Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans
namn och hemvist med påskrifvet betyg om dessa
uppgifters riktighet af två på orten välkända,
inom Sverige boende svenska medborgare. En särskild
ställning har utgifvare af periodisk skrift. I den
första T.F., som under detta statsskick utfärdades,
d. 9 Mars 1810, var utgifvare af periodisk skrift och
af samling af flere författares skrifter likställd
med annan utgifvare. Först i nu gällande T.F. d. 16
Juli 1812 infördes bestämmelsen om särskilda vilkor
för utgifning af dagblad och periodiska skrifter
och särskilda förpligtelser för utgifvare. Först och
främst gafs den mindre tillfredsställande definitionen
(§ 1, 1°) på »periodisk skrift» (se detta ord); vidare
bestämdes vissa behörighetsvilkor för utgifvare,
hvilka dock inskränktes till fordran på god frejd,
hvarjämte före skriftens utgifning anmälan sker
hos chefen för Justitiedepartementet, hvilken har
att meddela bevis derom att, derest de personliga
behörighetsvilkoren uppfyllas, intet hinder mot
skriftens utgifvande förekommer. Boktryckare må ej
utan att vara försedd med sådant bevis (så kalladt
tillståndsbevis) kunna ansvarsfritt trycka den
periodiska skriften. Den rättighet, som sålunda
kommit till stånd, fortfar, till dess utgifvaren
urståndsättes att utöfva densamma, t. ex. genom
sjukdom, eller då han lemnar landet, eller ock då han
ej längre uppfyller de stadgade behörighetsvilkoren,
men kan numera ej honom i annat fall frånkännas. Under
tiden från 1812 till 1844 egde ett annat förhållande
rum. Utgifvare af dagblad och periodisk skrift
var underkastad den s. k. indragningsmakten,
hvars mindre grannlaga begagnande gaf upphof till
och utveckling åt det s. k. ansvaringssystemet (se
vidare Indragningsmakt).
Jämte den utgifningsfrihet, som garanterats i
R.F. § 86, blef äfven utgif vårens rättssäkerhet
tillvaratagen genom föreskriften att utgifvaren
endast inför laglig domstol kan tilltalas för skrifts
innehåll och ej i annat fall derför straffas, än om
detta innehåll strider mot tryckfrihetslagen. Den, som
utgifvit en skrift, hvars innehåll såsom brottsligt
kan blifva föremål för åtal, kan således först efter
det skriften blifvit till försäljning eller spridning
utgifven samt endast i den i Tryckfrihetsförordningen
bestämda ordning och inför den i T.F. såsom laglig
bestämda domstol tilltalas, och han kan icke i
annat fall straffas, än om innehållet strider emot
samma lag. Ej må någon i annan ordning eller i annat
fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts
innehåll tilltalas eller straffas, heter det i T.F. §
1, 1°. Såsom straffbara missbruk af tryckfriheten
anses enligt § 3 sådana skrifter, hvilka innebära
angrepp mot religion och religionsfrihet i form
af hädelse, förnekelse och gäckeri (1°, 2°, 3°);
politiska förbrytelser i form af smädelser mot
konungen och konungahuset, riksdagen och dess
afdelningar (4°–6°), mot rikets ämbetsmän i och
för ämbetet (8°), mot samtida nationer, deras
regeringar och regeringssätt samt höga ämbetsmän
(9°); kungörande af statshemligheter (10°);
uppmaning till
uppror eller våld å person eller egendom (7°);
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till
allmänhetens förvillande eller förledande, särskildt
inbjudningar till lotterispel (12°); sedernas vanhelgd
(13°) samt ärekränkning mot enskild person (11°). I
afseende på bestraffning hänvisar T.F. till allmän
lag, utom hvad rör 2° och 12°, hvartill kommer i alla
de uppgifna fallen skriftens konfiskation. I fråga om
ansvar för den utgifna skriftens brottsliga innehåll
anser T.F. författareansvar vara regel. Som emellertid
ej författandet såsom sådant är tillräckligt för
att kunna åstadkomma den verkan, som tillhör
tryckfrihetsförbrytelsen, utan dertill äfven hör
det författade arbetets offentliggörande i tryck,
eller hvad som förstås med utgifning, så bestraffas
utgifvaren, när författaren antingen saknar rätt att
på eget ansvar utgifva skrifter inom riket, såsom
förhållandet är med utländsk man, hvilken i allmänhet
ej kan med åtal träffas, eller ock då författaren
håller sig främmande för utgifningen, eller ock
då, såsom vid periodisk skrift, det icke är de
särskilda artiklarnas författare, utan den, som leder
tidningsföretaget, tidningens redaktör, hvilken eger
att bestämma skriftens innehåll och således bör såsom
gerningsman anses. Tryckfrihetsförordningen ålägger
derför ansvar, såsom om han vore författare, den, som
utgifver utländsk mans arbete eller öfversättning
deraf, eller inländsk mans, som sitt namn icke
angifvit, hvarjämte (enligt § 1, 7°, jfrdt med §
4, 7°) utgifvare af periodisk skrift alltid skall i
afseende på ansvaret vara ansedd såsom författare
och ensam vara underkastad författareansvar. Som
boktryckares medverkan är ett oundgängligt vilkor för
skriftens utgifning i tryck, åligger honom eventuelt
ansvar, för den händelse han ej kan i föreskrifven
ordning styrka hvem som har författat eller under
författareansvar utgifvit skriften. Detta sker endast
på ett i T.F. bestämdt sätt, nämligen genom den
namnsedel, (se d. o.), som författare eller utgifvare
skall tillställa boktryckaren, derest skriften är
icke periodisk, och, ifall att den är periodisk, genom
det tillståndsbevis för skriftens utgifning, hvarmed
han skall vid 100 rdr böter vara försedd. Enär till
vägledning för ansvars utkräfvande å hvarje skrift
skola vara utsatta boktryckarens namn, tryckningsort
och årtal, åligger den, som föryttrar skrift, hvilken
saknar dessa kännetecken, eventuelt författareansvar,
derest icke boktryckaren eller författaren kan
upptäckas. Ansvarigheten är således exklusiv och
eventuel, hvarvid man för ansvars utkräfvande har
att, derest boktryckarens namn finnes skriften åsatt,
först vända sig mot honom, som eger afleda ansvaret
från sig på sätt ofvan blifvit omförmäldt. Skulle
vid utgifning af icke periodisk skrift namnsedel
ej blifvit boktryckaren tillställd, är boktryckaren
ansvarig, derest icke författaren eller utgifvaren
vid rättegångens början sig sjelfmant hos domaren
tillkännagifver. Kan namnsedel företes, är han fri
från ansvar. Detta åligger då den, som i namnsedeln
finnes uppgifven. Finnas författarens namn och hemvist
oriktigt uppgifna, eller saknas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
