namnet Discours évangéliques (»Evangeliska tal»,
1855), verkade i hög grad sympatiskt på många, men
indrogo honom äfven stundom i polemik med ortodoxiens
förkämpar, i synnerhet genom hans starka betonande af
möjligheten af en frälsning efter döden. Sina åsigter
om inspirationens och uppenbarelsens progressiva
natur utvecklade T. i föredragen »Om myndigheten och
om ingifvelsen i den heliga skrift» (1855) och »Om
sanningen inom sanningen» (1856), bägge först införda
i »Revue de théologie» (Strassburg), sin åsigt om
dopet i föredraget Den heliga andes döpelse (1855)
och sin uppfattning om den då i Sverige pågående
religiösa rörelsens betydelse i föredraget om Den
christnes pligt och våra dagars religiösa rörelse
(s. å.). År 1858 antog T. en kallelse såsom pastor
vid vallonska församlingen i Haag. Äfven i Holland
råkade han i bittra meningsstrider med den ortodoxa
riktningens målsmän, särskildt med teologen Groen
van Prinsterer. Dessa stridigheter föranledde honom
slutligen att lemna sin befattning. Han bosatte sig
derefter i Genève utan någon offentlig anställning
och egnade sig uteslutande åt utarbetandet af Le genie
des civilisations, hvaraf endast de två första banden
hunno utkomma (1862), innan T. afled, i Vevey, d. 31
Aug. 1862. T. var gift med biskop A. K. af Kullbergs
dotter Aurora Johanna (d. i kolera 1858, kort före
T:s afresa från Stockholm).
Trottoar (Fr. trottoir, af trotter, trafva,
gå mycket), en något upphöjd gångbana, dragen
utmed husraden på sidan af en gata och vanligen lagd
med tuktad sten eller asfalt.
Trottsten. Se Koppar, sp. 1,329.
Trotzendorf. Se Friedland, V.
Troughton [tra’utön], Edward, engelsk astronomisk
instrumentmakare, f. 1753, var sedan 1816
associerad med W. Simms (f. 1793, d. 1860)
och dog 1835. Från firman Troughton and Simms
härstamma de flesta nya instrumenten vid det stora
observatoriet i Greenwich, och äfven i Sverige
träffas detta märke på astronomiska instrument.
K. B.
Troundersåte. Se Troman.
Trousseau [-så], Fr. (egentl. bundt, knippa),
utstyrsel, »hemfoljd» (i synnerhet en prinsessas).
Trousseau [-så], Armand, fransk kliniker, f. 1801 i
Tours, blef med. doktor i Paris 1825 och professor
derst. i terapi och läkemedelslära 1839 samt utmärkte
sig såsom sådan genom en eminent lärareförmåga
och såsom en utmärkt läkare och diagnostiker. T:s
vigtigaste skrifter äro Traité pratique de la phthisie
laryngée (1837), Traité de thérapeutique et de matière
médicale (2 bd, 1836–39; flere uppl.) samt framförallt
hans Clinique médicale de l’Hôtel-Dieu de Paris
(2 bd, 1860–62; flere uppl.). Han var en mästare
i skildringen af sjukdomsfall och förmådde att åt
densamma gifva ett utmärkt behag. 1834 grundlade
han tillsammans med Gouraud och Lebaudy »Journal
des connaissances médico-chirurgicales». Under
revolutionen 1848 spelade T. en framstående rol och
var medlem af lagstiftande församlingen. Han dog 1867.
R. T-dt.
Trouvère [-vär], Fr. (af trouver, egentl. finna;
dikta), benämning på de nordfranske skalderna
under 1100–1300-talen. I olikhet med de sydfranske
trubadurerna voro trouvèrerna mestadels fattiga,
och många lefde okända, medan »jonglörerna» (se
d. o.) drogo den hufvudsakliga inkomsten af deras
arbeten. Nästan alla »chansons de geste» hafva sålunda
utan författarenamn gått till efterverlden. Förutom
sådana folkepos skrefvo trouvèrerna rimmade romaner,
riddareromaner på prosa, fabliaux, satirer, fabler,
krönikor, helgonlegender, allegoriska, dramatiska och
moraliserande dikter, lyriska virelais och ballader
m. m. Deras diktning bär en afgjordt folklig prägel,
fastän författarna vanligen voro, efter den tidens
begrepp, lärda män. De bragte franska literaturen till
rik blomstring, företrädesvis i Normandie, Picardie,
Artois, Flandern och Champagne samt vid de engelske
konungarnas anglo-normandiska hof. Se vidare Franska
literaturen, sp. 249 o. följ. Bland arbeten öfver
trouvère-poesien märkas abbé de La Rues »Essais
historiques sur les bards, les jongleurs et les
trouvères normands et anglo-normands» (3 bd, 1834)
och A. Dinauds »Trouvères, jongleurs et ménestrels»
(3 bd, 1837–43).
Trouville [-vi’ll], stad och badort i franska
depart. Calvados, till höger om floden Touques’
utlopp i Seinebukten, en timmes väg med ångbåt från
det på andra sidan Seinemynningen liggande Havre. 5,750
innev. (1886). Ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
