Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Truber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Truber, Primus, slovensk reformator, f. i Krain
1508, blef 1531 domherre i Laibach. Der fanns
vid denna tid en mängd anhängare af Luthers lära,
och T. slöt sig till dem. Borgerskapet skyddade
honom mot det katolska presterskapets förföljelse,
och hospitalskyrkan blef åt honom upplåten. Först
1540 fick biskopen honom aflägsnad ur Laibach, och
T. skulle efter slaget vid Mühldorf jämte några
andra evangeliska prester insättas i fängelse, men
lyckades fly till Tyskland. Visserligen fick han 1548
af kejsaren tillåtelse att återkomma, men då han ej
fogade sig i de för hans återkomst uppställda vilkoren
(han skulle bl. a. ej få offentligen predika),
måste han åter lemna landet och fick ett pastorat
i Würtemberg. Under hans predikoverksamhet bland
slovenerna hade det för honom blifvit klart, att
folket för sin andliga upplysning behöfde böcker
på modersmålet. Han grep sig derför an med att
bringa sådana till stånd samt författade först på
slovenska en katekes (tr. i Tübingen 1550) och ett par
abc-böcker. Derefter öfversatte han Nya testamentet,
som utkom på slovenska i två delar 1557 och 1560. På
kallelse af de krainska landständerna återvände han
till Laibach, men nödgades 1564 (för tredje gången)
lemna landet (han uppbar emellertid till sin död
en årlig pension af ständerna). Under T:s medverkan
utkommo äfven bibeln i serbisk-kroatisk öfversättning
(med cyrillisk och glagolitisk skrift) samt andra
religiösa böcker på slovenska och kroatiska:
postillor, kyrkohandböcker, kyrko-ordningar,
Augsb. bekännelsen m. m. Före sin död, 1586, hann
T. afsluta ännu en slovensk öfversättning, näml. af
Luthers huspostilla. Med T. börjar den nyslovenska
literaturen. Lll.
Trubetskoj, rysk fursteslägt, som leder sina anor
från litaviske storfursten Olgerd (d. 1377), Jagellos
fader, och som har sitt namn efter staden Trubetsk (nu
Trubtjevsk, i guvern. Orel). – 1. Fedor Michailovitj,
furst T., död 1602, deltog i kriget emot svenskarna i
Östersjöprovinserna. – 2. Dimitrij Timofejevitj, furst
T., död 1625 såsom vojevod i Tobolsk, tog en mycket
betydande del i de oroligheter, som framkallades
genom de falske Dimitriernas uppträdande (se härom
bd 14, sp. 1,561–62), och sträfvade t. o. m. efter
tronen, men måste vika för Mikael Romanov (1613). Vid
Staraja-Rusa, der han förde befälet, flydde hans folk
för svenskarna (1614). – 3. Ivan Jurjevitj, furst
T., född 1664, guvernör i Novgorod, general, föll vid
Narva (1700) i svenskarnas händer och hölls sedermera
ända till Okt. 1718 i en stundom hård fångenskap (i
Stockholm, i Örebro, i Jönköping och på Visingsborg),
som sedan 1711 delades af hans maka Arina, hvilken med
sina tre barn begifvit sig öfver till Sverige. T. blef
sedermera guvernör i Kiev, generalfältmarskalk
(1728), senator (1730) och ledamot af konseljen
(1741). Död 1750. – 4. Nikita Jurjevitj, furst T.,
den förres brorson, f. 1699, d. 1768, var under
kejsarinnan Anna generalkrigskommissarie, intogs af
kejsarinnan Elisabet i konseljen (1741) samt blef 1756
generalfältmarskalk och 1762 konferensminister. T.
var en literärt anlagd man. – 5. Vasilij Sergejevitj,
furst T., f. 1776, var generaladjutant hos kejsarna
Alexander I och Nikolaus, blef 1826 kavallerigeneral
och dog 1841 såsom ledamot af riksrådet. Han var
(1805–06) gift med hertiginnan Katarina af Sagan. Hans
sondotter Sonja äktade 1857 hertigen af Morny. –
6. Sergej, furst T., f. 1790, d. 1860, var, ehuru
stabsöfverste och guvernör i Kiev, en af hufvudmännen
för »dekabristupproret» 1825 och dömdes derför till
döden. Straffet lindrades till lifstids tvångsarbete
i Sibirien, hvarifrån T. 1856 fick återvända.
Truckee-passet [trö’kki-]. Se Nevada (Sierra N.).
Trucksystem (af Eng. truck, byte, byteshandel),
nationalekon., den anordning, enligt hvilken
fabriks-, gruf- eller jernvägsarbetare utfingo
en del af sin aflöning i naturaprodukter, ej i
penningar. Trucksystemet var gängse företrädesvis
i England. Det är numera förbjudet i de flesta
storindustriella lands lagstiftning, enär det
befunnits vara öfvervägande ofördelaktigt för
arbetarna. I det att nämligen desse nödgas köpa
sina förnödenheter från handelsbodar, som tillhöra
arbetsgifvarna, eller i hvilkas afkastning de senare
hafva del, äfventyra de att få underhaltiga eller
för dyra varor och att sålunda beröfvas en del af den
aftalade penninglönens värde samt att, genom uttagning
af varor utöfver lönebeloppet, såsom gäldenärer komma
i alltför strängt beroende af arbetsgifvaren.
Trud (»styrka»), Nord. mytol., dotter af åskans gud,
Tor, och hans maka, Sif.
Trudgelme. Se Bergelme.
Trudhem l. Trudvang, Nord. mytol., namnet
på det rike i Asgård, hvarest Tor herskade,
och der han hade sin präktiga hall Bilskirne.
Th. W.
Trueba y Cosio, Telesforo de, spansk-engelsk
författare, f. 1805 i Santander, uppfostrades vid
ett katolskt läroverk i England, ingick tidigt
på den diplomatiska banan och deltog i sitt
hemland i det konstitutionella partiets strid mot
absolutismen. Efter dennas seger (1823) bosatte
T. sig i London och författade på engelska flere om
begåfning vittnande historiska romaner med spanska
ämnen, biografier öfver Cortez och Pizarro, den
framstående sedeskildringen Paris and London (1833)
och flere lyokade lustspel (bland dem ett par på
spanska). Död 1835. Några af hans berättelser äro
öfversatta till svenska.
Trueba y la Quintana, Antonio de, spansk folkskald,
f. 1821 i byn Montellano, i vestra Biscaya,
var bondson och kom vid femton år till Madrid i
jernkramhandel, hvarest han tillbragte tio är, medan
han om nätterna förvärfvade sig bokliga insigter. Han
valde derefter skriftställarebanan och var snart
en af hela nationen uppburen skald samt utnämndes
1862 af drottning Isabella till arkivarie i sin
hembygd. Detta ämbete miste han vid revolutionen 1868,
hvarvid han fick utbyta sin titel »drottningens skald»
mot »folkets skald». Död i Bilbao 1889. – Redan som
gosse hade T. diktat visor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
